Fladdermöss stoppar bostadsområden

– Om jag någonsin har blivit kallad för Batwoman?

Denise Persson skrattar till.

– Ja. Jag tycker det är lite kul. Jag har ett datorfodral som det står Batwoman på också. Det är min identitet.

Denise bär runt på en stege och sätter ut fladdermusdetektorer i Amaryllisparken i Tyresö, en del högt uppe i björkarna, andra i täta buskage. Detektorerna spelar in alla högfrekventa ljud på platsen. Efteråt kan man – om man är erfaren – artbestämma de fladdermöss som fastnat på band.

Denise Persson kan numera kalla sig rätt erfaren. Hon jobbar professionellt med fladdermöss som forskningsassistent. På nätterna är hon gärna ute och inventerar.

– En del är rädda för skogen på natten, men det är inte jag, för på natten kan man få se häftiga saker här. Och stjärnhimlar. Det här är mitt fredagsnöje.

Varför är hon så fascinerad av fladdermöss?

– För att de går i dvala. Bara det är ju svinhäftigt. Att gå och lägga sig och sova när det är skittråkigt väder, vem skulle inte vilja det?

– För att de bara föder en enda unge per år, det gör dem extremt sköra.

Hon visar hur hon ställt in detektorerna. De kommer att vara igång från 21.38, när solen går ner, till 04.08, när den går upp igen. Hon fortsätter:

– För att de kan lagra spermier över dvalan, så att de kan befrukta sig själva efteråt. För att de är så skickliga navigatörer och skickliga jägare. Och att de är så gåtfulla. Allt är coolt med dem! Och så är de så fina.

– Titta! säger hon och pekar någonstans halvvägs upp i en björk.

Man anar, mer än ser, något som rör sig snabbt och försvinner.

Överallt på staketen i villaområdet omkring grönområdet sitter samma blå plakat: ”Rädda Amaryllisparken – stoppa höghusbygget”.

– Det har verkligen blivit en snackis, säger Denise.

– Och i kommunpolitiken är det uppochnervända världen. Miljöpartiet säger ja till exploatering, medan moderaterna och SD säger nej.Bakom kampanjen ligger aktionsgruppen ”Tillsammans för Amaryllisparken”. Den gruppen är också Denise Persson med i. Och motståndet mot bostadsbyggandet i parken var själva anledningen till att hon blev fladdermusnörd från första början. Det var för tre år sen hon började engagera sig i parkens öde. Hon växte själv upp här i närheten.

– Jag visste att det fanns fladdermöss här och när jag såg den naturvärdesinventering kommunen hade gjort förstod jag att den inte fungerade.

Hittills har hon hittat åtta olika arter av fladdermus i det här lilla området. Hon menar att flera av fladdermössen jagar, övervintrar och har sina kolonier här. Och trots att hon redan har inventerat här i flera år så har hon inga planer på att sluta. Hon ser det som att hon försöker göra det jobb rätt, som hon menar att kommunen misslyckats med.

– Jag gör det här för att få data. Jag vill ha mer data än kommunen.

Mats Lindblom (L) är ordförande för stadsbyggnadsutskottet i Tyresö kommun. Han berättar om vad de vill göra: bygga bostäder – knappt 200 lägenheter i en region där det råder bostadsbrist.

Att det skulle bli viss uppståndelse anade politikerna, ”det är mer regel än undantag i sådana här sammanhang, som ju ändå innebär en förändring för dem som bor i området”. Men det var mycket som talade för projektet, säger Mats Lindblom, och inget som talade emot.

– Men i det läget tänkte vi inte på fladdermöss.

Det var många saker som sakägarna tog upp när de överklagade kommunens beslut. Bland annat menade de att insyn från höghusen skulle begränsa den personliga integriteten för de närmaste grannarna. Och bygget skulle komma att sänka de redan befintliga husens taxeringsvärden. De bekymrade sig också för barnen på förskolan Teddybjörnen, som ligger i parken. Hur skulle de påverkas av buller, byggdamm och minskad tillgång till solljus? De menade att dessa förhållanden inte kunde vara förenliga med FN:s barnkonvention.

Ändå var det just fladdermössen som fällde avgörandet när Mark- och miljödomstolen fattade beslut om att upphäva detaljplanen och därmed stoppa bygget av höghusen i Amaryllisparken. Egentligen handlade det om en teknikalitet. Kommunen hade utökat underlaget med en kompletterande fladdermusinventering efter att beslutet att bygga togs.

Tyresö kommun överklagade till Mark- och miljööverdomstolen, som nu återförvisat ärendet till Mark- och miljödomstolen på grund av formalia. Projektet ligger tills vidare på is.

Sådana här saker händer nu lite varstans i Sverige. Bara under det senaste året har planarkitekter i flera kommuner fått sina planer överklagade till domstolar som blivit mer noggranna med fladdermössen, något som tidningen Arkitekten var först med att rapportera om. Flera planarkitekter som DN har talat med säger att de numera beställer fladdermusinventeringar till nästan alla sina kommande projekt. Inte för att de tror att det nödvändigtvis finns fladdermöss där, utan för att ha ryggen fri och slippa få bakläxa om det skulle överklagas till domstol sedan. Det har i sin tur gjort att efterfrågan på fladdermusexperter vuxit enormt.

Johnny de Jong är en av landets främsta experter på fladdermöss. Han är docent i naturvårdsbiologi vid Centrum för biologisk mångfald, SLU, och disputerade 1994.

– På den tiden var det inte tal om att man skulle kunna jobba med fladdermöss, så jag skrev mest om naturvård och skogsbruk.

Ämnet fladdermöss sågs som mycket udda, och det fanns få som forskade om det i Sverige.

– 1999 kom en artskyddsförordning där fladdermössen fick ett mycket starkt skydd, och tio år senare började de få en otrolig betydelse för naturvårdsarbetet. Nu ryker mina studenter direkt. De får oftast jobb innan de är färdigutbildade, det är ett väldigt tryck. Och det beror till stor del på skyddet.

Är fladdermusen det djur som stoppar flest byggen?

– Nej, det är det inte, och jag tycker att frågan är lite konstigt ställd, protesterar Johnny de Jong.

– Vi genomlever just nu två kriser, den ena gäller klimatet och den andra gäller en accelererande förlust av biologisk mångfald.

Så det handlar inte om att stoppa byggen, utan det handlar om att hantera de kriserna, säger han.

– Och det gör vi genom lagstiftning, bland annat. Det är inte konstigare än att man följer trafikreglerna. Fladdermössen kanske kan hjälpa oss att göra rätt.

– I Sverige är vi inte vana vid hur fladdermöss ska hanteras. Sedan 1999 har de haft ett starkt skydd i lagen. Nu, nästan 25 år senare, börjar företag och myndigheter vakna, och hanterar det här som om det vore en ny sak!

Att det blir vanligare att planer går upp i Mark- och miljödomstolen nu jämfört med tidigare tror Johnny de Jong kan ha flera förklaringar. Till exempel bättre teknik för att identifiera fladdermusarter, ökad kompetens om fladdermöss i och med den snabba tillväxten av professionella fladdermusexperter, och ett snabbt ökande intresse hos allmänheten.

Han säger att det är vindkraften som har ”skjutit den här utvecklingen framför sig”. Vindkraften är, enligt Naturvårdsverket, ett större hot mot fladdermöss än mot fåglar.

– I början, när vindkraften kom, var det väldigt problematiskt. Det var otroligt mycket dåliga miljökonsekvensbeskrivningar som gjordes, säger Johnny de Jong.

De som protesterade mot vindkraft märkte med tiden att fladdermössen faktiskt kunde utgöra deras allierade.

– Det gjorde att det blev mycket, mycket fler inventeringar. Tekniken utvecklades och konsultmarknaden blomstrade, för konsulterna såg att här finns en marknad.

Så det hela har nu spridit sig till människor som motsätter sig byggen av nya bostäder och cykelvägar.

– Det har uppstått grupperingar av ideella föreningar och privatpersoner som vill rädda skogsområden och parker. De överklagar exploateringar och tvingar kommunerna att backa.

Förkortningen NIMBY används ibland för att beskriva människor som motsätter sig förändringar i deras eget närområde. Förkortningen ska uttydas ”Not in my backyard” (”Inte på min bakgård”), och nimbyism är ett ord som brukar användas nedsättande om fenomenet med grannar som strider mot saker som mycket väl kan vara samhällsnyttiga och som gärna får byggas någon annanstans, bara inte där nimbysarna måste kan se dem.

Hur ser du på risken att fladdermöss kidnappas i Nimby-syften?

– Ja, det är nog uppenbart att det är så redan i dag. säger Johnny de Jong.

Han tycker inte att det finns något konstigt i det.

– Om jag bor i ett område och vill stoppa en exploatering, då tar jag väl till de medel som finns? Hade det inte varit fladdermöss hade det varit andra saker.

Däremot tror han att det finns en övertro bland många av de här grupperna på fladdermössens förmåga att få byggen stoppade.

– Många tror att det bara är att gå ut med en billig detektor och konstatera att här finns det fladdermöss och sen är det klart. Men fladdermöss kan faktiskt finnas lite överallt. Jag kan gå omkring i centrala Uppsala och upptäcka större brunfladdermus, men det är inte exploateringsstopp här för det. Det handlar om vilka arter som finns, och om det finns koloni- eller övervintringsplatser.

Att aktionsgrupper har fladdermuskunniga personer som själva gör inventeringar, som Denise Persson gör i Tillsammans för Amaryllisparken, är ovanligt.

– Numera är hon väldigt kvalificerad, men så har hon också lagt ner otroligt mycket tid på det, säger Johnny de Jong, som bland annat hjälpt Denise att säkra artbestämningar utifrån ljudfiler från detektorerna.

– Sen om man vill stoppa vindkraft med alla medel, och fladdermöss är ett av de medlen... Jag vet inte om det är ett problem? Då blir det ju åtminstone prövat, säger Johnny.

– Anledningen till att det här fenomenet finns är ju att systemet inte riktigt fungerar. Om det hade gjorts ordentliga miljökonsekvensbeskrivningar redan från början skulle de här bekymren aldrig ha uppstått.

Vid elvatiden är det väldigt mörkt i Amaryllisparken, och det är inte bara för att solen gått ner. Kraftiga vindar och tunga moln har dragit in, det har börjat regna och ser ut att bli ett ordentligt oväder. En dvärgpipistrell har just gett sig till känna i form av ett trummande ljud i en handhållen detektor, men den tillhör undantagen. I väderförhållanden som det här är det väldigt få fladdermöss som över huvud taget vaknar för att ge sig ut. De sitter bara kvar i sina kolonier och hoppas på bättre väder nästa natt.

– Är det så här så kan jag inte leta efter kolonier i natt, säger Denise Persson.

Hennes detektor brusar till lite och hon ser besviken ut.

– Jaha, det blir vanligt fredagsmys för mig ikväll då.