Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 19:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/rektorer-vill-ta-in-bup-for-att-minska-franvaron/

STHLM

Rektorer vill ta in BUP för att minska frånvaron

Charlotta Lindqvist och Fatima Messili, rektorer på Hökarängsskolan, tillsammans med Thomas Lund, skolan specialpedagog. Foto: Marc Femenia

På Hökarängsskolan har 22 elever mer än 50 procents frånvaro. Trots stora insatser ligger skolan i frånvarotoppen bland Stockholms kommunala grundskolor.

– Vi behöver samverka mer med BUP och sätta in insatser för elever tidigare, kanske redan i lågstadiet, säger Fatima Messili, rektor på Hökarängsskolan.

Rätta artikel

Det är tyst och lugnt i korridorerna på Hökarängsskolan som är tillfälligt inhyst i Kvickenstorpsskolans lokaler. Här råder nolltolerans mot korridorhäng på lektionstid och inga skolkande elever dräller omkring i korridoren.

– Vi har inte så många elever som är i skolan utan att vara på lektionerna. Man kan inte sitta anonymt i en korridor. Då är vi där och gör det obekvämt. Det är hela skolans angelägenhet, säger biträdande rektor Charlotta Lindqvist.

Hökarängsskolan har ändå tillsammans med Rinkebyskolan högst frånvaro bland Stockholms grundskolor. Under årets första två månader var nära var fjärde elev frånvarande mer än 20 procent av tiden, visar statistik som DN begärt ut.

Man kan inte sitta anonymt i en korridor. Då är vi där och gör det obekvämt

– Trots att vi arbetat mycket och systematiskt med frånvaron i flera år har vi svårt att nolla den. Inte bara den väldigt höga utan även de som har 10 procents frånvaro. Det är också för mycket om man ska hänga med, att vara sjuk en dag varannan vecka, säger Charlotta Lindqvist.

Redan 2012 insåg skolan att den höga frånvaron ledde till att många elever inte klarade målen. Då startades omstartsverksamheten för att kartlägga och hjälpa elever som var borta mer än hälften av skoltiden. Just nu är de 22 stycken. Elever med olika slags problematik som gör att de inte klarar den vanliga skolmiljön. På Hökarängsskolan finns ett särskilt och ombonat klassrum på övervåningen med bänkar för eleverna som sällan är där. 

Den inkluderande skoltanken är en kärnfråga. Barnen ska ha nära till sitt gamla klassrum, de dagar de klarar att vara där.

– Det bästa för barnen är att vara i sin närmiljö. Om de hamnar i en CSI-grupp (Centrala grupper för särskild inriktning för barn med extraordinära hjälpbehov) någon annanstans i staden är det svårt att komma tillbaka. Vi vet också att det ofta hänger med hela livet, säger Fatima Messili.

Charlotta Lindqvist, biträdande rektor och Fatima Messili, rektor på Hökarängsskolan. Foto: Marc Femenia

Många elever har varit borta så länge att själva skolbyggnaden är hotfull. Bara tanken använda huvudentrén eller vara i stora hallen ger ångest. Därför slussas elever till omstartslokalen av specialpedagogen Thomas Lund.

 – Vissa tycker att det är jobbigt bara att närma sig skolan. Då skapar vi egna ingångar. Jag möter upp eleven som sms:ar mig när den är här. Vi har även många som kommer för sent. De vill komma men kan inte. De skäms för att att de inte har varit här på så länge, säger Thomas Lund.

Undervisningen är individuellt anpassad efter varje elev. Vissa klarar bara att vara i skolan några timmar per vecka. Andra behöver träna att ta bussen dit. Vissa behöver rutiner och får börja samma tid varje dag. Det gäller att hitta balansen mellan att anpassa och utmana.

