Den skjuter upp som en svamp ur jorden – den höj- och sänkbara pollaren i stål. Som kronan på verket skiner dess topp med ett runt-om-kringlysande, rött sken.

Bara någon minut efter att den är på plats kommer den första bilen körande upp mot Akalla centrum i Stockholm. Den förvånade föraren får backa undan och vända i stället för att köra in på det torg där fordonstrafik alltid varit förbjuden.

Frank Carlsson, brottsförebyggande områdespolis i Rinkeby/Järva, kan inte låta bli att le:

– Ja, där ser du – ett direkt bevis på att det här trafikhindret verkligen behövs. Det har utvecklats en osund kultur här där folk helt enkelt struntar i de trafikregler som gäller, säger han.

Vi är i Akalla centrum och invigningen av två mycket efterlängtade höj- och sänkbara trafikhinder är i full gång. När den första pollaren stiger upp mot himlen går det ett sus genom publiken som huvudsakligen består av Akallabor.

– Det här har vi väntat på i femton år, säger Bengt Ohlsson. Nu kanske vi slipper stryka längs väggarna när vi är ute och går i centrum.

– Fantastiskt, det har nästan varit omöjligt att arbeta här. Folk kör som galningar och parkerar överallt. Det har inte funnits någon respekt alls, fyller Mohamed Buamar, frisör i Akalla centrum i.

Birgitta Andersson har bott här i 40 år. Under de senaste 20 har hon längtat efter trafikhindren. 

– Det är bara ett under att ingen blivit ihjälkörd. Trafiksituationen har varit helt förfärlig, säger hon.

Det skriver Stockholm stads trafikkontor under på. Redan 2002 fattades det första beslutet om att någonting måste göras åt den illegala fordonstrafiken i centrum. När man 2017 – 15 år senare – gjorde en trafikmätning visade det sig att det varje dygn passerade mellan 300 och 400 fordon per dygn på platsen.

Det skapade inte bara en farlig trafiksituation, utan även mycket otrygghet. Mängder av felparkerade bilar, lastbilar och budbilar riskerade också att stå i vägen för utryckningsfordon.

Varför det tagit så lång tid att få till en lösning är det ingen som egentligen kan svara på. Men enkelt har det inte varit.

– När vi väl beslutade oss för att testa det här med rörliga trafikhinder insåg vi att det är ”inte bara”. Frågan om hur de som behöver dispens; polis, ambulans, snöröjare, viss färdtjänst och till exempel fastighetsägarnas jourutryckningar måste ju lösas, konstaterar Frank Carlsson.

De rörliga trafikhindren återfinns nu på Ainogången mellan Lidl och ungdomsgården samt på Kalevalagången mellan Ica och förskolan.

– Det är många som kommer att bli förvånade nu – jag tänker på alla dem som bara tagit för givet att de kan strunta i trafikreglerna. Det är så skönt att det förhoppningsvis är över, säger Birgit Andersson.

Efter den 17 år långa handläggningstiden av frågan var det inte undra på att Benjamin Dousa, (M), ordförande i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd var nöjd över att få vara den som fick äran att inviga anläggningen.

– Få frågor har enat Akallaborna så mycket som denna. Vi hoppas försöket faller väl ut och att det sprider sig över stan, säger han.

Det var lokalpolisområde Rinkeby som initierade projektet och på allvar fick fart på det för tre år sedan, i samverkan med trafikkontoret, stadsdelsförvaltningen och fastighetsägarna i området.

Och ingen ska kunna smita förbi:

– Det är viktigt att veta att pollarna åker upp relativt snabbt efter varje passerat fordon, vilket innebär att den som försöker åka in tillsammans med en annan bil riskerar att fastna på pollaren även om man har dispens, konstaterar Frank Carlsson.

Läs också: Svenskens envisa kamp kan ändra alla världens trafikljus