Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 05:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/sa-ska-fler-valdtakter-klaras-upp-i-stockholm/

STHLM

Så ska fler våldtäkter klaras upp i Stockholm

Utredarna Mia Bukic och Lisa Gosch söker igenom en misstänkts telefon i jakt på bevis. Foto: Ali Lorestani

Varje dag anmäls fem våldtäkter i Stockholmsregionen. Av de totalt 1.809 anmälningar som gjordes förra året kommer statistiskt sett drygt 85 procent att läggas ner. Bara 5 procent leder till fällande dom. Nu satsar Stockholmspolisen på en specialinsatt grupp som uteslutande ska ägna sig åt de misstänkta våldtäkterna. Målet är att öka uppklarningen och få fler dömda.

Brottsutredaren Lisa Gosch drar på sig ett par lila handskar i latex.

Hon står mitt i ett kontorslandskap, fyra trappor upp i polishuset i Sollentuna, polisområde Nord. Det är härifrån den nyligen inrättade sexualbrottsgruppen ska verka. Gruppen består av 15 personer, nio poliser och sex civila utredare. Tretton av dem är kvinnor.

Gosch greppar en mobiltelefon som tagits i beslag från en man som sedan ett par dygn sitter anhållen, misstänkt för våldtäkt. Det är bråttom – en häktningsförhandling ska snart hållas.

I jakten på information som kan ha bäring på det som hänt scrollar Lisa Gosch mellan mobilens olika sociala medieappar och digitala chattverktyg.

– Allt som kan stärka eller försvaga misstankarna är av intresse, säger hon, väl medveten om att våldtäkt är ett av de mest svårutredda brotten som finns.

Ord står nästan alltid mot ord. Oftast saknas vittnen. Bara en tredjedel av händelserna anmäls samma dag som de ägt rum, nästan en femtedel anmäls först efter att det gått minst ett halvår. Inte sällan är de inblandade parterna påverkade av alkohol eller droger – allt enligt Brå, Brottsförebyggande rådet.

När Lisa Gosch undersöker den misstänkte mannens mobil scrollar hon mellan olika sociala medieappar och digitala chattverktyg Foto: Ali Lorestani

Ett par skrivbord bort från Lisa Gosch sitter två av hennes kollegor. De förbereder förhören som ska hållas med de inblandade parterna i det aktuella ärendet. De kan komma att få nytta av det som påträffas i mobilen, i bästa fall kan det handla om uppgifter som gör att de kan ställa mer relevanta frågor.

För att utredningen ska bli så robust som möjligt krävs det också att de i ett tidigt skede ser till att spårsäkra, att de fångar upp eventuell stödbevisning och att beslag som gjorts analyseras. 

De vet att tidsfaktorn och kvaliteten på förhören kommer att spela roll för deras möjligheter att leda det misstänkta brottet i bevis. I det här fallet blir den misstänkte mannen häktad, på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt.

– Den här satsningen ger oss bättre förutsättningar att lyckas. Vi kan jobba fredat och slipper konkurrera om de utredningsresurser som de gängrelaterade mord- och mordförsöken kräver, säger Mia Bukic, en annan av utredarna i pilotprojektet. 

Våldtäktsanmälningarna i polisområde Nord hanterades tidigare av tolv olika utredningsgrupper, kompetensen var spridd och fokus hamnade oftare på andra grova våldsbrott än på de svårutredda sexualbrotten. Från och med nu kommer nu samtliga anmälningar i polisområde Nord istället hanteras här. 

Vi kan jobba fredat och slipper konkurrera om de utredningsresurser som de gängrelaterade mord- och mordförsöken kräver

Sedan starten för bara några veckor sedan har man redan tagit emot 30 nya anmälningar. I två av de nya ärendena har hittills två misstänka häktats, båda på sannolika skäl. 

Gruppchefen Niklas Kraft är övertygad om att det beror på att man haft tid och möjlighet att snabbt vidta många utredningsåtgärder. 

Den nya, högre ambitionsnivån är att den som anmäler en våldtäkt ska få kontakt med en utredare inom 24 timmar och sedan så snart som möjligt få ett målsägarbiträde.

Att agera snabbt initialt är inte bara värdefullt för den enskilda utredningen – det hjälper också polisen att prioritera bättre. Ärenden där det finns förutsättningar att nå framgång ska inte längre bli liggande.

– Med tanke på hur allvarligt det här brottet är och de konsekvenser det kan få för det utsatta brottsoffret känns det oerhört angeläget att vi kraftsamlar för förbättra våra arbetsmetoder, säger Niklas Kraft, gruppchef.

Niklas Kraft, gruppchef för sexualbrottsgruppen och Susanne Svensson, förundersökningsledare har tät kontakt för att så snabbt som möjligt fånga upp inkomna anmälningar. Målet är att alla anmälare ska kontaktas inom 24 timmar. Foto: Ali Lorestani

Uppdraget är lika utmanande som komplext. Brå har redan identifierat en rad orsaker till att endast 6 procent av utredningarna leder till åtal och fem procent till fällande dom. De siffrorna har dessutom legat på samma nivå i flera år – trots att antalet anmälningar ökat konstant. 

