Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-25 00:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/ovanligt-fynd-kom-fran-rymden-men-den-stora-biten-saknas/

Sverige

Ovanligt fynd kom från rymden – men den stora biten saknas

Tre av de millimeterstora fragmenten av rymdstenen.
Tre av de millimeterstora fragmenten av rymdstenen. Foto: Naturhistoriska riksmuseet

Den ljusstarka bolid som fick fönsterrutor att skaka och förvandlade natt till dag den 7 november förra året slog verkligen ned och delar av den har nu hittats och bekräftats komma från rymden. Det var 66 år sedan en rymdsten hittats på det sättet.

Det var strax före 22.30 den 7 november 2020 som tiotusentals människor i östra Svealand fick se den mäktiga rymdstenen rusa in i jordatmosfären. Flera personer som DN talade med kunde vittna om hur knallen från den fick rutorna att skaka.

Med hjälp av bilder från ett nätverk av kameror i Sverige, Finland, Danmark och Norge kunde rymdstenens sista sekunder följas och forskarna räkna ut att den kunde ha slagit ned i området kring Fjärdhundra i Enköpings kommun. Många meteoritjägare gav sig ut i hopp om att hitta delar. Men så vitt man vet utan att lyckas.

Men den 22 november hittades några fragment av den sannolikt nio ton tunga rymdstenen nära byn Ådalen, norr om Fjärdhundra.

– Det är riktigt roligt inte minst för att fyndplatsen stämde mycket väl överens med våra beräkningar. Och jag har fortfarande gott hopp om att det finns mer där ute i naturen, säger Eric Stempels, astronom vid institutionen för fysik och astronomi på Uppsala universitet.

Fyndet gjordes alltså redan förra året men det är först nu som forskarna går ut med nyheten sedan alla analyser är klara. Och trots att meteoritbitarna bara är mellan 1 och 6 millimeter stora är det ingen tvekan om att det rör sig om en besökare från rymden. Den analys som gjorts på Naturhistoriska riksmuseet visar att de består av järn och tio procent nickel, typiskt för en meteorit.

Spåren i marken visar att en större del av meteoriten slagit ned.
Spåren i marken visar att en större del av meteoriten slagit ned. Foto: Privat

Att de trots sin litenhet kunde hittas var tack vare ett tips från en meteoritsamlare. Och när mineralogen Jörgen Langhof från Naturhistoriska riksmuseet kom till platsen kunde han konstatera att det fanns tydliga tecken på att något stort och tungt träffat marken. En större sten som var täckt med lav hade märken och några rötter hade slagits av:

– Stenen har ett stort märke, som om den blivit träffad av en slägga. Och bredvid på marken fanns en större grop med en avslagen trädrot, säger Jörgen Langhof i ett pressmeddelande.

Med hjälp av en magnet undersökte han sedan marken och kunde hitta 10 till 15 små bitar upp till tio meter längre bort.

En av de 10 till 15 bitar som hittills hittats.
En av de 10 till 15 bitar som hittills hittats. Foto: Naturhistoriska riksmuseet

Men trots att området söktes igenom flera gånger under några veckors tid hittades inga större delar.

– Det vi har hittat är delar från skorpan av en större meteorit. Men den stora, som borde ha funnits i området, har vi inte kunnat hitta. Det är möjligt att någon annan kommit före oss, säger Eric Stempels.

Enligt Eric Stempels är den större biten avgörande för om nedfallet ska få ett namn och därmed också bli potentiellt värdefull.

– De bitar vi har hittat är så små att vi inte har kunnat göra en mer detaljerad kemisk analys. Vi behöver en större del för att kunna registrera själva fyndet.

Så vad händer nu?

– Nu är det paus tills snön försvinner men sökinsatserna fortsätter när marken blivit snöfri, säger Eric Stempels.

Det är alltså inte vanligt att någon har turen att få se en sten från rymden falla framför sig. Men det finns exempel och det mest kända inträffade i Hökmark 40 kilometer söder om Skellefteå den 9 juni 1954 då bröderna Åke och Bertil Pettersson befann sig på gården utanför sitt hus. Plötsligt hörde de ett vinande från himlen och strax därpå en smäll en bit ifrån sig. Och bara halvminuten senare hörs ännu ett vinande och en sten, stor som en tändsticksask slog ned i marken bara några meter ifrån dem.

Klockan var omkring 21.30 men eftersom det var mitt i sommaren var det fortfarande ljust, solen stod vid horisonten och var på väg ned medan en växande halvmåne var på väg att avlösa i sydväst tillsammans med planeten Venus.

När Bertil Pettersson gick fram till den lilla stenen kunde han se hur den hade bildat en centimeterdjup grop i marken innan den hade studsat iväg och lagt sig till rätta 17 centimeter längre bort, mindre än fyra meter från platsen där han själv hade stått. När han plockade upp stenen var den sval och inte het vilket är lätt att tro när det gäller meteoriter. Men efter att ha levt sitt liv ute i rymdens absoluta vakuum hade den aldrig hunnit värmas upp under de få sekunder den flugit genom atmosfären.

Nu skulle det visa sig att de båda vinande ljuden hade kommit från två olika stenar, sannolikt från en och samma större sten som brutits sönder när den träffade jordatmosfären. Men hur de än letade kunde bröderna inte hitta den andra trots att de fortsatte sökandet också nästa dag. Då skulle det gå bättre för en ung släkting, Kjell Pettersson.

När femårige Kjell vaknade nästa dag fick han höra historien om hur hans kusiner nästan hade träffats av en sten från rymden och sedan hört en annan falla en bit längre bort. Dessutom hade brödernas pappa Anders Oskar Pettersson berättat hur han sett en ljusblixt och hört ett muller samtidigt som bröderna såg meteoriten slå ned. Men var fanns den andra biten?

– Jag träffade Åke och Bertil tidigt på morgonen och då berättade de att de hittat en meteorit men också att det hade ramlat ned en till. Då började jag att leta och jag var ganska bestämd på att den där, den skulle jag hitta. Det tog några timmar innan jag gjorde det och det var en väldigt speciell upplevelse, berättar Kjell Pettersson i dag.

En av Hökmarkasmeteoriterna. Båda förvaras på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
En av Hökmarkasmeteoriterna. Båda förvaras på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Foto: Clas Svahn

– Den låg lite dold av gräs, nedbäddade efter vägen. Men jag såg ju direkt att det inte var en vanlig sten, den var svartbränd och låg i en liten grop.

Den 11 juni betalade Naturhistoriska riksmuseet 150 kronor var för de båda meteoriterna som sedan transporterades till museet. En ansenlig summa för en femåring:

– Det var väldigt mycket pengar och det blev en ny cykel av det, säger Kjell Pettersson.

I dag förvarades de båda stenarna med katalognummer 19540167 och 19540168 i en låda på museet. Och där kommer även de små fragmenten från Fjärdhundra att placeras.

Lyssna på Studio DN: ”100 ton rymdsten ramlar in på oss varje dygn.”

Ämnen i artikeln

Rymden
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt