Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-19 09:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/gladje-nar-besoksforbudet-havs-jag-langtar-efter-att-krama-dig/

Sverige

Glädje när besöksförbudet hävs: ”Jag längtar efter att krama dig”

Bild 1 av 2 Lena och Stig Ewaldson har varit gifta i över 60 år.
Foto: Anders Hansson
Bild 2 av 2
Foto: Anders Hansson

Sedan besöksförbudet infördes på landets äldreboenden har Lena och Stig Ewaldson från Viken i Skåne pratat i telefon tre gånger varje dag och skrivit kärleksbrev. Men att inte få röra vid sin hustru sedan 60 år har varit en stor sorg.

– Med tiden kommer hon inte längre veta vem jag är och det har varit min stora rädsla, att vi inte skulle få kramas innan det sker, säger han.

Lena, 79, och Stig Ewaldson, 84, har varit gifta i över 60 år. De träffades på en studentfest när Lena var 18 år gammal och Stig var 23.

– Det var kärlek vid första ögonkastet, sedan dess har det varit vi, säger Stig Ewaldson.

Men under det senaste halvåret har de bara fått träffas några gånger, på rejält avstånd och med en glasskiva mellan sig.

Denna dag väntas regeringen komma med ett nytt besked angående besöksförbudet på landets äldreboenden. Stig Ewaldson är därför extra nervös när han beger sig till hustruns demensboende i Höganäs. Några minuter innan Lena kommer in till rummet, som byggts om för distanserade besök, får han veta att besöksförbudet försvinner den 1 oktober.

Stig sjunker ihop på sin stol, lägger ansiktet i händerna. Gråter.

När personal i full skyddsutrustning rullar fram Lena till altandörren i en rullstol samlar han sig.

– Älskling, jag har fantastiska nyheter. Nästa gång vi ses kan vi ses på riktigt.

De fysiska besöken kan ibland stressa Lena, berättar Stig, att vara så nära varandra och samtidigt inte få röra vid varandra.

– Närheten saknar man kolossalt mycket. Vi har hållit ihop i så många år, och det har varit ett bra äktenskap. Vi har aldrig varit ifrån varandra någon längre stund. Och mitt sinne har inte kunnat acceptera att vi inte får träffas på riktigt, berättar Stig Ewaldson.

Besöken är korta, sedan i somras får de ses varannan vecka i femton minuter.

– Vi har haft det bra, eller hur Lena, säger Stig.

– Ja, vi älskar varandra, svarar hon.

Så sent som i oktober förra året var de i USA och hälsade på sin son, som bor där, men sedan dess har Lenas sjukdom förvärrats snabbt. I början av året flyttade hon in på boendet, efter att hon ramlat flera gånger i hemmet och skadats allvarligt.

– Man måste acceptera tillståndet med , det går bara åt ett håll, det inser jag. Hon blir bara tröttare och tröttare. Och med med tiden kommer hon inte att veta vem jag är. Att inte få vara med i slutskedet av Lenas liv... säger Stig och tystnar.

Foto: Anders Hansson

Han välkomnar regeringens besked, men är kritisk till att man haft besöksförbud så länge och den skada som det orsakat. Det är i grunden en skrivbordsprodukt, menar Stig Ewaldson, där man inte vågat se enskilda omständigheter.

– Jag har varit frisk och Lena har varit frisk. Jag förstår att man är rädd för en smittspridning, att det är en svårbedömd fråga, men man har inte tagit hänsyn till de psykiska aspekterna. Det har helt krasst handlat om siffrorna, hur många fall har vi, hur många har dött. Man har inte tagit hänsyn till vad förbudet åstadkommit i psykiskt lidande hos oss 70-plussare, som vi kallas.

Barnen hör av sig med videosamtal dagligen, och Stig försöker själv hålla igång, träffa vänner, forska i lokalhistoria. Men våren och sommaren har satt sina spår.

– Jag har aldrig känt mig nere i hela mitt liv, jag är en ganska lättsam person, men nu har det varit tungt. Det är tungt.

Tiden är ute och det är dags att säga hejdå. Innan han går överlämnar Stig Ewaldson ett nytt brev som han skrivit till Lena. Där berättar han bland annat hur barnen mår och vad han själv gör om dagarna.

Han avslutar brevet till hustrun:

”Jag längtar efter att krama dig”.

Ämnen i artikeln

Äldreomsorg
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt