Rekordstor jakt på lo väcker förvåning

Enligt den senaste inventeringen består den svenska lodjursstammen av 1 443 djur och av dessa får 201 djur skjutas i den licensjakt som startar nu på onsdag. Det kan jämföras med 125 lodjur förra året och 65 året dessförinnan.

– Det är upp till länsstyrelserna att bestämma hur många lodjur som får skjutas, enligt den regionaliserade förvaltning vi har. Förutsatt att licensjakten inte riskerar komma nära det referensvärde på 870 lodjur som vi har beslutat om, säger Carl-Johan Lindström, enhetschef på Naturvårdsverket, till DN.

Referensvärdet är det lägsta antalet individer av en viss rovdjursart som måste finnas i Sverige för att stammen ska kunna överleva långsiktigt. Vad referensvärdet ska vara är en bedömning som Naturvårdsverket, tillsammans med annan expertis, gör.

De senaste åren har den svenska lodjursstammen ökat, från runt 200 familjegrupper till cirka 250. Det kan vara en förklaring att årets tilldelning blev större än vanligt. Det säger Jens Frank, forskare och chef för Viltskadecenter vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) till DN.

– Det finns inget hot mot lodjursstammen. Antalet individer ligger över de mål vi föresatt oss, även om det har funnits en uttalad önskan att förskjuta stammen söderut på grund av renarna, säger han.

Varför har vi lodjursjakt?

– Av flera skäl. Ett är för att hålla nere skador på tamdjur, som renar och får. Ett annat är att hålla stammen på en jämn nivå eftersom vi inte har som mål att den ska öka dramatiskt. Ett tredje är att det är en uppskattad jaktform.

Är det ett svårt djur att jaga?

– Allt hänger på snöföret. Helst ska det vara regelbundna snöfall som ger färska spår, då kan jakten gå väldigt snabbt. Om det inte finns någon snö att spåra i blir det betydligt svårare.

Precis som vargen är lodjuret fridlyst i Sverige, men enligt Jens Frank är jakten på lo inte alls lika kontroversiell som vargjakten.

– Lodjur förvaltas som vilket vilt som helst. Det är tråkigt att vargen inte också kan ses som vilket vilt som helst, säger han.

Men även jakten på lodjur har sina kritiker och på Världsnaturfonden WWF väcker årets jakt förvåning.

– Det är omfattningen av licensjakten vi är kritiska till. Årets jakt är den största på mer än tio år och vi har svårt att se att den är förenlig med EU:s art- och habitatdirektiv, säger Benny Gäfvert, rovdjursexpert på WWF.

I det södra och mellersta förvaltningsområdet är de skador som lodjuren orsakar förhållandevis små och står inte i proportion till antalet djur som får skjutas, menar han.

– Jag är själv fårägare, och får man problem med angrepp är skyddsjakt en möjlig förvaltningsåtgärd. Länsstyrelserna motiverar också jakten med den rädsla och oro som lodjuren innebär för människor. Rädsla för björn eller varg är vanligt, men lodjur? Tvärtom brukar ju lodjuren ständigt röstas fram som det mest populära viltet av dem alla.

Annat är det i norr, i renskötselområdet. Där dödar de stora rovdjuren – varg, lo, björn och järv – mellan 25 000 och 50 000 renar varje år, att jämföra med 400–600 tamdjur i övriga delar av landet. Av dessa står lodjuren för mellan 10 000 och 20 000 renar och runt 100 tamdjur (57 dödade getter och får 2021).

– Den negativa påverkan som dessa djur har är i en helt annan division i norr, samtidigt som konflikten är mycket större i söder. Renskötarna är extremt tåliga och toleranta när det gäller rovdjursangrepp, säger Jens Frank.