Elva forskare om synen på klimat- och miljövetenskap

Richard Gyllencreutz, docent i marin geofysik vid Stockholms universitet:

– Jag har blivit kontaktad privat, via mejl och telefonsamtal och fått väldigt många arga, nedsättande eller hånskrattande kommentarer på sociala medier när jag kommenterat klimatvetenskap, när jag enbart meddelar vad vetenskapen visar i en viss fråga, belagt med källor – jag har alltså inte uttryckt någon åsikt över huvudtaget. Det är alldeles för lätt i dagens sociala medier att nå ut till en stor publik med ett slagkraftigt budskap som kan vara fullkomligt fel och så tvivel om vetenskap.

Frida Bender, docent i meteorologi vid Stockholms universitet.

– Jag har fått arga kommentarer som ”Va fan håller du på med” i mejl när jag deltagit i media om min forskning. Det är lite olustigt. De är så långt ute och cyklar. Det är klart det sätter sig i bakhuvudet till nästa gång man får en fråga om att ställa upp i Lilla Aktuellt eller vad det nu är. Jag tror kanske inte att politiker och allmänheten inte tror på forskningen om miljö och klimat, utan mer väljer att prioritera annat. Man vill inte lyssna till det här, utan lyfter andra kortsiktigare saker.

Mats Björk, professor i marin växtfysiologi, Stockholms universitet:

– På nätet kan man anklagas för att vara betald av staten för att ge vissa typer av svar. Man bara suckar. Hur ska man nå ut? Jag är en ”boomer” och vet inte hur jag ska ta debatten på sociala medier. Jag försökte ställa mig och informera människor på gatan inför valet, men märkte att bara de som redan har stor kunskap stannade för att prata. Det börjar bli så pass många som misstror forskare – man känner av det i debatten. Och så ser man vad som händer i riksdagen då blir man ganska uppgiven. När unga miljöaktivister kartläggs frågar man sig när de börjar rikta in sig på min grupp?

Åsa Kasimir, forskare vid geovetenskapsinstitutionen, Göteborgs universitet:

– Om jag skriver något om våtmark eller om skog så kan jag få kommentarer att jag baserar det jag säger på känslor i stället för på evidens. Det är alltid män – samma män som återkommer. Med de flesta kan man ha givande diskussioner i respekt. Men de här männen – vad ska man göra? Jag har blockerat vissa – samtidigt vill jag ju se vad de skriver. Nu när jag är 66 år har jag inget att förlora längre på att uttala mig och bli kallad aktivist. Jag brukar sprida information om klimatmanifestationer. Det kan ses som en svaghet – kanske något kvinnligt – att engagera sig. Men det är så mycket som står på spel och det är så bråttom.

Kristoffer Hylander, professor i landskapsekologi, Stockholms universitet:

– Jag tror att svenska folket generellt har ett högt förtroende för forskare. Men man kan se tendenser till en ökad polarisering. Den gruppen som inte tror att vetenskapssamhället är ärliga, eller har en slags dold agenda, ökar.

Anders Lindroth, professor emeritus i naturgeografi, Lunds universitet:

– Jag har fått nedsättande kommentarer då och då, främst från branschfolk inom skogsnäringen, men också från forskarkollegor. Det kan vara av typen ”Du nonchalerar existerande kunskap så att det ska passa dina åsikter”. Man får kommentarer som om det är gissningar eller tyckande trots att det är solitt grundat på forskning

​​Johan Svensson, forskare vid Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet:

– Allmänheten kan ibland ha rätt i sin skepsis. Det finns en del av forskningen som är narrativdriven – man söker data och väljer analysmetoder som ska ge ett visst i förväg förväntat resultat. Det finns ”på båda sidor”. Det finns även en annan trend, att man ägnar sig åt boxforskning: man avgränsar ett problem, tittar på bara det och sätter inte det i sitt sammanhang utanför boxen. Det blir torftigt, fattigt.

Line Gordon, professor och chef vid Stockholm Resiliance Center, Stockholms universitet:

– Generellt sett upplever jag ett oerhört starkt och ökande stöd. Men allmänheten, främst på sociala medier, kan ibland döma hårt. När vi publicerade EAT-Lancet år 2019 (en stor studie som visade att vi behöver äta mer grönt, och mindre av animaliska produkter) fick vi mycket tuff kritik. Kritisk granskning av forskningsresultat är så klart alltid välkommet, men detta var främst mycket hårda personangrepp och hot mot ett flertal forskare.

Magnus Breitholtz, professor och rektorsråd för miljö och hållbar utveckling, Stockholms universitet:

– Det finns en arrogans inför vetenskapen, inte minst bland politiker som vill locka väljare. Samtidigt upplever jag att det är väldigt många medborgare som förstår och lyssnar på vetenskapen. Sammantaget tror jag egentligen att det aldrig har varit så mycket medvetenhet och kunskap om läget. Men att agera efter det kan drabba ens ekonomi, sätt att resa och konsumera. Om politikerna då inte visar vägen så händer ingenting.

Öivind Andersson, professor i förbränningsmotorer, Lunds universitet:

– Efter att ha skrivit artiklar om elfordon och biobränslen har jag inte bara blivit påhoppad i kommentarsfälten utan också uppringd och kontaktad via sms med anklagelser om att vara köpt av oljeindustrin. Detta för att jag informerat om hur stora koldioxidutsläpp olika typer av fordon har och påpekat att inte ens elfordon ligger i närheten av nollutsläpp ur ett livscykelperspektiv. Jag känner flera kollegor som aldrig bidrar i den publika debatten för att slippa de digitala mobbarna. Det gör debatten allt mer åsiktsdriven, allt mindre faktabaserad – och i förlängningen bidrar det till ett demokratiskt underskott.

Anna Wåhlin, professor i fysisk oceanografi, Göteborgs universitet:

– Det finns många faktaförnekare om vaccin och även klimat. Som forskare kan man anklagas för att vara aktivist, även från oväntade håll. Ett exempel är att jag deltog i en studie som visade att avsmältning där vi mätte spår i havsbotten gick snabbare för 100 år sedan än i dag. Det kan man tolka på olika sätt men på Twitter lades ord i min mun, att det inte skulle vara någon fara för klimatet. Det blev förfärliga påhopp från klimataktivister som menade att jag var klimatförnekare och köpt. På Twitter och Facebook går det inte att bemöta sådant. Det är fullständigt självklart att vi människor påverkar planeten och klimatet.

Läs mer:

Miljöforskarnas oro: ”Varför ska vi finnas om ingen bryr sig om oss?”