2018 anmäldes 7.960 våldtäkter i Sverige, en ökning med 34 procent på tio år. 521 av anmälningarna avsåg våldtäkt mot män. 

Stockholmsregionen följer i princip den nationella trenden. Här gjordes 1.809 anmälningar 2018 – en ökning med 32 procent sedan 2015.

I genomsnitt har drygt 12 procent av anmälningarna i Region Stockholm redovisats till åklagare. 

Förutsatt att det bakom den låga uppklarningen döljer sig skyldiga gärningsmän som går fria är resultaten ”dåliga”, som Niklas Kraft uttrycker det.

Men siffrorna är en sak. Verkligheten en annan.

– Vissa av anmälningarna handlar om brott som begåtts för flera år sedan. I andra fall är gärningsmannen helt okänd och i vissa ärenden vill inte målsägaren delta i utredningen. I de fallen är oddsen för att vi ska komma någonstans inget vidare, konstaterar han.

Mot bakgrund av den låga andelen uppklarade brott har Brå på uppdrag av regeringen gjort en studie av hur rättsväsendet hanterar våldtäkter från anmälan till dom. Resultaten är baserade på en studie av 785 våldtäktsutredningar samt en analys av de 208 domar som föll 2017. 65 procent av dem var fällande.

Sexualbrottgruppen sitter i polishuset i Sollentuna. Den består av 15 personer, nio poliser och sex civila utredare. 13 av dem är kvinnor. Foto: Ali Lorestani

Rapporten, som presenterades i maj, både bekräftade och underströk de svårigheter och den komplexitet som omgärdar våldtäktsutredningarna.

Trots att det inleddes utredning i 94 procent av de 785 anmälningarna lades 743 av dem ner.

I en tredjedel av fallen ansågs bevisläget otillräckligt och i hela 20 procent väckte utredningen olika typer av tvivel då bevisningen snarare försvagade än förstärkte gärningspåståendet. Konkret kunde det handla om sms, filmer och bilder som talade emot det som påstods ha hänt. 

I de friande domarna lyftes ofta målsägarens trovärdighet upp. Korta, detaljfattiga berättelser, att hen ändrat sin historia eller beskrivit ett väldigt grovt våld som inte motsvarades av skadorna i rättsintygen var några exempel. Ett annat var att målsägaren, som allra oftast är en kvinna mellan 20 och 24 år, efter händelsen agerat på ett ”svårförklarigt” sätt, till exempel att hon efter övergreppet skickat lättklädda bilder på sig själv till den misstänkte gärningsmannen.

Men kvinnan kan mycket väl ha utsatts för en våldtäkt, även om hennes handlande tyder på motsatsen. Att inte vilja ta in vad som hänt kan vara en strategi för att skydda sig själv. Det blir dock svårare för åklagarna att driva fallet till domstol om utredningen väcker tvivel om hennes trovärdighet.

Fyra av tio våldtäktsoffer drabbas av posttraumatisk stress, en del i den läkande processen är att få upprättelse

– Då är det vår uppgift att empatiskt förklara för målsägaren varför utredningen läggs ner, att skälet inte är att vi inte tagit henne på allvar. Fyra av tio våldtäktsoffer drabbas av posttraumatisk stress, en del i den läkande processen är att få upprättelse. I bästa fall kan vi bidra till det även om utredningen inte leder till en fällande dom, säger Niklas Kraft.

Sexualbrottsgruppen tycks dock ha en rejäl uppförsbacke framför sig. Efter att ha gjort en fördjupad genomgång av 200 av de våldtäktsutredningar som ingick i studien kom man fram till att endast 3 procent av de nedlagda ärendena 2017 hade haft potential att gå vidare till åtal – även om utredningsarbetet hade varit bättre.

Men det hindrar inte sexualbrottgruppen i polisområde Nord från att se de möjligheter som Brå trots de svåra förutsättningarna ändå pekar ut:

Genom att så snart som möjligt förhöra både målsägare och misstänkt, snabbare tömma parternas mobiler och ställa fler frågor till eventuella vittnen om vilket tillstånd målsägaren befunnit sig i och genom att bemöda sig om att bemöta målsägaren respektfullt kan man komma längre och vidare.

– Jag är övertygad om att vi kan utveckla våra arbetsmetoder och sätta en ny standard, säger Johan Rydwik, sektionschef på Brott i nära relationer i polisområde Nord, under vilken sexualbrottsgruppen sorterar. Foto: Ali Lorestani

Johan Rydwik, sektionschef på Brott i nära relationer i polisområde Nord, den sektion som sexualbrottsgruppen tillhör säger:

– Vi är övertygade om att vi kan förbättra våra utredningsmetoder och sätta en ny standard för hur vi ska arbeta. 

Om 1,5 år ska projektet utvärderas. Då hoppas han på bättre resultat och fler dömda – men också på en strategisk, brottsförebyggande plan.

Läs mer: 200 kallas till topsning efter våldtäkter i Rågsved 

Läs mer: Brå: Flyktingströmmen förklarar inte fler anmälda sexualbrott