– I början är vi hårda och ger eleven stor uppmärksamhet. Ringer varje dag. Nu hjälps vi åt. Vi gör upp ett schema för en vecka i taget. Du kan komma en timme om dagen. Vilken tid passar dig? Hur ska det gå till? Vem ska möta dig? Vem ska du äta med? Du kan äta med mig. Många tycker matsalen är jättejobbig. Så ökar vi på det. Det är som en rehab, säger Thomas Lund.

Skolan har också en modell för samarbete med socialtjänsten; det skolsociala teamet. Två anställda vid familjeenheten har egna rum på skolan, och tar ibland med eleverna för att laga mat eller göra praktiska saker ihop.

– Vi skulle behöva samverka mer med BUP (barn- och ungdomspsykiatrin), kanske på plats här på skolan, för vår egen kompetens är för låg när det gäller svårigheter som en del elever har. Då skulle vi kunna träna saker även på skolan, en slags KBT-terapi (kognitiv beteendeterapi) för att komma snabbare framåt, säger Charlotta Lindqvist.

Skolledningen diskuterar också att sätta in insatser tidigare, i dag är det främst högstadieelever som går i omstart.

– Vi ska se över om det skolsociala teamet kan påbörja insatser tidigare. Kanske redan i lågstadiet. Vi skulle också behöva ytterligare kompetens från BUP i det skolsociala teamet. Vi behöver även jobba med goda relationer med vårdnadshavare. God samverkan är hela nyckeln, säger Fatima Messili.

Vi ska se över om det skolsociala teamet kan påbörja insatser tidigare. Kanske redan i lågstadiet

Varför frånvaron ökar just nu i Stockholms skolor har man svårt att svara på. Eller om den ens gör det. Hökarängsskolan har haft problemet länge. Trots specialpedagoger, skolsocialt team, BUP-samarbete, elevhälsa, skolpsykolog, kuratorer och systematiskt arbete. 

– Vad vi vet är att de här eleverna har utmaningar i att vara sociala. I dag finns höga krav på att vara social. I undervisningen ska man samarbeta, formulera sig och argumentera. Det är mer utmanande än när man bara kunde få jobba på egen hand, säger Fatima Messili.

För elever med mindre frånvaro görs anpassningar direkt av klassläraren som kallas mentor. Det kan vara en hörselkåpa för att kunna fokusera bättre, muntliga prov eller att slippa att prata i grupp.

Thomas Lund är specialpedagog med ett eget klassrum på Hökarängsskolan för eleverna som inte går till skolan. ”Det finns ingen som avundas de här eleverna, och de vill själva inget hellre än att gå i skolan och vara som alla andra. De bara kan inte”, säger han. Foto: Marc Femenia

– De flesta som är frånvarande har giltig frånvaro. Om vi ser att någon har ont i magen ofta måste vi utreda varför. Vi jobbar aktivt med att utreda varje fall där frånvaron utgör en riskzon. Så fort eleven inte är i skolan skickas sms hem.  Det är föräldrarnas ansvar att eleven kommer hit, sedan är det vårt ansvar att ha en trygg och bra undervisningsmiljö så att eleven vill vara här.

Flera rektorer i Stockholm larmar om att ökat dataspelsberoende gör att eleverna hellre stannar hemma.

– Vi kan absolut se att bland elever med väldigt hög frånvaro finns problem med att vårdnadshavare har svårt att få eleven att gå till skolan. Det finns aktiviteter som är lustfyllda och konkurrerar med skolan. Men det är inte bara dataspel som är orsaken, det är många saker, säger Fatima Messili.

Att var femte stol står tom i klassrummen är ett problem för alla skolans elever, inte bara de frånvarande.

– Det finns ingen som avundas de här eleverna, och de vill själva inget hellre än att gå i skolan och vara som alla andra. De bara kan inte, säger Thomas Lund. 

Läs mer: Frånvaron ökar kraftigt i Stockholms grundskolor

Läs mer: Anna, 11, fick inte stöd av skolan – varit hemma i två år 

Läs mer: Varför vill allt fler elever inte gå till skolan?