Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-20 08:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/sverige-provas-nar-rwanda-begar-goteborgare-utlamnad-for-folkmord/

SVERIGE

Sverige prövas när Rwanda begär göteborgare utlämnad för folkmord

Tiotusentals rwandiska flyktingar tvingas lämna Tanzania och vända tillbaka till Rwanda efter två år i flyktingläger, 19 december 1996.
Tiotusentals rwandiska flyktingar tvingas lämna Tanzania och vända tillbaka till Rwanda efter två år i flyktingläger, 19 december 1996. Foto: Jean-Marc Bouju/AP

En 44-årig man bosatt i Göteborg har begärts utlämnad till Rwanda anklagad för folkmord. Flera europeiska länder har tidigare stoppat utlämningar med hänvisning till bristande rättssäkerhet och nu ska Högsta domstolen ta ställning till hur Sverige ska agera.

– Sverige måste förlita sig helt och hållet på en diktatur. Vi har ingen möjlighet att granska det här själva, säger 44-åringens advokat Thomas Bodström.

Föreställ dig en triangel: I ett hörn västvärldens koloniala samvete och ett folkmord som krävde närmare en miljon människoliv; i nästa hörn vad som beskrivs som en allt mer repressiv diktatur; i det tredje – rättssäkerheten.

Mitt i har du en 44-årig tvåbarnspappa hemmahörande i Göteborg, som har varit frihetsberövad i tio månader och som riskerar att utlämnas till Rwanda för att, mot sitt nekande, åtalas för folkmord.

Ärendet är ett av ett fåtal i Sverige. Ett beslut om att att utlämna en för folkmord misstänkt rwandier fattades av Högsta domstolen 2009, men den misstänkte reste ifrån Sverige innan utlämningen kunde verkställas. Tre rwandier har dömts för folkmord i Sverige och sitter på livstid i svenska fängelser, men de målen avgjordes i svenska domstolar, inte i rwandiska.

Thomas Bodström och hans kollega Hanna Larsson Rampe.
Thomas Bodström och hans kollega Hanna Larsson Rampe. Foto: Jonas Lindkvist

Thomas Bodström är en av den häktade 44-åringens advokater och har länge varit engagerad i ärenden som rör det rättsliga efterspelet av folkmordet i Rwanda. Bodström har tidigare arbetat som målsägarbiträde vid rättegångar om folkmordet, men nu ska han alltså försvara en man som är beskylld för att ha haft rollen av, som det ofta heter i dessa mål, informell ledare vid en folkmordshändelse.

– Det här är ett utlämningsärende, så det har egentligen inte att göra med om han är skyldig eller inte, utan det handlar om ifall han kommer att kunna få en rättvis rättegång i Rwanda, säger Thomas Bodström.

Paul Kagame har varit Rwandas president i 21 år. Enligt Bodström använder Kagames regim folkmordet för att åtala sina meningsmotståndare.

– Jag tror att det finns en generell strategi från Rwanda att fortsätta med folkmordsrättegångar. Det har gått 27 år, men jag tror att det ses som principiellt viktigt att hålla folkmordet i minne. Man säger hela tiden att man ska gå vidare, men i själva verket gör man tvärt om, säger Thomas Bodström.

Paul Kagame har varit Rwandas president i 21 år
Paul Kagame har varit Rwandas president i 21 år Foto: John Muchucha/AP

Det svenska målet färgas av internationell politik. I Norge beslutade regeringen förra året att avslå en begäran om att lämna ut en man till Rwanda med hänvisning till att rättegångar i landet inte kan anses leva upp till en norsk standard vad gäller rättssäkerhet. I Storbritannien har samma sak slagits fast i domstol.

– Grunden är att det har varit ett fruktansvärt folkmord, det är väldigt viktigt att komma ihåg och det är viktigt att man inte framstår som en folkmordsförnekare för att man nu påstår att Rwanda är en diktatur. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt, säger Thomas Bodström.

Den klient som Thomas Bodström och hans kollega Hanna Larsson Rampe företräder är medborgare i Burundi, men kommer ursprungligen från Rwanda och tillhör folkgruppen hutuer. Sedan 15 år bor han i Göteborg där han träffade sin hustru, en burundisk kvinna som enligt egen utsago tillhör folkgruppen tutsier. Tillsammans har de två små barn.

44-åringen är föremål för två parallella rättsprocesser i Sverige. Den första gäller utlämningsärendet, men om Rwandas begäran att få honom utlämnad skulle avslås så är det inte säkert att han får lämna häktet i Göteborg. Det pågår nämligen också en svensk förundersökning om samma brott och 44-åringen kan häktas på nytt som misstänkt inom ramen för den utredningen.

