Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-06-22 07:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/niklas-orrenius-tack-och-lov-for-fotbolls-em-en-hogtid-som-vi-svenskar-faktiskt-vet-hur-man-firar/

SVERIGE | KRÖNIKA

Niklas Orrenius: Tack och lov för fotbolls-EM, en högtid som vi svenskar faktiskt vet hur man firar

Zlatan Ibrahimovic och Marcus Allbäck firar vid EM 2004 i Portugal. Blir sommarens EM lika njutbar
Zlatan Ibrahimovic och Marcus Allbäck firar vid EM 2004 i Portugal. Blir sommarens EM lika njutbar Foto: Fredrik Sandberg / TT

Nationaldagen i all ära, men med fotbolls-EM börjar den blågula festen på allvar. Låt Markoolios underbart hjärndöda ”In med bollen” bli vår nationalsång under de närmaste veckorna, skriver DN:s Niklas Orrenius.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Jag firade nationaldagen på sedvanligt vis: Genom att i mobilen scrolla texter om nationaldagen. I hängmattan på vår koloniplätt i Malmö, mellan ett plommonträd och ett äppelträd, läste jag inlägg efter inlägg.

Vissa ville uppvärdera medborgarskapet och hylla konungen. Andra ville skända flaggan, vara onationella och svika fosterlandet. En nationalist krävde att jag skulle vara en Stolt Svensk På Exakt Hans Vis, medan en vänsteraktivist uppmanade mig att skämmas över förtrycket mot samer och över 1940-talets undfallenhet mot Hitler.

Det var arga texter, hoppfulla texter, uppgivna texter, nostalgiska texter, och de tycktes aldrig ta slut.

Jag läste om tvångsutvisningarna till Afghanistan och om World Values Survey och om allemansrätten och om att vi har varit naiva och om att vadå vi har väl för bövelen inte varit naiva, och vilka ”vi” förresten?

En kvinna skrev om sin tacksamhet över att Sverige tog emot hennes familj när de flydde förtrycket i det gamla landet. En annan kvinna, barn till flyktingar, skrev att hon inte behövde vara mer tacksam än någon annan, för vi är väl svenskar på lika villkor, eller?

Sommarvinden smekte (den svenska sommarvinden? äsch, det är väl samma vind på andra sidan Öresund?) och jag kände mig slö. Jag hade inga hot takes på nationaldagen, allt var sagt. Jag funderade på hur det var när jag var ung, när det inte fanns någon nationaldag men däremot nåt som hette ”Svenska Flaggans Dag”. 1991 döpte Traste Lindéns kvintett en låt efter den blågula flaggdagen:

Jag tar bussen in till stan, nya byxor, nya skor

Lite full, luktar gott, går förbi där du bor

Jag fick en hundring utav mamma för jag inte skulle stanna

Har en vän på besök, hennes sista försök

Det är Svenska Flaggans Dag

Och den enda som sjunger, det är jag

Var det bättre på Trastes tid? Det kände jag mig högst osäker på.

Jag begrundade de nationaldagstexter jag just läst. Om vårt land rymmer denna mångfald av infallsvinklar på nationen och på medborgarskapet, så är det kanske ett hälsotecken? Den svenska besattheten av den egna identiteten tyder möjligen på en sorts livskris – men, tänkte jag, sådana måste väl även nationer få ha?

Sen längtade jag efter ett glas rabarbersaft, och så somnade jag.

Jag vaknade med musik inne i huvudet. Tonerna talade starkt till mig, som svensk. Var det Traste? Nationalsången? Nej, det här var något mer primalt och liksom... hjärndött. Jag lyssnade inåt och hörde en mäktig kör som skrålade:

”Iiiiin med bollen i mål! Iiiiin med bollen i mål!”

Låten som mitt undermedvetna slumpat fram var Sveriges EM-låt från 2004, ”In med bollen”, skriven och framförd av bland andra Marko ”Markoolio” Lehtosalo. En av få mästerskapslåtar vars refräng stått pall mot tidens tand, och som fortfarande kan höras på läktaren när Sverige spelar landskamp.

Åh, EM 2004. Zlatans klackmål mot Italien, så magiskt att även Jimmie Åkesson, som satt på läktaren i Portugal och som ifrågasatt Zlatans svenskhet, jublade.

I dag, fredag, börjar fotbolls-EM igen – och på måndag möter vi Spanien. För mig och många andra svenskar är ett fotbollsmästerskap en njutbar högtid som vi, till skillnad från nationaldagen, faktiskt vet hur vi ska fira.

På med den blågula tröjan. Fram med snacksen. Korka upp en kall.

Och sjung en ramsa om att bollen ska in i mål, skriven av en kille från Finland som efter en våldsam, fattig uppväxt tagit en självklar plats som en av Sveriges största glädjespridare.

Läs fler texter av Niklas Orrenius

Ämnen i artikeln

Malmö
Nationalism

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt