Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-23 00:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/rapparen-natasha-kwick-jag-vill-vara-en-forebild-for-romska-tjejer/

STHLM

Rapparen Natasha Kwick: ”Jag vill vara en förebild för romska tjejer”

01:02. "Jag vill vara en förebild för unga tjejer med romsk bakgrund, säger Natasha Kwick, 19.

Hon är ung, hon är kvinna och hon är rom. Uppvuxen i Rinkeby, utflyttad till Liljeholmen. Natasha Kwick, 19, bryter tabun där hon balanserar mellan sin romska bakgrund och sitt eget jag. Nu står hon på randen att slå igenom som rap-artist.

– Jag vill rappa om det som kan vara känslomässigt svårt i livet men samtidigt inge hopp.

Syret i det lilla, hermetiskt tillslutna rummet två trappor ner i en källare på Kungsholmen är på väg att ta slut. 

Natasha Kwick, 19, lutar sig mot dörrkarmen. Hon fipplar med sin telefon, himlar med ögonen, skrattar, ser plötsligt allvarlig och eftertänksam ut, men bara för att snart skratta igen. Det är så hon är, ständigt skiftande i humöret.

Hon har tillbringat obegripligt många timmar i den minimala inspelningsstudio vi befinner oss i. Här har hon tappat känslan för tid och rum, ibland har hon klivit ut på gatan utanför utan att veta om det är natt eller dag, eller ens vilken dag det är.

”Det är Tasha, queen Tasha...”

Den första textraden i den senaste låten som hon släppte på Spotify (i fredags, tillsammans med Melaine Jayne och producenten Oscar Levander) genljuder i studion. 

Queen Tasha, alltså. 

Jo, hon ser lite, lite generad ut över epitetet. Men det går snabbt över. Hon har ingenting att skämmas över, säger hon, ingenting.

Tasha 17K har tillbringat oräkneligt många timmar i en liten, hermetiskt tillsluten studio på Kungsholmen i Stockholm. ”Här trivs jag, på riktigt”, säger hon.
Tasha 17K har tillbringat oräkneligt många timmar i en liten, hermetiskt tillsluten studio på Kungsholmen i Stockholm. ”Här trivs jag, på riktigt”, säger hon. Foto: Hanna Lilja

Natasha Kwick är rappare. Hon är 19 år gammal och hennes artistnamn är Tasha17K.

– ”K” som i karat?, frågar jag.

– Alltså, fan, det frågar alla. Nej. K som i Kwick. Mitt efternamn, så klart. Och 17, det är för att jag var 17 när jag släppte min första låt.

Natasha är rom. Hon är född och uppvuxen i Rinkeby, omgiven av sin stora, brokiga släkt. Hennes föräldrar är också födda i Sverige, men familjens rötter letar sig ner över Europa. Farfar kommer från Italien, farmor från Frankrike, mormor är född i Polen, morfar i Frankrike. Om Natasha får beskriva det själv så kryllar det av farbröder och mostrar och kusiner – här i Sverige, i Frankrike, i USA, i Puerto Rico...

– När jag tänker tillbaka på hur det var att växa upp där i Askebykroken, Rinkeby, så väljer jag att komma ihåg allt som var bra. Gården, gemenskapen, solidariteten. Om min mamma gick ut med en kopp kaffe kunde det sluta med en grillfest.

– Och själv flyttade jag runt bland mina släktingar. Även om jag trivdes bra hemma hos mamma och pappa så var det helt naturligt för mig att ofta sova över hos farbröderna, hos mormor, hos farmor.

Hon beskriver sig själv som en pojkflicka. Hon tog plats, vande sig snabbt vid familjens sätt att kommunicera; inget knussel, mycket kärleksfull ”mobbning”, råa skämt, brutalt högt i tak – ingenting för den känslige, skulle man kanske kunna beskriva det.

– Det är så vi romer visar vår kärlek till varandra, konstaterar Natasha.

Natasha Kwick – eller Tasha17K som hennes artistnamn lyder – har skrivit huvuddelen av sina texter på sin balkong. ”Jag vill skriva om det som känns på riktigt. Och inge hopp”, säger hon.
Natasha Kwick – eller Tasha17K som hennes artistnamn lyder – har skrivit huvuddelen av sina texter på sin balkong. ”Jag vill skriva om det som känns på riktigt. Och inge hopp”, säger hon. Foto: Hanna Lilja

Hon älskade att sjunga, spexa, synas. Hon trodde att sjunga högst var lika med att sjunga bäst och det var så hennes musiklärare fick upp ögonen för henne. Det ledde henne till en roll i SVT:s barnprogram ”Pomos piano”, något hon egentligen minns med fasa för hon tvingades ha en ”fett varm” helkroppsdräkt på sig under inspelningarna.

– Men det var sjuk kul, jag kände mig snabbt hemma i tv-huset, minns hon.

När hennes yngste farbror Rickardo började rappa för henne blev hon fast. Det var ju det hon skulle göra – rappa. Hon var typ 12 år gammal när hon skrev sin första text. Den handlade om olycklig kärlek och var ”keff” (läs: dålig) säger hon i dag.

