Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-06-18 06:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/nadia-jebril-svenska-kvinnor-i-ekonomisk-burka/

SVERIGE | KRÖNIKA

Nadia Jebril: Svenska kvinnor i ekonomisk burka

En person tar av sig sina ringar.
En person tar av sig sina ringar. Foto: Janerik Henriksson/TT

Kvinnor stannar kvar i relationer de helst hade lämnat. Fortsätter att dela säng med en man de inte längre känner något för. Skälet stavas ekonomi. Hur kan det vara möjligt i Sverige i dag?

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Min väninna vill inte ligga med sin man mer. Hon säger att hon inte känner för det längre. Ibland gör hon det ändå, för att det blir så konstig stämning annars. Hon struntar i att det ändå blir konstigt för henne själv, när hon trotsar sin magkänsla och särar på benen – han märker varken hennes ambivalens eller att hon fejkar. Det är DET som är problemet, säger hon. DET är det tydligaste tecknet på att de inte är nära varandra längre. Han märker henne inte. Varken i sängen eller i vardagen.

De har varit ihop länge och känner varandras kroppar utan och innan. Hon antyder att visst är det också mysigt med närheten. Men oftast går hon med på det, för att förekomma uppkomsten av det där samtalet, eller i alla fall de jobbigaste av frågor: Är vi gifta eller är vi det inte? Vad håller vi på med om vi inte har ett samliv längre?

För om samtalet kommer måste hon ta det där beslutet. Att stanna eller gå.

– Han är snäll men jag är inte lycklig med honom, säger hon, det är som att något i vår relation har dött.

Rösten i luren låter ansträngd, hon är klämd. Jag är mest förvånad. Det jag hör går inte ihop med bilderna hon delar. Ett liv ihop med en stilig man, välartade barn, ett lantställe vid vatten, snygga kläder och mysiga middagar. Allt detta härliga har blivit som kvicksand. Hon vill inte vara kvar, men kan inte komma loss. Hon pratar om skilsmässa som en skön utopi. Men det blir inget av med den. Hon har inte råd att skilja sig.

Jag säger att hon kommer att klara sig fint om hon bestämmer sig för att lämna. Det gör alla. Vi är i Sverige, inte i Afghanistan.

– Du kan inte förvänta dig att bo i en våning med en massa rum och stuckaturer, säger jag, det får ordna sig över tid.

– Det gör jag inte heller! Så som det ser ut nu får jag nog inte nånstans att bo alls. Det är svindyrt överallt, svarar hon, barnen måste ju också få plats.

Jag skickar iväg en fråga i ett forum för ekonomiintresserade kvinnor på Facebook. Gruppen heter ”Economista – kvinnor som gillar aktier och privatekonomi” och har i skrivande stund 146 800 medlemmar. Inlägg efter inlägg i diskussionen belyser frågan ur olika perspektiv. De bekräftar att det är vanligare än vad man tror. Många kvinnor stannar i relationer de egentligen hade velat lämna, för att de är oroliga för hur det ska gå med ekonomin. Vanligast verkar det vara i Stockholm.

Jag får lära mig olika begrepp: Stockholmskär, att man väljer om varandra för att det känns mer värt att hålla ihop än att ge sig ut på lägenhetsjakt, eller Stockholmsfällan, att fortsätta som sambos i direkt trista förhållanden på grund av bostadsmarknaden. I ett inlägg andas feministiskt uppror: ”Kvinnor ska ALLTID se till att ha sparat ihop ett fuck off-kapital!” Medan en annan uppgivet svarar: ”Enda anledningen till att jag inte kan separera är att jag inte har ekonomi för ett nytt bolån, eller andrahandshyra. Stått i bostadskö i 4 år men inte fått en enda visning. Har heller inga föräldrar eller vänner att bosätta mig hos eller låna av.” En tredje skriver: ”Jag vet separerade par som dejtar andra fast de bor ihop, för att de inte har något annat val.” Diskussionstråden växer sig lång och visar något för mig helt oväntat. Kvinnor biter ihop. För att de alldeles för sent upptäcker att de försummat sin egen ekonomi, för att barnen inte ska behöva vara med om en separation och flytt – men mest av allt för att bostadsmarknaden har ballat ur.

Plötsligt får begreppet husfridssex en helt annan innebörd.

Ämnen i artikeln

Skåne

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt