Att gå runt i Stadsmuseets magasin i Frihamnen är ett tillbakablickande utöver det vanliga. Här finns så mycket nostalgi att man som stockholmare blir alldeles tårögd.

Ann-Charlotte Backlund och konservatorn Synnöve Karlsson tar oss med på en rundtur i Stockholms historia. 

För här är det Stockholm till 100 procent som gäller. Synnöve Karlsson uttrycker det med orden:

– Hellre en ketchupflaska från Slas än en guldring från Uppsala.

Nu har man ingen ketchupflaska med proveniens från den folkkäre konstnären och författaren Stig Claesson (1928-2008), men däremot hans bruna manchesterkavaj.

– Det är roligt att jobba på ett lokalhistoriskt museum. Framför allt att vara stadsantikvarie och få arbeta med omgivningen. Det här är ett material som engagerar alla här, säger Ann-Charlotte Backlund.

Synnöve Karlsson understryker hur roligt hon tycker det är att få ”arbeta för medborgarna”.

– Vi samlar inte in saker för oss, utan för allas barnbarn. Om 50 år kanske alla de här dörrarna är utställda, säger hon när vi står vid dörrförrådet. 

Det finns närmare 800 dörrar i varierande skick. De flesta har kommit in i samband med rivningar, inte minst i Klarakvarteren, men vi fastnar vid en dörr med bockhornsbeslag som har suttit i huset med adress Hornsgatan 22 i kvarteret Överkikaren.

Behövs verkligen så många dörrar för eftervärlden?

– Samlingarna är av stort intresse för målare, snickare, arkitekter, konsthistoriker och byggnadsantikvarier, det är ändå de grupperna vi brukar visa vårt dörrbibliotek och som exempelsamlingar i utbildningssyfte, säger stadsantikvarien.

Exempelsamlingar finns det för övrigt gott om i Stadsmuseets magasin. Inte minst på de långa hyllorna med hantverkarverktyg.

Det är hovslagare, kakelugnsmakare, bagare, hattmakare, snickare, skomakare, bokbindare och barberare, för att nämna några kategorier.

Kakelugnsmakarens utrustning ligger i en brun gammal hederlig resväska medan barberarens spännande attiraljer placerats på en hylla i ögonhöjd. Här står några askar med namnskylt på varje. Det har tillhört kamrer Hagbergh, taxeringsintendent Edelsvärdh och överstelöjtnant Hagbergh. 

Med bomullsvantar på öppnas försiktigt locket på en av askarna. Där ligger två borstar och en kam. En liknande borste ligger i en av de andra askarna. Stamkunderna hos Svalstedts rakstuga på Birger Jarlsgatan 2 var därmed säkra på att inte behöva smittas med löss eller andra obehagligheter.

Intill de bruna askarna står en flaska med utländsk etikett. ”Ed  Pinaud 18 Place Vendome Paris”. Detta hårvatten har tillhört advokat Carl Patric Ossbahr (1893–1985) Advokaten var stamkund på rakstugan och hans dotter skänkte både hårvatten och andra föremål till Stadsmuseet.

Hur ofta får ni gåvor från stockholmarna?

 – Det är vanligt att folk hör av sig, men just nu har vi förvärsstopp eftersom vi har fullt upp med vår omorganisation, säger Ann-Charlotte Backlund, som från och med den 31 augusti inte längre är en del av organisationen. Hon lämnar Stadsmuseet efter 12 år och flyttar till Fastighetskontoret.

Säger ni verkligen nej om det är är något ni saknar?

 – Samfundet Sankt Erik har vid olika tillfällen köpt in saker till oss och det är vi mycket glada över, säger Ann-Charlotte Backlund och medger att man nog inte skulle säga nej om någon vill skänka ett föremål som gör att man kan ”knyta ihop en säck vi har sedan tidigare”.

Förr, i Stadsmuseets barndom på 1930-talet, hände det med jämna mellanrum att det köptes in föremål från antikhandlare när något saknades i utställningarnas utformning som sedan märktes in i samlingen.

– Det kunde exempelvis vara en kista från barocken, som skulle vara med i en 1600-talsgestaltning. Då står det visserligen registrerat att föremålet kommer från en antikhandlare, men så gör vi inte i dag. Köps något in för en utställning kal­las det rekvisita och får inte förknippas med de museala samlingarna, säger Synnöve Karlsson.

Men allt är inte nostalgi i Magasin 5 på Palermogatan i Frihamnen. Här finns även nutidshistoria i stora mått. Som skyltar och annat som räddats undan grävskoporna vid Slussenombyggnaden och föremål, inte minst väggen med alla post-it-lappar, från Åhléns efter terrordådet på Drottninggatan den 7 april 2017.