Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Unika svampar hittade i t-banan

34 meter ner i underjorden, i Kungsträdgårdens tunnelbanestation, har svenska forskare upptäckt två helt nya svamparter. Svampar som kan visa sig ha förmågan att ta hand om föroreningar. DN har följt med på en expedition i ett unikt ekosystem.

Det är tidig förmiddag och det myllrar av liv nere i Kungsträdgårdens tunnelbanestation. Men det är inte människor som står för myllrandet. Perrongerna på den blå linjens ändhållplats är ungefär lika ekande folktomma som vanligt.

Nej, det är längs väggarna som det sjuder av vitalitet. Här finns ett helt eget ekosystem. Det konstaterar geobiologen Therese Sallstedt medan hon krafsar bort något från den fuktiga granitväggen som påminner om rekvisita i en dålig skräckfilm.

För det otränade ögat ser beläggningen som hon varsamt placerar i ett så kallat eppendorfrör ut som läskigt slafs. I själva verket är det en tunn hinna, en biofilm, som består av pyttesmå svamptrådar.

– Går du ner på mikroskopnivå ser det ut ungefär som spagetti och här växer allt möjligt; cyanobakterier, amöbor, mossa, alger, you name it. Det är som ett samhälle, säger Magnus Ivarsson, även han geobiolog.

I detta livs levande samhälle har Therese Sallstedt, Magnus Ivarsson och botanikern Johannes Lundberg, alla verksamma vid Naturhistoriska riksmuseet, gjort flera fascinerande upptäckter. Vissa är rent av smått sensationella och deras rön har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Plos One. Bland annat har de upptäckt två helt nya svamparter.

– Den ena representerar ett släkte, vilket alltså är en lite större gren på livets träd, säger Johannes Lundberg om svamparna som fått namnen Bradymyces graniticola och Bacillicladium lobatum.

Foto: Magnus Ivarsson

Det lilla forskarlaget har tidigare undersökt biodiversitet, biologisk mångfald, i naturliga grottmiljöer. Att de tog sikte på Kungsträdgårdens tunnelbana handlar om nyfikenhet. De råkade helt enkelt passera bergväggen i sin vardag.

– Sådan nakenhet går vi igång på, säger Johannes Lundberg.

Nakenhet är ett nyckelord i sammanhanget. När Kungsträdgårdens tunnelbanestation byggdes på 70-talet (den invigdes den 30 oktober 1977) täcktes inte bergväggarna med betong som i många andra stationer. Det innebär att de väldiga ytorna som ligger insprängda 34 meter under marknivå och 29,3 meter under havet är en plats där stad och natur korsbefruktas.

– Vi blev nyfikna eftersom det är en artificiell miljö, säger Therese Sallstedt.

Magnus Ivarsson nickar instämmande.

– Enligt vad vi kan förstå så är det ingen annan som har undersökt den här typen av urbana underjordsmiljöer på ekosystemnivå.

Det är många faktorer som driver fram de processer som pågår på bergväggarna. Men den enskilt viktigaste katalysatorn är de metalliskt surrande lamporna och lysrören. Ljus hör vanligtvis inte hemma i underjorden, men tack vare den konstgjorda belysningen så pågår det faktiskt fotosyntes.

En vanlig föreställning är att människan lämnar död och ödeläggelse bakom sig där hon klampar fram genom naturen. Men i Kungsträdgårdens storstadsträdgård är det alltså precis tvärtom.

– Förutsättningen för de här nya arterna är människans påverkan, säger Therese Sallstedt.

För drygt ett halvår sedan städade SL bort biofilmen från väggarna med hjälp av högtryckstvätt. Det fick forskarna att hicka av förskräckelse. Men slafset återvände snabbt och påvisade en orubblig livsvilja.

Beroende på hur man väljer att betrakta tillvaron så låter det möjligen en aning kusligt med organismer som frodas trots rätt eländiga förutsättningar. Men forskarteamet försäkrar att det inte finns något att oroa sig över.

– Det finns inget underjordiskt hot. De här svamparna kommer inte att kravla sig upp en dag och ta över stan, säger Johannes Lundberg.

Therese Sallstedt menar tvärtom att svamparna kan visa sig vara högst användbara.

– En intressant grej är att deras celler innehåller lipider, alltså fetter. Vi tror att de lever på att bryta ner olika slags oljor och föroreningar från väggarna. Det verkar som att de fungerar som små reningsverk. De tar hand om stadens slaggprodukter. Men det är något som vi måste titta närmare på.

Magnus Ivarsson påpekar att svampens envisa livslåga egentligen inte är så märkvärdig.

– Mikroorganismer finns precis överallt. Man har försökt att skapa livlösa miljöer, men det är väldigt svårt. Titta bara på björndjuret som verkar vara omöjligt att ta död på. En absolut steril miljö kanske inte existerar, säger Magnus Ivarsson.

Fakta. Ekosystemet i tunnelbanan.

Svamparna Bradymyces graniticola och Bacillicladium lobatum som upptäckts i Kungsträdgårdens tunnelbanestation är helt nya arter. Det har ett forskarlag bestående av Therese Sallstedt, Magnus Ivarsson, Johannes Lundberg, Mats Wedin på Naturhistoriska riksmuseet och Olle Thurborn på Stockholms universitet kommit fram till efter att ha jämfört svamparnas arvsmassa mot dna-banker i samarbete med ett tjeckiskt forskarlag.

På stationen finns det enda kända beståndet i Sverige av gruvdvärgspindlar. De två millimeter stora spindlarna upptäcktes av Torbjörn Kronestedt från Naturhistoriska riksmuseet.

Bild i text: En bild i svepelektronmikroskop visar den biofilm som finns på väggarna i Kungsträdgårdens tunnelbana i kraftig förstoring. Foto: Magnud Ivarsson

Fakta. Kungsträdgårdens tunnelbanestationStationen

Fakta. Kungsträdgårdens tunnelbanestation

Stationen invigdes 30 oktober 1977. Den ligger 34 meter under marken och är tunnelbanenätets djupast belägna station.

Ulrik Samuelson utformade under flera år den konstnärliga utsmyckningen. Den stubbe som finns placerad i stationens östra del anspelar på den infekterade almstriden som rasade 1971 i Kungsträdgården i samband med att uppgången vid Arsenalsgatan skulle byggas.

Runt 5 600 resenärer nyttjar stationen dagligen, enligt siffror från 2013. Det är därmed en av Stockholms minst trafikerade stationer.

Reseguiden Fodors har listat Kungsträdgårdens tunnelbanestation som en av världens tio allra coolaste.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.