Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

”Vi låter inte rädslan ta över”

Mordet på Ida Johansson, 21, försatte Upplands Väsby i ett tillstånd av chock och sorg. Kommunen kraftsamlade för att återta den förlorade tryggheten.

– Sorgen finns kvar, men känslan av att vi är en enad front som inte låter rädslan ta över lever vidare, säger Maria Röstberg, kultur- och fritidschef i Upplands Väsby.

I dag väcks åtal i fallet med den mördade Ida Johansson, 21. Återigen kommer invånarna, kanske särskilt i stadsdelen Runby, att påminnas om det brutala mord som skedde en helt vanlig kväll, i ett helt vanligt motionsspår.

När den misstänkte mördaren greps och erkände mordet släppte stora delar av oron, men samtidigt väcktes många andra frågor. Även den misstänkte var en ung person, boende i närområdet.

– Vårt första och största fokus var att skapa trygghet där och då. Engagemanget var helt otroligt. Civilsamhället mobiliserade direkt och vi hade bara att hänga på, säger Maria Röstlund.

En av dem som omedelbart agerade var Eric Hedqvist, drivande i föreningen Team Pannben. Redan dagen efter mordet samlades ett stort antal människor på föreningens uppmaning vid Runbyspåret.

– Som medmänniska kände man att man ville försöka bidra med något. Ett sätt var just att direkt visa alla som var rädda att vi kan finnas för varandra, säger Eric Hedqvist.

Och det gjorde de, Väsbyborna. Vissa kvällar sprang eller promenerade kring hundra personer runt spåret. Allt medan antalet ljus och blommor till Idas Johanssons minne växte intill portalen där löparspåret tar sin början.

Polisen sprang, räddningstjänsten sprang. Team Pannben flyttade sina ordinarie träningspass till området två gånger i veckan. Självförsvarsskolan drog också direkt i gång kurser i självförsvar för kvinnor.

– Det blev förmodligen också ett sätt att bearbeta sorgen, ett slags tröst. Så länge ingen var gripen för mordet var rädslan på riktigt. Kunde det hända igen? Att vara tillsammans blev ett sätt att mota oron, tror Eric Hedqvist.

Foto: DN

Men det hände förstås även andra saker. Kommunens krisgrupp sattes i beredskap, skolan, fritidsgården, ungdomsmottagningen och kyrkan öppnade sina dörrar. Flera personer som DN talat med beskriver det som att många olika aktörer i samhället plötsligt möttes på riktigt, öga mot öga.

– Det var som att i den svåra stunden frigjordes många goda krafter samtidigt. När dessa möttes i verkligheten hände något som är värdefullt och som jag tror kommer att bestå, säger Christofer Wilson, kyrkoherde i församlingen.

Mycket av det snabba och starka engagemanget berodde på att budskapen spreds via sociala medier. Men här nöjde sig inte människor med att ”lajka” och sprida vidare – man slöt upp.

– Det var en intressant aha-upplevelse att inse hur starkt symbolvärde ett löparspår har i ett närsamhälle. Det är verkligen ett slags hjärta, en vacker naturskön plats som alla vill ha tillgång till, säger Christofer Wilson.

Så hände det där. Det ofattbara, svåra och väldigt obehagliga. Som på sätt och vis också upprepades när gärningsmannen greps och erkände.

– En lättnad, absolut, ovissheten var ju över. Men också det var en bestörtning. Gärningsmannen var en av oss, ingen total främling, funderar Christofer Wilson.

Flera församlingsbor uppmärksammade honom väldigt snart på behovet av stöd och hjälp som familjen till den misstänkte också hade, på den kris som hans nära anhöriga gick igenom.

– I många krissituationer blir det tydligt att vi människor i grund och botten hyser en allmän omsorg om alla människor. Så var det här och det upplevde jag som ett styrkebesked, säger Christofer Wilson.

Nu är det regnig december. Oron har lagt sig, för de som inte är närstående till de drabbade familjerna har livet börjat gå vidare.

På fritidsgården och skolan finns vuxna alltid tillgängliga för samtal, efter workshops om trygghetsfrågor har kommunen beslutat att röja upp och förstärka belysningen i alla motionsspår.

Medborgarna och kommunen talar i termer av att man snabbt återerövrade skogen, tryggheten.

Maria Röstlund, kultur- och fritidschef, har det övergripande ansvaret. Hon säger:

– Vi får inte glömma att trygghet givetvis handlar om mycket mer än ny belysning. Vi är förstås många, både medmänniskor och professionella aktörer, som måste fundera på hur det kunde hända och på hur vi ser till att det inte händer igen.

Detta har hänt

Den 5 augusti. Runt 21.30 anmäler Ida Johanssons föräldrar sin dotter försvunnen. De skulle ha joggat tillsammans i Runbyspåret, men Ida ville springa själv. Polis och frivilliga drar snabbt i gång ett stort sökpådrag.

Den 6 augusti, strax efter klockan 02.00 hittas Ida Johansson död en bit ifrån spåret. Dna från den misstänkte säkras. Närmare 800 män topsades i jakten på mördaren.

Den 8 september begärs en 19-årig man, tidigare ostraffad, häktad misstänkt för mordet. Han erkänner i princip omgående att det är han som har mördat Ida Johansson. Mannen har ingen relation till offret.

Den 26 november görs ett rättspsykiatriskt utlåtande efter att 19-åringen tillbringat 19 dagar på en rättspsykiatriska avdelning i Göteborg. Experterna slår fast att han inte har begått brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att det inte finns medicinska förutsättningar att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård. Han kan med andra ord dömas till fängelse.

Att 19-åringen inte lider av någon ”allvarlig psykiatriskt störning” betyder inte att mannen är fullt frisk. I sitt utlåtande skriver rättsmedicinalverket vidare att ”det är ställt utom allt rimligt tvivel att XX har en psykisk problematik, med över åren varierande intensitet, innefattande nedstämdhet.”

7 december. Åtal är planerat att väckas. Enligt uttalanden från kammaråklagare Robert Näppi kommer han att åtalas för fler än ett brott.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.