Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 17:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/tre-frias-fran-grov-valdtakt-i-trapphus-kvinnan-orkade-inte-beratta-i-ratten/

STHLM

Tre frias från grov våldtäkt i trapphus – kvinnan orkade inte berätta i rätten

Tre män har friats av Solna tingsrätt för grov våldtäkt. Foto: Andrea Brask

Den unga kvinnan var uppriven, ledsen och chockad. För en ordningsvakt berättade hon att hon våldtagits av flera män i ett trapphus i Rinkeby. Tre av dem har nu friats i domstol. Ett av rättens skäl var att hon inte orkade berätta om övergreppen i detalj under rättegången.

Den friande domen i Solna tingsrätt sätter fokus på en sedan länge väl känd problematik. Hur mycket kan man begära att en person som säger att den utsatts för en grov våldtäkt ska minnas och orka berätta om detaljerna?

Under polisförhören vittnade kvinnan om hur fyra män, tre av dem för henne kända, omväxlande våldtog henne i ett trapphus i Rinkeby i maj i år. Hon berättade att hon blivit fasthållen, hur man hållit för hennes mun under övergreppen. Hon berättade också hur hon protesterat och försökt sparka sig fri.

Men under rättegången mindes hon nästan ingenting. Inte riktigt var övergreppen skedde, inte i vilken ordning och inte riktigt hur de skett.

– Hon var märkbart plågad av situationen, det var uppenbart att det inte blev bra, säger rådmannen Patrik Skogh.

I domen beskriver han hur kvinnan ”genom sitt kroppsspråk gjort tydligt att hon tycker det är väldigt jobbigt att tala om det som har hänt och då framför allt de sexuella inslagen”. 

Det faktum att hon inte har kunnat lämna någon konkret berättelse där den sexuella gärningen beskrivs blir avgörande för den friande domen: utan den så kan inte domstolen bedöma vad som har hänt.

– Det är frustrerande när målsägaren uppenbart inte orkar eller lyckas vittna om det hon upplevt. Men vi kan inte utgå från vad som har sagts under förundersökningen och vi kan inte sänka beviskraven bara för att målsägaren inte orkar berätta, säger Patrik Skogh.

Han beskriver utförligt målsägarens situation i domen; hur hon måste svara på frågor från åklagaren, målsägarbiträdet, försvarsadvokaterna och rätten. Han noterar att detaljerna måste analyseras och ifrågasättas – samt att målsägaren gång på gång måste berätta samma sak.

– Jag har full förståelse för att det är svårt för målsägaren som måste berätta om svåra saker för främmande människor, fortsätter Patrik Skogh.

Domen sticker ut då rådmannen i domskälen betonar problematiken: Uppfattas det som ett problem att en grov våldtäkt inte kan bevisas för att offret inte kan eller orkar berätta detaljer om det inför en domstol skulle det kunna lösas genom att förändra hur domstolen får ta del av målsägarens berättelse.

– Men det är komplicerat. Vi kan inte sänka beviskraven, vi kan inte lyfta över bevisbördan på offren och advokaterna måste få ställa tuffa frågor – det finns inget enkelt svar på hur man skulle kunna göra, säger Patrik Skogh.

I domen skriver han att just detta ”är en fråga som lagstiftaren får titta närmare på”.

En lösning skulle kunna vara att man gör som vid barnförhör, det vill säga man spelar in polisförhören på video och spelar upp dem i rätten.

– Nackdelen med det är att om det ställs en enda ledande fråga så är det inte värt någonting i bevishänseende, säger Patrik Skogh.

Han är noga med att understryka att han inte kan bedöma om männen hade fällts även om kvinnan hade lämnat en ”alltigenom trovärdig och detaljerad berättelse” – det saken handlar om är att han i det här fallet upplever att kvinnan inte heller har förutsättningar att göra det.

Kammaråklagare Josefina Yalo, som åtalade de tre männen för grov våldtäkt, (den fjärde lyckades man aldrig identifiera) konstaterar att den friande domen är mycket välmotiverad. Hon har ännu inte bestämt sig för om hon ska överklaga.

– Det här är en sorglig och tragisk historia där en ung kvinna berättar om ett brott, men där hon i en mycket pressad situation inte kan verbalisera det hon varit med om, säger Josefina Yalo.

Som bevis för att den grova våldtäkten ägt rum har hon lagt fram förhören med den 20-åriga kvinnan samt tekniskt stödbevisning i form av dna. Sperma från två av de åtalade påträffades på henne, ett av dna-fynd var en så kallad blandträff.

Åklagaren menar även att det som en spärrvakt och en ordningsvakt berättat om deras möte med kvinnan efter övergreppen visar att hon utsatts för ett brott. Kvinnan sökte kontakt med dem på T-centralen i Stockholm city dit hon tog sig med det första tåget som avgick från Rinkeby på morgonen.

För dem uppgav hon att hon blivit våldtagen av fyra män och att hon ville att de skulle kontakta polisen. Ordningsvakten beskriver henne som ”upprörd, ledsen, uppgiven och i chock” och att hon verkade ”livstrött”.

– Den stödbevisningen har inte samma tyngd. De var inte närvarande där det eventuella brottet begicks, konstaterar rådmannen Patrik Skogh.

Rätten var dock inte enig i den friande domen. En av nämndemännen ansåg att kvinnans berättelse var så pass tydlig att den tillsammans med stödbevisningen visar att två av männen ”bortom allt rimligt tvivel” haft sex med henne mot hennes vilja. Brottet ska dock bedömas som våldtäkt av normalgraden, menar nämndemannen.

Nämndemannen lyfter också frågan om de nu friade männens inställning till det som hände. De har hela tiden förnekat brott. Först sa de att de över huvud taget inte haft sex med 20-åringen, men när det stod klart att det fanns dna-fynd medgav de frivilligt sex. Att de ändrat sina berättelser förklaras med att de inte vågade berätta, de var rädda.

– Deras berättelser är uppenbara efterhandskonstruktioner och kan lämnas helt utan avseende, anser den skiljaktiga nämndemannen.

I domen står det att det inte spelar någon roll om de tilltalades berättelse är trovärdig eller inte eftersom de inte är ställt utom allt rimligt tvivel att de begått något brott. deras bristande trovärdighet kan inte användas för att ”dra upp” värdet på åklagarens bevisning.

Kammaråklagare Josefina Yalo överväger nu om hon ska överklaga domen. Hon ska analysera den friande domen noggrannare samt föra en diskussion med kvinnans målsägarbiträde – det är inte säkert att kvinnan vill eller orkar med ännu en process.

Läs mer: Så ska fler våldtäkter klaras upp i Stockholm