Stockholmarna: Ja, vi vill ha fler skyskrapor

I september 2011 frågade DN/Ipsos tusen stockholmare: ”Är du för eller emot att det byggs fler skyskrapor i Stockholms innerstad?” 55 procent var för och 38 procent emot.

När lika många fick samma fråga i september i år var 57 procent för och 34 procent emot. En redan skyskrapspositiv opinion har således blivit lite mer positiv.

– Det är lite av en generations­fråga. Yngre är betydligt mer positiva till höga hus än äldre. Det skiljer även mellan olika parti­sympatisörer, men inte lika mycket, säger David Ahlin, opinionschef på Ipsos.

Några förklaringar till att yngre bejakar skyskrapor mer än äldre kan vara att unga är mer drabbade av bostadsbristen än äldre och att unga mer sällan har en utsikt från bostaden att bevaka.

För några år sedan dominerades stadsbyggnadsdebatten i Stockholm av höjden på höga hus. Det fanns ett starkt intresse av att mani­festera huvudstaden med ett eller flera riktigt höga hus – helst högre än Turning torso i Malmö. I dag talas det mer om attraktiva gaturum, urbanitet och folkliv än om sky­skrapor.

– Vi diskuterar mer innehåll i nya stadsdelsprojekt än hur höga husen ska vara och hur de ska se ut. Det är positivt, anser stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (S).

Debatten har flyttat fokus från ett slags helikopterperspektiv med utsikten över en skyskrapa som det viktigaste, till hur staden ser ut och fungerar på marken där vi rör oss. Ett skäl till det kan vara Stockholms översiktsplan – ”promenadstaden” – som handlar mycket om en ambition att låta stadsväven växa ut utanför tullarna och att bygga samman stadsdelar med nya bostadskvarter.

– Vi vet att den traditionella europeiska stenstaden som vuxit fram under århundraden är ett attraktivt sätt att bygga stad med offentliga ­gaturum och privata gårdar. Därmed inte sagt att vi ska ha kvartersstad överallt, säger Thomas Stoll, planchef på stadsbyggnadskontoret.

Den som lyssnat när Centerpartiet föreslagit riktigt höga hus mitt på Slussen eller när Folkpartiet dundrat över att en höjning av ett ­kontorshus i City med några våningar skulle förstöra halva innerstaden har måhända undrat om de talar om samma stad, och om det inte finns något regelverk för höghus.

Svaren är att de faktiskt talar om samma stad och att det inte finns några generella regler för hur höga hus som tillåts.

– Vi bedömer från fall till fall. Vi måste bland annat förhålla oss till att Stockholms innerstad är ett riksintresse, säger Thomas Stoll.

Arkitekten Alessandro Ripellino, som bland annat ritat det vita höghuset vid Hornsbergs strand och ett 24 våningar högt hus med restaurang högst upp som snart byggs vid Liljeholmskajen, tillhör de som efterlyst en skyskrapsstrategi i Stockholm.

– Att bygga högt på rätt plats är inget problem. Då talar jag om slanka hus som är 25–40 våningar höga. I Stockholm finns inget behov av skyskrapor som i Chicago och New York. De kan vara spännande att se på från håll, men det blir ofta trist i gatuplanet eftersom de behöver en stomme som är stor som fyra normala svenska kvarter, säger Alessandro Ripellino.

Han ser hellre höga hus som bryter silhuetten och markerar en plats än en generell höjning av de centrala delarna av Stockholm. Det är en hållning som även Henrik Nerlund som är kanslichef på Skönhetsrådet – och den som myntade uttrycket promenadstaden när han var borgarrådssekreterare – ställer sig bakom.

– Ibland passar ett högt hus väldigt bra, ibland inte alls. Vi är i princip inte motståndare till höga hus. Men det ska vara någon mening med att bygga högt – inte att bygga högt för sakens egen skull. Höga hus kan markera en central plats eller en port in mot staden, säger Henrik Nerlund.

Det råder en stark samsyn om att Kista är en bra plats för höga hus och att de höga hus som byggs vid vattnet nedanför bergsbranten i Liljeholmen och de tre höga hus som byggts i Hornsberg är positiva inslag i stadsbilden.

– Det blir väldigt bra med höga hus vid vatten. De blir en tydlig entré till staden, säger Kristdemo­kraternas gruppledare Erik Slottner som just nu kämpar för att få fler än ett högt hus i Södra Värtahamnen.

Politikerna är till och med ganska överens om det riktigt höga hus som ska ersätta den högsta gasklockan i Värtan och Norra tornen i Hagastaden. Där är det grannar och myndigheter som knorrar.

– Vi stöder de husen. Jag tycker att det är bra att det tycks bli så att skyskrapsfanatikerna får sitt ­lystmäte utanför stenstaden, som vi ska värna, säger Björn Ljung (FP) som stått på ena barrikaden i skyskrapsstriden. På den andra barrikaden har Per Ankersjö (C) stått. Han har avgått som gruppledare för Centerpartiet, men efterträdaren Karin Ernlund tänker inte sluta ­prata om skyskrapor – inte ens i City.

– Jag kommer att prata mycket om gröna miljövänliga skyskrapor. Vi vill fortfarande bygga Klarastaden, säger Karin Ernlund och påminner om den avlånga innerstadsstadsdel med flera riktigt höga hus som Centerpartiet lanserade i förra årets valrörelse.

Nätverket Yimby – Yes in my back­yard –har i åtta år kämpat för att Stockholms politiker ska våga bygga mer stad och lyssna mindre på alla som inte vill bygga alls. Anders Gardebring från Yimby står fast vid att City – och bostadskön – skulle må bra av många nya höga bostadshus i City.

– Men höga hus ska integreras i, och bidra till förbättringar av stadsrummet. Det är inte alltid man lyckas, konstaterar Anders Gardebring som ser Kungstornen som ett lyckat och Wennergren Center som ett misslyckat exempel.