När hon var 13 hade hennes föräldrar skilt sig och mamma Mary ville bort från Rinkeby. Mary, Natasha och lillasyster flyttade till Årstadal, Liljeholmen. Mormor Barbara flyttade med till en egen lägenhet.

– Jag grät. Ville absolut inte lämna Rinkeby, vännerna, livet där. Mamma ville att vi skulle få en ”bättre framtid”, vilket jag egentligen inte tror på. Man är den man är, man gör sina egna val – oavsett var man bor. Man måste inte bli kriminell eller ha dåliga framtidsutsikter bara för att man växer upp i Rinkeby.

Natasha tappade inte kontakten med vännerna i Rinkeby. Och hon fick nya i Årstadalsskolan. Men i skolan gick det uselt. Hon tillbringade dagarna med att skriva rap-texter och struntade i lektionerna. Hon gick ut nian utan betyg i ett enda ämne.

I samma veva, som 15–16-årig tjej i den romska kulturen, växte omgivningens förväntningar på att hon skulle gifta sig och skaffa barn.

Det ville inte Natasha.

– Hälften av mina romska barndomsvänner började bilda familj då. Jag vet varför, det finns en hederskultur i botten. Men traditionen är också ett sätt att hålla vår kultur levande, att skydda den. Men jag ville gå min egen väg, jag tycker inte att barn ska bilda familj.

”Jag vill vara en förebild för unga tjejer med romsk bakgrund. Visa dem att man kan gå sin egen väg, bygga sin egen karriär”, säger Natasha Kwick, 19.
”Jag vill vara en förebild för unga tjejer med romsk bakgrund. Visa dem att man kan gå sin egen väg, bygga sin egen karriär”, säger Natasha Kwick, 19. Foto: Hanna Lilja

Hennes föräldrar stöttade henne. Hon fortsatte skriva texter.

– Och så fick jag en ny chans, jag fick gå individuella programmet i en så kallad Susa-klass, en satsning från Stockholm stad för oss som inte fixat grundskolan. Det var så bra, jag tog tag i det, skärpte till mig ett tag.

Sen hände det saker i rasade fart. Hon la upp en rap-video på sin Instagram, hon fick kontakt med P3-profilen Ametist Azordegan som höll i ett projekt för tjejer som rappar. Efter det hörde producenterna och beatmakarna Oscar och Patryk från Rågsved av sig och så – bom! – de började jobba ihop. Hon fick också chansen att i SVT:s programserie ”Ketanes” – som betyder tillsammans på romani och i vilken romsk musik möter svensk pop – träffa reaggaeartisen Syster Sol.

– Då såg de att jag var så... careless... framför kameran. Jag är liksom bara mig själv. Det var nog därför de hörde av sig igen, säger Natasha som man just nu kan följa i SVT som gjort en dokumentärserie om hennes liv och hennes dröm.

Den spelades in förra året. Då var livet för Natasha en berg- och dalbana. Vuxenblivandet hade varit långt ifrån okomplicerat, nu hade hon dock träffat Sebbe – 100 procent svenne – och blivit kär.

Så hände det hon inte hade planerat. De blev gravida. Det var en lycka som kom att bli en sorg. Natasha fick missfall i princip i samma veva som dokumentärserien började spelas in. Relationen knasade, de gjorde slut. Ångesten knackade på dörren till hennes liv.

– Men jag tror att allt som händer en har en mening. Att man har saker att lära, hela tiden. 

Producenten Oscar Levander och Natasha Kwick har en studio i hop. Just nu jobbar de på en EP som Tasha 17K hoppas blir färdig snart. Senaste låten släpptes den 31 januari och heter TBX.
Producenten Oscar Levander och Natasha Kwick har en studio i hop. Just nu jobbar de på en EP som Tasha 17K hoppas blir färdig snart. Senaste låten släpptes den 31 januari och heter TBX. Foto: Hanna Lilja

Natasha vet precis vad hon vill. Hon vill rappa, hon vill skriva texter som ingjuter hopp i framför allt tjejer, hon vill skriva texter om viktiga saker, om svåra kriser – som den om missfallet – en text och en låt som hon snart ska släppa.

– Jag vill också vara en förebild för romska tjejer som vill gå sina egna vägar och bygga sina egna karriärer.

I studion frågar jag hennes vänner, en av dem rapparen O´Melly, även han rom och i början på sin karriär, hur de skulle beskriva Natasha.

– Hon är den modigaste tjej jag känner. Fatta, hon är kvinna och bryter mot väldigt många oskrivna regler som gäller för kvinnor i vår kultur. Men hon gör det med respekt, säger han.

Producenten Oscar Levander ler.

– Hon gör allt ärligt. Det kommer direkt från hennes hjärta. Hon är driftig och transparent, visar vad hon känner. Hon är Tasha, queen Tasha, helt enkelt.

Läs mer: Ansiktslyft för närmare 20 miljoner ska göra Rinkeby tryggare