Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-28 01:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/atalade-kvinnan-i-is-malet-hade-inte-sa-mycket-att-saga-till-om/

SVERIGE

Åtalade kvinnan i IS-målet: ”Hade inte så mycket att säga till om”

Åklagaren Reena Devgun (till vänster), den 49-åriga kvinnan och hennes försvarare under rättegången i Stockholms tingsrätt.
Åklagaren Reena Devgun (till vänster), den 49-åriga kvinnan och hennes försvarare under rättegången i Stockholms tingsrätt. Illustration: Johan Hallnäs/TT

Ideologi eller tvång – vad drev den 49-åriga västsvenska kvinnan att åka till ett konfliktområde och ta med sig sina barn?

På rättegångens andra dag gav hon sin version av hur hon hamnade i de IS-kontrollerade områdena i Syrien och varför hon blev kvar.

– Männen bestämde, jag hade inte så mycket att säga till om, säger hon.

Hittills har hennes historia berättats av andra. Enligt försvarsadvokaten har hon längtat efter denna dag, då hon själv får redogöra för sin tid i Syrien.

Under hela onsdagen, hennes första dag i rätten, yttrade hon inte ett ord. Hon satt nästan orörlig med blicken fastklistrad mot försvararens skärm där anklagelser mot henne presenterades.

När bilderna på barnen dök upp vände hon bort och tittade rakt framför sig. Tre av dem är i dag döda.

– Jag kan inte fatta att någon tror att man väljer att leva så här när den ene efter den andre dör, säger hon om livet i Syrien nu.

Hon åtalas för grova krigsförbrytelser. Åklagaren Reena Devgun menar att hon som vårdnadshavare har haft ett ansvar i att hennes 12-årige son användes som barnsoldat i Syrien.

Reena Devgun, kammaråklagare.
Reena Devgun, kammaråklagare. Foto: Claudio Bresciani/TT

Enligt henne har kvinnan drivits av en djup ideologisk övertygelse om att, i enlighet med vad som förväntades av kvinnor inom IS, fostra framtida generationer av jihadister och martyrer.

Som stöd för sitt påstående har åklagaren bland annat chattar där en av kvinnans söner skriver: ”Mamma vill inte åka, hon vill dö här”. Hon har även kallat vittnen, andra svenska konvertiter, som har känt henne innan avresan och beskriver henne som hårdför jihadist.

Kvinnan nekar till anklagelserna. Från åhörarbänken ser vi henne bakifrån. Svart slöja, beige tröja och brun kjol.

I många år såg endast de närstående hennes ansikte – hon började bära niqab redan medan hon bodde i Sverige. Att försöka utöva sin tro här, på det sättet som hon hade valt, har enligt henne varit svårt.

– Alla tittade på mig som om jag var från månen när jag gick på gatan. Jag var den enda som hade ansiktsslöja i min hemstad. På arbetsförmedlingen sa de till mig att jag inte skulle kunna få jobb, sa kvinnan.

Det är så hon förklarar varför hon valde att flytta runt – till Lund, Förenade Arabemiraten, Storbritannien och Egypten – med den ständigt växande barnaskaran i släptåg.

Enligt henne var hon och mannen under större delen av den tiden skilda. Hon säger sig inte ha vetat om att han predikat i den lokala moskén eller drivit en jihadistisk sajt i Sverige.

Den äldste sonens utrustning i Syrien.
Den äldste sonens utrustning i Syrien. Foto: Förundersökningsprotokoll

– Vad han gjorde hemma under den här tiden hade jag ingen aning om. Jag hade fullt upp med att ta hand om barnen och jobba som lärare, säger hon.

Om resan till Syrien säger hon att hon lurats dit av sin honom. De hade precis återförenats i Egypten när han ska ha bett henne att komma till Turkiet. Utan hennes vetskap ska hon ha blivit förd över till det krigsdrabbade landet.

– Vi åkte på landsvägarna. Vi åkte över en flod och där fanns kvinnor som tvättade. Det fanns ingen gräns. Min man tog emot oss och han hade stridssele på sig. Och han sa: Nu är du i Syrien, säger hon.

Det gemensamma livet i Syrien beskriver hon som konfliktfyllt. Hennes två äldre söner fick inte bo hos henne utan i ett annat hus med männen. Hennes man var enligt henne hård och tystlåten.

– Jag ville hem. Jag bad om skilsmässa flera gånger. Han vägrade. Där satt jag i en by ute på vischan, jag visste inte ens var jag var någonstans och jag kunde inte göra något. Det enda jag kunde göra var att förolämpa honom och göra livet surt för honom, säger hon.

Åklagare har tidigare pekat på att kvinnan, enligt henne, inte har gjort några försök att lämna IS-området. Hon åkte dit redan 2013 och stannade fram till det att kalifatet föll.

Kvinnan menar i stället att det just var terrornätverkets lagar som berövade henne all makt. När maken dog några månader efter hennes ankomst ska den äldsta sonen, då 14 år, ha blivit familjens överhuvud.

– Det är inte så att jag skyller på min son. Han var också ett offer. Han var för liten, han kunde inte styra en familj men han ville ta sin pappas plats. Männen bestämde. Jag hade inte så mycket att säga till om, säger hon.

Om den yngre sonen, som åtalet gäller, säger hon att han kom och gick som han ville.

– Det gick inte att kontrollera honom. Även i Sverige kan man inte hålla kvar en tonåring som inte lyssnar. Det är ännu svårare i Syrien. När männen styr blir pojkar som små män. De tror att de är äldre än vad de är.

Nästa vecka fortsätter förhöret med kvinnan. Dessutom ska sakkunniga inom jihadism och barnsoldaters roll inom IS höras.

Läs mer:

Åklagare i IS-målet: ”Kvinnorna skulle uppmuntra barn att strida”

Ämnen i artikeln

Västsverige
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt