Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

Välkommen på tyst after work

Under torsdagen var det premiär för ett nytt afterwork-koncept i Stockholm. 50 personer samlades för att tillbringa två timmar stillasittande, tysta och teknikfria.

– Planen är att stanna tills det är slut, men jag är inte säker på att jag klarar två timmar, säger Maria Johansson.

En bit upp i Slottsbacken, mitt emot det Kungliga slottets långsida finns det en dörr som leder in i The Castle. Det är en byggnad med lokaler som kan hyras av vem som helst. Två trappor upp ligger det rum som denna eftermiddag kommer att fyllas med en skara tysta och stillasittande människor. 

– I kväll ska vi bara vara tysta tillsammans. Vi har alla olika dagar bakom oss och kvällar framför oss, men just nu delar vi denna stund tillsammans, påminner arrangören Victoria Palm i sitt välkomsttal.

Konceptet Off the work, som tidigare arrangerats i Malmö, har kommit till Stockholm för en kväll. Reglerna är många. Till skillnad från en mer traditionell afterwork har alkoholen ersatts med kamomillte. Det är inte tillåtet att prata eller se varandra i ögonen. Elektronik och klockor ska lämnas i en låda utanför lokalen. ”Somnar du och börjar snarka kommer du känna en lätt hand på din axel” meddelas det på ett papper på utsidan av dörren.

– Vi tog konceptet afterwork och rensade i det så mycket vi kunde, efter våra egna värderingar. Vi ville få bort all framåtrörelse och prestation. Att befinna sig i en lokal med människor utan att interagera skapar en väldigt kraftfull energi, säger Victoria Palm som arrangerar eventet tillsammans med sin sambo Navid Modiri. 

Victoria Palm är grundare av företaget OAS som ligger bakom kvällens koncept, samt flera andra liknande arrangemang. Kvällens 50 platser fylldes upp bara 24 timmar efter att de släppts. 80 personer hamnade på väntelistan. 

– Både jag och Navid kommer ifrån utbrändhet. Vi var båda väldigt uppkopplade ett tag och påverkades mycket av att alltid vara tillgängliga. Till slut blev vi helt enkelt tvungna att lära oss att säga nej och att lägga bort mobilen. Vi startade upp OAS för att vi vill hjälpa människor att hitta ett förhållningssätt till digitalstress, säger Victoria Palm. 

Det finns vetenskap som stödjer hennes resonemang. Under 2017 presenterade konsultbolaget Deloitte en undersökning som visar att en av fem svenskar som äger en smartphone tittar på den över 50 gånger per dag. Ungefär en tredjedel upplever att de använder telefonen för mycket. 

Maria Johansson är en av dem. Hon fick upp ögonen för Off the work redan efter premiären Malmö och när hon förstod att evenemanget skulle komma till Stockholm var hon snabb att anmäla sig.

– Jag har insett hur beroende jag är av min telefon och vill testa vad som händer när jag inte kan eller får ta upp den. Planen är att stanna tills det är slut men jag är inte säker på att jag klarar två timmar. Jag kanske blir så rastlös eller ångestfylld att jag måste gå tidigare, säger hon. 

I kontrast till kvällens meditativa tema är inredningen rätt rörig. I taket har någon hängt stora molnliknande sjok av bomull som bryts av med en gnistrande discokula och orientaliska lampskärmar. I de stora fönstren hänger guldfärgade sammetsgardiner. Jag och Maria Johansson sitter i en soffa utanför och tittar på den växande kön i trapphuset. Personerna är i blandade åldrar, men de flesta är kvinnor.

Det är uppenbart att det här är ett koncept som rimmar väl med sin tid. Allt fler skolor väljer att införa mobilförbud i klassrummen och runt om i landet arrangeras digitala detox-helger för barn och vuxna i naturskön miljö. Under sommaren 2017 startade pop up-restaurangen Nuet i Stockholm där det serverades trerättersmiddag i mobilfri miljö, för att besökaren skulle kunna ”uppnå maximal närvaro under middagarna”.  

Den amerikanska rockmusikern Jack White har valt att förbjuda mobiler under sin USA-turné i vår. Tanken är att publiken ska höja blicken från sina tekniska prylar och i stället uppleva showen. 

Jag har aldrig mediterat, aldrig testat mindfullness och det är heller inte många gånger jag stått i yogapositionen hunden. När dörren till lokalen väl stängts om oss inser jag snabbt att jag nog är rätt ensam om det. De övriga i rummet är påfallande bekväma och avslappnade redan från start. Utan att tveka slår de sig ner längs väggarna och sluter ögonen.

Läs mer: After work ett svenskt påhitt 

Efter bara några minuter kommer de första, lätta snarkningarna. Jag försöker mig på samma taktik men lyckas inte. Mina ögon vill registrera omgivningen först. Skanna av alla ansikten och positioner. Avkopplingen har svårt att infinna sig. I stället för att blunda börjar jag leta efter spännande mönster i den repade stavparketten, men utan att hitta ett enda.

Snart får jag ont i kroppen av att sitta stilla. Samtidigt börjar allt fler personer lätta på trycket mot väggen och röra sig runt i lokalen. I det stilla tumultet drar jag till mig en filt och lägger mig på golvet. En handfull ligger redan där. Andra har satt sig vid borden och börjat pilla i skålarna med plastpärlor som placerats ut för att aktivera den rastlöse. Min hjärna fortsätter att snurra av osammanhängande tankar. ”Undrar var Nordkoreas utrikesminister tänker äta middag i Stockholm i kväll”, ”jag måste verkligen köpa nya D-vitaminpiller”, ”är väggarna grå, lila eller blå”.

Jag kan i alla fall meddela att det inte alls var jobbigt att vara ifrån mobilen, vilket jag trodde. Speciellt då jag kvällen innan övervägt att kasta den i väggen eftersom den stal uppmärksamheten från min läsning var tionde minut, trots att den var inställd på ljudlös.

Däremot tänker jag mycket på tiden. Att inte ha koll på vad klockan är stressar mig mer än någonting annat. Desperat försöker jag avgöra tiden genom att läsa av färgen på himlen utanför fönstret. Med ens slår det mig hur mycket jag ständigt förhåller mig till tiden. Kvällens första genombrott. Till slut ger jag upp de tama analyserna av ljuset och bestämmer mig för att bara ligga på det kalla golvet i detta introspektiva rum till själva slutet. 

Den meditativa musiken från taket och de svarta fåglarnas färd över himlen utanför fönstren har en lugnande effekt. Efter en stund kommer jag på mig själv att tomt stirra på siluetterna av tulpaner i fönstret. Kvällens andra genombrott. Det blir inga fler. De två timmarna passerar mycket snabbare än förväntat. Och när Victoria Palm meddelar att det bara är fem minuter kvar känner jag mig rätt osugen på att lämna det varma lugnet. En lätt vimmelkantig skara börjar snöra på sig skorna. Bara hälften av ursprungsensemblen är kvar i lokalen, men däribland syns Maria Johansson, avslappnad och ångestfri.

– Det här var helt underbart och inspirerande. Det är så skönt att bara få sitta med sina tankar och sin andning. Jag ska verkligen försöka göra ingenting lite oftare, säger hon.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.