Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-05-21 12:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/nu-har-stockholm-kommunala-skolor-for-barn-med-stora-behov/

SVERIGE

Stockholm öppnar kommunala skolor för barn med stora behov

Soffrummet i skolan i Spånga. Från vänster Isabel Smedberg-Palmqvist, Kiyan Abbassian, Tina Tyleborn och Ashe Patrice.
Soffrummet i skolan i Spånga. Från vänster Isabel Smedberg-Palmqvist, Kiyan Abbassian, Tina Tyleborn och Ashe Patrice. Foto: Robin Bäckman

Kiyan Abbassian, elva snart 12, tycker att skoluppgifterna är tuffa men att det är bra att skolan ligger så nära att han kan spela kvar i sitt fotbollslag.

Den lokala, kommunala, resursskolan i Spånga öppnade i höstas.

– Fristående resursskolor behövs också men nu bygger vi upp vår egen verksamhet, jobbar parallellt och är inte beroende av dem, säger skolborgarrådet Isabel Smedberg-Palmqvist (L).

Skolan ligger i ett gult småhus vid en lugn gata. Här finns tio elever i årskurserna 6–9 och fyra i personalen. Upptagningsområdet är nära, eleverna ska inte behöva åka skoltaxi över hela Stockholm.

Det är gott om plats – trädgård, skolsalar, soffrum, vanligt villakök, mer avskilda platser på övervåningen för den som behöver det.

Ashe Patrice, 14, spänner ögonen i skolborgarrådet och frågar ”klär du dig alltid så där?”. Isabel Smedberg-Palmqvist har mörkblå kostym, vit skjorta och skor med halvhög klack, en kontrast mot övrigas mjuka kläder och bekväma skor. Hon förklarar att som politiker måste man vara beredd på att hamna i många olika sammanhang under en dag och att det inte alltid passar med mjukisbyxor och t-tröja.

Närhet och trygghet är viktigt. Tina Tyleborn och Ashe Patrice har känt varandra länge.
Närhet och trygghet är viktigt. Tina Tyleborn och Ashe Patrice har känt varandra länge. Foto: Robin Bäckman

Barnen som kommer hit behöver mer hjälp än vad den ordinarie undervisningen erbjuder.

– Vi har blandade åldrar och blandade orsaker till varför eleverna är här. Hög frånvaro, på olika sätt, hör dit. Målet är alltid att få ut dem ur deras hus och sedan in här. Målet är också att de ska hitta verktygen och komma tillbaka till sin egen skola., säger rektor Christine Akalla.

Eleverna arbetar tillsammans men var och en på sin nivå och gör olika saker. En av dem håller just nu på med första världskriget, han har en egen plats på övervåningen, med en skärm så att han kan sitta i fred och en timer som han ställer in efter hur lång tid han ska studera under dagen.

– Vi tänker att nu ska de få lyckas, stegvis, det har varit så mycket skolmisslyckanden. Den här miljön avdramatiserar skolan. Vi tar det lugnt med elever som har varit hemma länge, det är en process, det tar tid, säger läraren Tina Tyleborn.

Kiyan Abbassian och Isabel Smedberg-Palmqvist i köket. Det finns bullar.
Kiyan Abbassian och Isabel Smedberg-Palmqvist i köket. Det finns bullar. Foto: Robin Bäckman

Kollegan Sara Lundin håller med.

– Inkludering i deras ursprungsklass blir en exkludering, Alla har rätt att gå i skolan men det måste se olika ut. Vi behöver vara flexibla, man vet aldrig hur dagen slutar, på gott och ont, säger hon.

Ashe Patrice sitter tätt ihop med Tina Tyleborn i soffan. Hon tycker att det är bra och skönt att vara i en mindre grupp.

– Arbetet här är mycket relationsbundet, man kommer eleverna väldigt nära, säger Tina Tyleborn.

– Relationsbiten måste komma först, annars spelar det ingen roll vad vi gör, säger Sara Lundin.

”Stora” klassrummet. Även om eleverna sitter tillsammans studerar alla på sin egen nivå, berättar lärarna Sara Lundin och Tina Tyleborn.
”Stora” klassrummet. Även om eleverna sitter tillsammans studerar alla på sin egen nivå, berättar lärarna Sara Lundin och Tina Tyleborn. Foto: Robin Bäckman

Rektor Christine Akalla påpekar att väldigt mycket också handlar om samverkan mellan barn- och ungdomspsykiatrin, hemmet och skolan.

– Vi måste förtjäna respekt, och veta vad som händer i hemmet och på fritiden – och vi måste få föräldrarna med oss. Vi har en annan koll än vad en ”vanlig” skola har, det är en stor fördel, säger läraren Erik Horned.

Rektor Christine Akalla gläds åt att kunna ta emot elever redan från fjärde klass.
Rektor Christine Akalla gläds åt att kunna ta emot elever redan från fjärde klass. Foto: Robin Bäckman

Varje stadsdel i Stockholm ska starta minst en särskild grupp för elever som har så omfattande behov att hemskolan inte klarar undervisningen, senast 2023. Stadsdelsgrupperna får egna lokaler, en sorts kommunala resursskolor.

– Det är en otrolig framgång att vi har fått fart på så många kommunala resursgrupper så fort. Det här är en jättejätteviktig skola, säger Isabel Smedberg-Palmqvist.

I första hand ska elever med särskilda behov gå i en särskild grupp på sin skola. Alla skolor ska ha särskilda undervisningsgrupper för de som behöver det, 79 kommunala skolor har i dag grupper för elever som behöver gå där i mer än 75 procent av skoltiden.

De nya stadsdelsgrupperna är nästa steg. I höst ska det finnas 160 platser, 17 grupper är på gång.

Eleverna ska fortfarande ha kontakt med sin hemskola och ha nära hem, och rektorn på hemskolan har fortfarande ansvar för dem. Undervisningen sker inte på elevernas skolor utan i en särskild lokal, som förstås kan ligga nära skolan.

– Jag är övertygad om att det blir fler grupper, vi kan inte förlora barn, säger Isabel Smedberg-Palmqvist.

Det tredje steget är att eleverna går i en central CSI-grupp, det betyder ”centrala grupper för särskild inriktning” och är till för elever med mycket omfattande behov av särskilt stöd. CSI-grupperna samverkar bland annat med socialtjänsten. Det görs en central bedömning och urval till grupperna.

Skolan i det gula huset i Spånga ska börja ta in barn redan från 4:e klass.

– Vi är så glada över det, det ger större förutsättningar för att de ska klara högstadiet, säger Christine Akalla.

Läs mer:

Liam var hemmasittare i fyra år – i höst börjar han gymnasiet

Utredning ger grönt ljus för kommunala resursskolor

Ämnen i artikeln

Spånga
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt