Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

Vanligast med grannklagomål i rika områden

Förra veckan skrev DN om grannar som motsatte sig en provisorisk förskola. Grannöverklaganden är vanliga i Stockholm och leder ofta till att byggprojekt försenas. Och det sker oftast i områden där de boende har stort ekonomiskt och kulturellt kapital.

I Stockholm är det vanligt att grannar formellt motsätter sig förändringar av deras närmiljö, särskilt när det kommer till nybyggnationer. Stockholms stad har sammanställt statistik över överklaganden på detaljplaner för bostadsbyggande i kommunen: av 356 beviljade planer under åren 2007–2015 har 172 stycken tagits till högre instans.

– Det är naturligtvis mycket grannar, en del föreningar också. Att bara överklaga för att fördröja är svårt att tycka om. Men man måste värna rätten att kunna göra det, säger stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (S).

En väldigt liten andel av överklaganden går igenom – bara två procent av detaljplanerna under den givna perioden upphävdes. Men klagomål tar tid. Den genomsnittliga tiden mellan att en detaljplan antas och att den vinner laga kraft är åtta månader i Stockholm, på grund att fallet måste omprövas.

Begreppet Nimby, ”not in my backyard” (inte på min bakgård), används ibland för att beskriva klagofenomenet. Termen kommer från Storbritannien och betyder att någon är positivt inställd till en verksamhet, exempelvis en förskola, flyktingförläggning eller nya bostäder – men inte för nära dennes egna hem.

”Vi har haft ett trauma sedan Klara-rivningarna”

Klagomålen i Stockholm tycks ha ökat om man ser till en längre tidsperiod. Enligt Roger Mogert beror det bland annat på att det byggs mer genom förtätning i dag.

– På sextiotalet byggde man mer utanför staden, då fanns det inte många grannar som kunde klaga.

Rivningen av Klarakvarteren hade inte kunnat ske på samma sätt i dag. Det var enklare förr när utbildningsnivån i samhället var lägre och man överlät sådant till experter på ett annat sätt.

En annan anledning är att hyresrättsomvandlingar och höga bostadspriser leder till att mer pengar står på spel. Kulturgeografen Thomas Borén, verksam vid Stockholms universitet, framhåller även att politiker har fått allt mindre befogenhet i frågan:

– Rivningen av Klarakvarteren hade inte kunnat ske på samma sätt i dag. Det var enklare förr när utbildningsnivån i samhället var lägre och man överlät sådant till experter på ett annat sätt. Då hade man mer respekt för stat och kommun och ifrågasatte inte på samma sätt.

Grannöverklaganden är också skevt fördelade geografiskt. De är vanligare i områden där befolkningen har större kulturellt och ekonomiskt kapital – personer med större förståelse för hur man överklagar och med bättre uttrycksförmåga kan i högre grad påverka och fördröja projekt i närheten av deras boenden.

Exempel är Rädda Lidingö, som motsätter sig nybyggnation vid Torsvikssvängen, Nätverket Årstafältet som jobbar för att stoppa byggande på Årstafältet, och planerna på nya lägenheter i Ålsten i Bromma som många protesterade mot.

– Det klassiska exemplet är en pensionerad advokat som har som fritidsintresse att vara grus i det kommunala maskineriet, säger arkitekten och stadsbyggnadskonsulten Alexander Ståhle.

Foto: Jonas Lindkvist

Forskning har visat att nästan all förtätning leder till ett ökat värde på bostäderna.

Ett vanligt resonemang är att detaljplaner och projekt överklagas för att de sänker värdet på de klagandes bostäder. Alexander Ståhle hävdar att det är ett motsägelsefullt argument och det kan vara ett svepskäl för ett slags områdesprotektionism.

– Forskning har visat att nästan all förtätning leder till ett ökat värde på bostäderna. Det handlar snarare om ett slags rädsla för förändring och nya grannar. Fenomenet finns i hela världen och det är särskilt vanligt i höginkomstområden.

Han får gehör från psykologiprofessorn Torun Lindholm, från Stockholms universitet, som menar att personer gärna är altruistiska och positiva till förändring – så länge det inte kommer för nära en själv.

– Det handlar ofta om rädsla för det okända, vi gillar inte förändringar av vår närmiljö. Som man säger på engelska: ”If it doesn’t exist, it’s not good”.

– Men sedan kan man ofta acceptera förändringen när den funnits där ett tag. Det beror dels på att det är jobbigt att gå runt och tänka på den som negativ, och dels på att man inser att det inte var så farligt som man trott.

Den ojämlika fördelningen av överklaganden får även strukturella effekter enligt kulturgeografen Thomas Borén. Han tar resonemanget ett steg längre och menar att beslutsfattare, medvetet eller omedvetet, kan välja att lägga ”riskfyllda” projekt i områden där de förväntar sig mindre klagomål.

– Det räcker med idén om att det kommer bli besvärliga protester för att man beslutar sig för att inte placera projektet där. Därför kan beslutsfattare i stället välja att lägga nybyggnationer där de inte förväntar sig några protester, säger Thomas Borén.

Nimby och Yimby

Nimby – ”Not in my backyard” (inte på min bakgård). Termen används för att beskriva boendes motstånd mot nybyggnationer i deras närhet, trots att de anses vara okej någon annanstans.

Yimby – ”Yes in my backyard” innebär att man är positiv till förändringar i närområdet.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.