Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-19 21:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/nadia-jebril-2015-visade-sig-malmo-fran-sin-allra-starkaste-sida/

SVERIGE | KRÖNIKA

Nadia Jebril: 2015 visade sig Malmö från sin allra starkaste sida

November 2015. En volontär från Röda korset informerar nyanlända asylsökande på Posthusplatsen vid Malmö central.
November 2015. En volontär från Röda korset informerar nyanlända asylsökande på Posthusplatsen vid Malmö central. Foto: Anders Hansson

Världen brakade in över våra gränser, upp genom rulltrapporna och ut i Malmö city. DN:s Nadia Jebril glömmer aldrig hoppets och förtvivlans 2015.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Jag har inte slutat tänka på hösten 2015 sen jag för några veckor sen hörde Stefan Löfven säga att vi aldrig ska tillbaka till 2015.

Skulle situationen i Afghanistan kunna leda till en ökad ström av flyktingar till Europa? Kanske. Men Sverige ska aldrig igen ta emot lika många flyktingar som vi gjorde under krisen i samband med Syrienkriget.

Jag bor 700 meter från centralstationen och det som hände där den hösten. Det var inte längesen ändå känns det gammalt, journalfilmsaktigt. Jag letade fram anteckningar från då och tog en promenad i höstsolen, det blev som en stadsvandring i hoppets tecken.

Första stoppet. Stora entrén på Malmö C. Anteckning: ”Kvinna, man, tre barn. På resande fot i 16 dagar. Bil, buss, färja, tåg. Hon fryser, vill ha en sjal. Letar i lådan som är full med kläder. Plockar upp, skakar på huvudet och lägger ner. Hittar en hon tycker om. Ler. Beroende av välgörenhet, ja. Men vill behålla sin värdighet.”

Jag har aldrig sett en sån mobilisering och uppslutning från civilsamhället. Skåningar enades i ivern att hjälpa. Sorterade allt som skänktes. Skor, tusen paket dambindor, kläder, gosedjur, jackor och gamla telefoner. Serverade frukost, lunch och middag från restauranger i Skåne och Köpenhamn. ”För Guds skull”, sa en som bar ut varma bleck ur en skåpbil, ”vi gör det här för Guds skull”.

20 oktober 2015. Tolvåriga Joud Al Hammoud från Hama i Syrien har just kommit från Danmark med sin mamma Rabeaa och sina två småbröder Mouhammad och Moustafa. De har rest genom Grekland, Makedonien, Serbien, Kroatien, Slovenien, Österrike, Tyskland, Danmark.
Malmö är sista stoppet på vägen till målet. 
– Vi ska till Oslo. Min syster bor där.
20 oktober 2015. Tolvåriga Joud Al Hammoud från Hama i Syrien har just kommit från Danmark med sin mamma Rabeaa och sina två småbröder Mouhammad och Moustafa. De har rest genom Grekland, Makedonien, Serbien, Kroatien, Slovenien, Österrike, Tyskland, Danmark. Malmö är sista stoppet på vägen till målet. – Vi ska till Oslo. Min syster bor där. Foto: Anders Hansson

De syriska pojkarna vid Pressbyrån. Anteckning: ”10 och 13 år. Stora ber mig köpa en smörgås och choklad. Ensamma, på väg till Oslo där deras farbror ska finnas. Vid kassan frågar stora om jag också kan köpa cigaretter. Va? Ett sånt lur. ’Snälla. Jag har lite pengar men de vägrar låta mig köpa.’ Jag sa nej. Han svarar allvarligt: ’Jag är en man!’. Då ser jag i hans ansikte att han inte längre är ett barn.”

Sladdar och grenuttag överallt. Mobiltelefoner laddades i vartenda hörn. Utmattade familjer sov på stationsgolvet och irriterade pendlare klev över kropparna.

Ute på perrongen. Anteckning: ”Kvinnor bråkar med konduktör. En syriska, en libyska och en sudanesiska har funnit varandra i Europa någonstans. ’Helvete att vara på flykt som kvinna. Sista biten kvar till Stockholm bara. Men den här grisen låter oss inte gå på tåget’, sa en. Missförstånd. Biljetten gäller för ett tåg som gick för 13 minuter sen. Deras biljett oanvändbar. Över tvåtusen kronor kostade den. Reskassan slut. Det finns plats på nästa tåg, men men, rätt ska va rätt. Kvinnorna förtvivlade men rycks iväg av en som trycker ut nya biljett åt dem.”

En kilometer från stationen ligger Malmö Museer. Precis utanför finns en monter. I glasburen står en av de riktiga vita bussarna, som fylldes med flyktingar som hämtades hit under krigsslutet 1945 genom Röda Korsets räddningsaktion. 15 500 flyktingar kom till Malmös hamn den våren, människor som räddades ur nazismens koncentrationsläger. Här finns också utställningen Välkommen till Sverige, som visar hur museet förvandlades till flyktingförläggning och berättar om de som kom, de som hjälpte.

Oplanerat möttes historia och nutid vid den där montern 2015. Samma år som utställningen om de vita bussarna stod färdig – flydde 163 000 människor hit, för att söka asyl.

Under det internationella Malmöforumet som hålls imorgon, för hågkomst av Förintelsen och mot antisemitism, kommer delegater från hela världen att kunna kliva in i denna vita buss, in i en del av vår historia som vi är stolta över.

Jag hoppas att vi en dag kommer att se tillbaka på 2015 och känna samma stolthet. Det förtjänar Malmö som visade sig från sin allra starkaste sida.

Ämnen i artikeln

Malmö

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt