Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-11-30 08:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/socialdirektoren-det-ar-ett-misslyckande/

SVERIGE

Socialdirektören: ”Det är ett misslyckande”

Yvonne Thilander, socialdirektör i Norrköpings kommun.
Yvonne Thilander, socialdirektör i Norrköpings kommun. Foto: Joakim Blomqvist/Norrköpings Tidningar

Misstro och rädsla för socialtjänsten är ett skäl till att flera föräldrar i Norrköping tagit sina barn ur skolan, visar DN:s reportage om ”tomma skolbänkar”.

Socialdirektör Yvonne Thilander kallar det ett ”stort misslyckande”.

– Då har vi inte varit den hjälp vi vill vara, säger hon.

För två år sedan rapporterade lokala medier att sju skolbänkar på lågstadieskolan Silverdansen i Norrköping stod tomma. DN:s granskning visar att några elever har kommit tillbaka. Men fler har försvunnit.

I många fall finns uppgifter om att barnen befinner sig i sina föräldrars ursprungsländer.

Silverdansens rektor, Pernilla Dahlgren, berättade i DN om sin förtvivlan över att inte veta om barnen verkligen är där, och om de får den utbildning de har rätt till.

– Det är ingen som riktigt pratar om eleverna som bara försvinner, inte ens inom rektorskollegiet. Men jag tror inte att vi är den enda lågstadieskolan som har det här problemet, sa hon.

Flera föräldrar DN talar med vittnar om en rädsla och oro för att socialtjänsten ska omhänderta deras barn. Därför har de valt att låta dem bo hos familj och släktingar i ursprungslandet.

Yvonne Thilander, socialdirektör i Norrköping, säger att socialtjänsten ständigt möter och försöker arbeta mot ”gamla fördomar” om att myndigheterna tvångsomhändertar barn lättvindigt.

– Det är klart att det är ett stort misslyckande. Om föräldrar gör det valet, då har vi inte varit den hjälp vi vill vara, säger socialdirektör Yvonne Thilander.

Hon anser att socialtjänsten ”fastnat vid skrivbordet” som en följd av omfattande krav på dokumentation, och framöver måste lägga mer tid och resurser på att möta människor ”på gator och torg”.

– Vi har ett stort jobb framför oss. Det finns de som inte vågar söka stöd hos oss – bara att bli utredd av socialtjänsten kan skrämma. Men majoriteten av alla insatser vi gör är frivilliga och vi har köer till flera av dem. Med det sagt behöver vi arbeta med att vara mer synliga och visa vad vi kan hjälpa till med.

– Om ett barn omhändertas med tvång ger det också större genklang än när vi gör andra hjälp- och stödinsatser.

Pernilla Dahlgren, rektor på Silverdansen i Norrköping, är djupt bekymrad över de elever som går, eller ska börja på skolan, och som inte dyker upp.
Pernilla Dahlgren, rektor på Silverdansen i Norrköping, är djupt bekymrad över de elever som går, eller ska börja på skolan, och som inte dyker upp. Foto: Roger Turesson

Hösten 2019 riktade Pernilla Dahlgren, rektor på Silverdansens skola, kritik mot socialtjänsten som hon menade inte gick vidare med de orosanmälningar som skolan gjorde om saknade barn.

Yvonne Thilander säger att kommunen tog kritiken på allvar. Sedan mars i år finns skriftliga riktlinjer för hur kommunen ska arbeta kring saknade barn.

Är det tillräckligt? Fler skolbänkar står ju tomma.

– Man kan alltid göra mer, men det är viktigt att klargöra hur alla parter förväntas agera när ett barn försvinner från skolan.

Thilander poängterar det faktum att föräldrar väljer att ta sina barn till ursprungslandet inte automatiskt betyder att det finns omsorgsbrister eller att barnet är utsatt för ett brott.

– När vi inleder en utredning måste det finns anledning att tro att barnet far illa. Först då vi kan göra insatser. Vi kan inte utgå från fördomar om vissa utpekade länder. Vi måste förhålla oss till fakta.

Hur kan ni utesluta att ett barn far illa, på distans?

– Vi försöker få fatt i vårdnadshavare för att bilda oss en uppfattning om situationen. Men det är svårt att utreda på distans, vi är beroende av uppgifter från skola och andra personer kring familjen i Sverige.

Föräldrar kan ju förmedla en uppfattning om situationen. Hur kan ni vara säkra på att barnet upplever det på samma sätt?

– I bästa fall kan vi prata med barnet, men det är inte alltid möjligt.

Om ni misstänker omsorgsbrister eller brott, vad kan ni göra då?

– Vi kan gå via UD för att verkställa ett tvångsomhändertagande, men det ställer stora krav på att föräldrarna samarbetar. Utsikterna är ofta små. Det bästa är om vi kan identifiera barnen redan innan de blir tagna ut ur landet.

Vid Silverdansens skola ligger bostadsområdet Ringdansen, som består av flerfamiljshus formade i cirklar, med lekparker och grönområden i mitten.
Vid Silverdansens skola ligger bostadsområdet Ringdansen, som består av flerfamiljshus formade i cirklar, med lekparker och grönområden i mitten. Foto: Alexander Mahmoud

Kommunalrådet Kikki Liljeblad (S) säger att det förs diskussioner om hur kommunen kan ”bli tuffare” och utöva ytterligare påtryckningar på föräldrar som inte ser till att barnen kommer till skolan.

– Det har kommit förslag om att elever som har varit borta mer än tre månader ska gå om en hel årskurs, och att vi ska bli mer aktiva med viten mot föräldrar som tar sina barn från skolan. Om det skulle få effekt vet jag inte. Jag är kluven i den frågan.

– Om man verkligen vill ta sitt barn till ursprungslandet kanske den typen av konsekvenser inte spelar någon roll.

Norrköping har, sedan mars i år, nya riktlinjer för arbetet kring saknade barn. Räcker det?

– Nej, vi kan alltid göra mer. Vi kan göra allt rätt och ändå försvinner barn. Kanske skulle det behövas fler nationella hjälpmedel som kan hjälpa oss att hindra barn att tvingas lämna landet, innan det är för sent.

Vilken typ av hjälpmedel?

– Till exempel kanske lagen om utreseförbud kunna breddas och användas även i de här fallen.

Läs mer:

DN Granskar: Varför försvinner barnen på Silverdansen?

Ämnen i artikeln

Skolan
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt