Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-28 00:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/forskare-darfor-lagger-polisen-anmalningar-i-komposten/

SVERIGE

Forskare: Därför lägger polisen anmälningar i ”komposten”

Om alla anmälda brott utreddes som vore de Palme-mordet skulle polismyndigheten sluta att fungera, påpekar Andreas Liljegren.
Om alla anmälda brott utreddes som vore de Palme-mordet skulle polismyndigheten sluta att fungera, påpekar Andreas Liljegren. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Om polisen utredde alla misstänkta brott så skulle myndigheten krascha. Forskaren Andreas Liljegren har undersökt de strategier som används för att hantera vad han kallar ett överbelastningsdilemma.

I centrum för ärendehanteringen finns vad vissa poliser kallar för en kompost – där ärenden läggs på hög.

– Komposten beskrivs som en situation där ärenden kan ”ruttna” eller ”dö”, säger Andreas Liljegren.

Andreas Liljegren är docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet och har tidigare studerat hur organisationer fungerar inom offentlig verksamhet som till exempel socialtjänsten, men den här gången har han satt luppen på polisen.

I en färsk rapport synar han olika strategier som polisen i en svensk storstad använder för att hantera det faktum att de tillgängliga resurserna inte på långa vägar räcker till för att på allvar utreda alla anmälda misstänkta brott. Samtidigt är polisen skyldig att göra just det och kan inte som andra verksamheter säga att ”tyvärr, vi hinner inte”.

– Har du inte väldigt medvetna och uttalade strategier för att hantera arbetsbördan så går organisationen under helt enkelt. Det var själva utgångspunkten för projektet, säger Andreas Liljegren.

Andreas Liljegren.
Andreas Liljegren. Foto: Marie de Verdier

I studien har han intervjuat polischefer på höga poster såväl som de förundersökningsledare som ofta avgör hur ett ärende ska hanteras. Han har närvarat vid utsättningar, eller morgonmöten, i lokalpolisområden och suttit bredvid när utredare ägnat sig åt vad de kallar ”ärendevård” – i praktiken en exercis i att lägga ner ärenden för att balansen inte ska växa sig för stor.

Två strategier som Andreas Liljegren har identifierat i sin studie är att snabbt skriva av ärenden eller lägga dem åt sidan och låta tiden gå så att det antingen blir tillräckligt gammalt för att avskrivas, eller för att ge sken åt att det händer mer än vad som egentligen är fallet.

– De kallar det själva ”balansen” för en kompost. Komposten beskrivs som en situation där ärenden kan ”ruttna” eller ”dö”. Det man vid en viss tidpunkt hade kunnat utreda, men inte hade utredningsresurser till, kan man tre månader senare på juridiska grunder skriva av eftersom ”det saknas möjligheter att utreda det här vidare”, då teknisk bevisning eller vittnesmål kan ha försvagats, säger Andreas Liljegren och fortsätter:

– Ett annat skäl till avskrivning kan vara att brottet inte kommer att leda till någon ytterligare påföljd för de misstänkta. Straff kan ”bakas in” i andra åtal kan brott skrivas av eftersom de inte antas leda till ett längre straff.

Samtidigt är Andreas Liljegren noga med att poängtera att han inte vill moralisera över hur polisen hanterar anmälda brott. I grunden handlar det om vad han kallar för ett överbelastningsdilemma. Polisen måste prioritera bland brotten, och fokusera på de brott som de har goda utsikter att klara upp. Om alla anmälda brott utreddes som vore de Palme-mordet skulle polismyndigheten sluta att fungera.

– För att klara av att skriva av ärendena på det sätt som man måste göra så behöver man vara förhållandevis hårdhudad och kreativ. Man behöver hitta juridiska skäl att skriva av ärenden, fast den praktiska realiteten handlar om att man inte har tillräckligt med utredningsresurser, säger han.

Erik Nord, chef för polisområde Storgöteborg, uttrycker saken annorlunda.

– Vi måste hitta pragmatiska lösningar, men de får inte bli för pragmatiska. Emellanåt är det så att vi skriver av ärenden med väldigt vass penna, för det är ett sätt att överleva flödet.

Erik Nord säger att det kan vara känslomässigt tufft för poliser att lägga ned utredningar.
Erik Nord säger att det kan vara känslomässigt tufft för poliser att lägga ned utredningar. Foto: Jenny Ingemarsson

Det begrepp Erik Nord använder för att beskriva processen är ”ärendesamordning”, en praktik som innebär att polisen inte lägger resurser på att utreda misstänkta brott som antingen inte ser ut att kunna klaras upp eller där den misstänkta gärningspersonen ändå inte kommer att dömas till någon påföljd.

Så som det svenska rättssystemet är inrättat sänks påföljden för ett brott om den skyldige redan är dömd för andra brott. Som exempel lyfter Erik Nord inbrott i bostäder. En inbrottstjuv kan dömas till ett kännbart straff för sitt första inbrott, men successivt sjunker påföljden så att det efter sex inbrott inte blir någon ytterligare påföljd för det sjunde.

– Både vi och åklagarna är inne på det här, men det stämmer ju inte med den allmänna rättsuppfattningen, säger Erik Nord.

Och inte heller med ert uppdrag?

– Nej absolut, det kan man tycka. Och jag tycker att om man begår många brott så borde man få lika mycket straff per brott som om man begår få brott, men det är inte så.

Andreas Liljegrens studie är kvalitativ och bygger på närstudier ute i verksamheterna. Han har inte ägnat sig åt att försöka mäta hur många ärenden som skrivs av enligt de strategier som han har identifierat.

Brottsförebyggande rådet, Brå, mäter dock årligen balansen och följer ärenden från det att en polisanmälan upprättas till att brottet får ett beslut i åtalsfrågan, läggs ned eller avskrivs. Statistiken släpar efter och de senaste siffrorna som finns tillgängliga gäller 2020.

I Brå:s senaste rapport framgår att för år 2020-2021 utgör balansen 14,1 procent av den totala mängden hanterade brott. Men bland de återstående 85,9 procenten är det bara 11,9 procent som utgörs av brott som lett till lagföring. Hela 42,4 procent utgörs av brott som direktavskrivits utan att utredning inletts, samtidigt som 29,6 procent utgörs av brott som utretts men sedan blivit nedlagda.

Många av de poliser som Andreas Liljegren intervjuat berättar också om att själva gallringen kan vara påfrestande. Förundersökningsledare eller polischefer tvingas prioritera och välja bort ärenden där personer har utsatts för brott eftersom resurserna inte räcker till.

– Jag har pratat med flera som säger att det är känsligmossigt tufft, för är du en bra polis så vill du inte lägga ner något ärende, och speciellt inte något där människor är drabbade, säger han.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Den känslomässiga aspekten kan påverka hur polisen prioriterar bland ärendena i balansen.

– Även om straffsatserna ser likadana ut för ett par brott så finns det ett högre värde i att utreda ett brott om det finns en målsägande bakom det. Om man tänker sig att ett narkotikabrott och ett personrån har samma straffsats så väljer vår organisation bort narkotikabrottet eftersom det finns en drabbad person bakom personrånet, säger Erik Nord.

Han varnar också för en annan fara som kan uppstå när individuella poliser ska välja vilka ärenden som ska utredas.

– Det kan infinna sig en fartblindhet i det där som gör att man väljer den lättaste vägen och skriver av och säger att vi hade inte resurser. Då gör man inte rätt prioritering från början och det kan jag upptäcka ibland att vi hade resurser, men man halkade in och skrev av ärenden av gammal vana, säger han.

Läs DN:s nyheter från Göteborg.

Ämnen i artikeln

Polisen
Göteborg
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt