Det visar obduktionen av årets skjutna vargar

2023-02-26 klockan 19.40: Artikeln har tillfogats ett förtydligande.

– Det här skottet blev direkt dödande, säger Erik Ågren, biträdande statsveterinär vid Statens veterinärmedicinska anstalt.

Han pekar på ett ojämnt hål i den muskulösa nacken hos en ung varghona som ligger på en rostfri bänk framför honom. Det syns fler kulhål vid svansroten och på bakbenet. Enligt dokumentationen från Länsstyrelsen i Västmanland besköts vargen med fyra kulor, klockan 15.20 den 11 februari. De senaste årens genomsnitt för licensjakten är 2,1 skott per varg. Det förs noggrann statistik om Sveriges stora rovdjur.

– De första åren dokumenterade vi noga hur de var skjutna, för det diskuterades att det var många skott per varg och det gjordes en insats för att få jägarna att skjuta etiska och bra skott. Men nu har vi inte längre det uppdraget. Vi tittar endast på hälsa och sjukdomsstatus hos de vargar som har skjutits, säger Erik Ågren och fortsätter undersökningen.

– Vi börjar med att titta efter uppenbara fel och efter gamla skador, om det skulle vara benbrott eller liknande, eller gamla skottskador.

Varghonan på bänken är en av de 57 vargar som fälldes under årets licensjakt. Det är det största antalet sedan licensjakt på varg inleddes i Sverige år 2010. Och det hade kunnat bli ännu fler. Naturvårdsverket gav i år tillstånd att skjuta 75 av Sveriges uppskattningsvis 460 vargar. Men i vissa av de utvalda reviren stämde inte antalet vargar med tidigare bedömningar, så där fick jakten avbrytas i förtid.

Frågan om hur stor Sveriges vargstam ska vara skapar många konflikter. Enligt riksdagsbeslut och EU-direktiv ska Sverige förvalta en livskraftig vargstam. Men dagens bestånd är kraftigt inavlat. Vargarnas inbördes släktskap kan jämföras med avkomma till syskon som parat sig.

Jag undviker att tycka eller ens tro något om vad som är ett lämpligt antal vargar. Det är mycket diskussion och många åsikter.

Det beror på att vargens återkomst till Sverige efter att ha försvunnit från stora delar av landet i slutet av 1800-talet – och blivit så gott som helt utrotad på 1960-talet – till stor del grundats av ett enda par som fick valpar på 1980-talet, och som sedan fick sällskap av ytterligare en varg något år senare. Därefter har tillskottet av nya, obesläktade vargar varit litet.

Enkla genetiska modeller visar att inavelstakten ökar ju mindre en sådan stam blir, och bromsas om storleken ökar. Men det enda som på sikt kan minska inaveln är ett inflöde av nya vargar från bestånden i Finland och Ryssland. Fast då måste vargarna först lyckas ta sig igenom renskötselområdena i norra Sverige. Där avslöjas de snabbt bland renarna och blir oftast föremål för skyddsjakt. Vargforskare kallar passagen för ”det stora vargfiltret”.

– Jag undviker att tycka eller ens tro något om vad som är ett lämpligt antal vargar. Det är mycket diskussion och många åsikter. Det jag kan bidra med är kunskap om de vargar som vi får in hit, säger Erik Ågren.

Han tar tag i varghonans käke för att undersöka bettet. Det är den del av kroppen som verkligen särskiljer vargen från tamhunden, förklarar han.

– Det finns ingen hund som har så här grova tänder. Vargar har en helt annan kraft och kan krossa tjocka skelettben.

Hos vissa av vargarna är käken kortare och bredare, så att tänderna hamnar snett. Det kan vara en effekt av inaveln. Men hos den här honan är bettet bra, konstaterar han. Och de 42 tänderna är oslitna och fina, precis som man kan förvänta sig hos en ung varg.

Med en kniv skär han sedan upp lederna i ben och höfter. De är också i bra skick, inga tecken på artros eller andra skador. Därefter är det dags att öppna bukhålan. Han undersöker vant levern, njurarna och mjälten.

– Mjälten är ett immunologiskt organ. Om den är förstorad är det ett tecken på infektion, men här ser det fint ut.

Inuti magsäcken ligger grovt tuggade köttstycken, tussar av grå päls och något som ser ut som ett räfflat rör – en bit av en luftstrupe.

– Hon har ätit rejält precis innan hon sköts. Det är typisk vinterpäls från rådjur, älgen har mycket längre hårstrån, säger Erik Ågren och lyfter upp en tuss.

Förutom skottskadorna och en del blod i luftstrupen, som varghonan sannolikt drog in i sina sista andetag, bedömer han att hon var vid god hälsa. Det finns inte heller några spår efter äldre skottskador, vilket var relativt vanligt fram till för några år sedan. Likadant ser det ut för de flesta av de andra vargarna som har obducerats efter årets licensjakt. Hos några enstaka av hanvargarna hade testiklarna inte vandrat ned i pungen, så kallad kryptorkism, vilket kan leda till försämrad fortplantningsförmåga.

– Inavel i sig behöver inte betyda att de mår dåligt, och vi kan inte se på dem att de är inavlade. Så för oss är det här huvudsakligen friska djur rent anatomiskt. Vi har hållit på med det här sedan licensjakten började 2010. Det har blivit många vargar sedan dess, och det är i stort sett likartade fynd, säger Erik Ågren.

Men, tillägger han, de här undersökningarna kan inte ge hela bilden – och de säger inte heller något om de vargar som inte kommer in till obduktionsborden hos SVA.

Det är en viktig synpunkt, understryker Hans Ellegren, som är professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet och har analyserat vargarnas genetik i snart 30 år. Nyligen publicerade han tillsammans med sin kollega Linnéa Smeds en studie av den svenska vargstammen. Den visar att förekomsten av skadliga gener i dubbel uppsättning, en typisk effekt av inavel, har ökat för varje generation sedan början av 1980-talet.

– Vi såg en viss förbättring när det kom några invandrade vargar på 2010-talet. Men eftersom det inte är ett kontinuerligt tillflöde så fortsätter inaveln. Redan efter en generation ökar andelen avkomma med dubbel uppsättning av skadliga genvarianter igen, säger Hans Ellegren.

Han beskriver detta som ett allvarligt orosmoln inför framtiden.

– Även om det inte går att peka exakt på vad det kan leda till, eller när, så är det en tydlig varningssignal. Som exempel kan man säga att en minskad variation i immunsystemet gör att hela stammen kan slås ut om det kommer en ny typ av smitta.

Redan efter en generation ökar andelen avkomma med dubbel uppsättning av skadliga genvarianter igen

Olof Liberg, som är docent i ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet och har studerat vargar lika länge som Hans Ellegren, är lite mer optimistisk – trots att han själv gjort en studie som visar att inaveln är kopplad till minskande kullstorlekar.

– Även om det finns tecken på effekter av inaveln så har den inte påverkat stammens livskraft påtagligt ännu. Vargen sprider sig över landet och nu har vi fyra vargrevir bara i Skåne, vilket är helt otroligt. När jag började med det här fanns det ingen som ens kunde drömma om att vi skulle ha varg i Skåne.

Men både två är överens om att vargstammen inte klarar sig i långa loppet utan nytt blod från invandrade vargar.

Förtydligande: I slutet av 1800-talet hade vargen försvunnit från stora delar av Sverige, och på 1960-talet var den så gott som helt utrotad. Den fridlystes 1966.