Det material som ligger till grund för utlämningsärendet är belagt med sekretess, men enligt Bodström består den rwandiska utredningen nästan uteslutande av nedtecknade muntliga vittnesmål. Det är ett faktum som enligt Thomas Bodström och Hanna Larsson Rampe i sig gör att materialet borde ifrågasättas. De svenska advokaterna pekar på rapporter från Rwanda där det har framkommit att samma vittnen dyker upp med samma historier i olika rättsfall, med den enda skillnaden att de pekar ut olika förövare.

”Sverige måste förlita sig helt och hållet på en diktatur. Vi har ingen möjlighet att granska det här själva”, säger Thomas Bodström.
”Sverige måste förlita sig helt och hållet på en diktatur. Vi har ingen möjlighet att granska det här själva”, säger Thomas Bodström. Foto: Jonas Lindkvist

Thomas Bodström hävdar att de styrande i Rwanda är ute efter hans klient för att han varit aktiv i oppositionen mot regimen:

– Han har haft samröre med personer som är de största regimkritikerna.

Martin Witteveen är en nederländsk jurist som arbetat länge med frågor som rör folkmordsrättegångar i afrikanska länder, bland annat på plats i Rwanda. År 2015 skrev han en rapport till den rwandiska riksåklagaren där han påpekar just de brister som enligt honom finns vad gäller försvarsadvokater i Rwanda.

Witteveen skriver visserligen i rapporten att han tror att det rwandiska rättssystemet kommer att kunna gå till botten med folkmordsbrott, men bara under förutsättning att kvaliteten på försvarsadvokaternas arbete höjs till en internationell standard.

Bristfällig kompetens bland rwandiska försvarsadvokater är inte heller den enda kritik Martin Witteveen riktar mot rwandiska rättegångar. Han har bevakat flera folkmordsrättegångar vid tribunalen i Arusha i Tanzania och säger till DN att det i Rwanda finns en konsensus kring vilken historia som är tillåten att berätta när man talar om folkmordet 1994. I det narrativet finns inget utrymme för att se hutuer som något annat än förövare.

– På ytan ser det ut som att det rwandiska rättssystemet fungerar väl. De åtalade har försvarsadvokater, domarna är professionella, fängelserna är inte så illa. Men alla vet att även om försvaret får kalla egna vittnen så kommer ingen att tro dem. Det är en djupare fråga som har mer att göra med rättssystemets mentala tillstånd. Alla vet att hutuer kommer att bli dömda. Jag har sett exempel på domare som gör väldigt märkliga bedömningar av bevisvärdet på uttalanden som skulle kunna hjälpa åtalade, säger han.

Men Martin Witteveens och Thomas Bodströms hållning är inte den enda möjliga. Innocent Musonera är rwandisk försvarsadvokat och doktorerar i juridik vid Uppsala Universitet där han jämför afrikanska rättsprocesser med europeiska och amerikanska. Han säger till DN att det visserligen går att att argumentera för att Rwandas demokrati inte är lika utvecklad som den svenska, men att det ändå vore orimligt att inte genomföra folkmordsrättegångar:

– Folkmordet har hänt, det är inte fiktion, det är en verklighet. Det finns så många offer som ropar efter rättvisa. De flesta skyldiga har smitit från rättvisan och lever i olika länder, som Sverige. Rwanda måste kunna ställa de skyldiga inför rätta.

Volontärer arbetar med att leta kvarlevor i en massgrav från folkmordet 1994. Organisationen som arbetar vid platsen och lokala myndigheter tror att det kan finnas omkring 5000 kroppar i graven i Gatsibo, östra Rwanda.
Volontärer arbetar med att leta kvarlevor i en massgrav från folkmordet 1994. Organisationen som arbetar vid platsen och lokala myndigheter tror att det kan finnas omkring 5000 kroppar i graven i Gatsibo, östra Rwanda. Foto: TT

Men kan Rwanda garantera ett rättssäkert förfarande?

– Rwanda är troligen inte på samma nivå som Sverige, om vi skulle jämföra. Men ska man pröva folkmordsärenden? Svaret blir ja. Därför att om man ser på de ärenden som flyttas till Rwanda från andra länder så har processerna varit rättvisa.

Men de svenska advokaternas främsta invändning mot en utlämning till Rwanda är egentligen mer allmänt hållen än så:

– Bevisningen är helt och hållet beroende av att Rwanda skulle vara en rättsstat, och det är det ju inte. Det gör ju att Sverige måste förlita sig helt och hållet på en diktatur. Vi har ingen möjlighet att granska det här själva, säger Thomas Bodström.

Den rwandiska begäran om utlämning har utretts av Riksåklagaren som i sitt yttrande till Högsta domstolen inte ser något hinder för en utlämning. Om HD ändå motsätter sig en utlämning är en sådan utesluten, men om domstolen inte ser några hinder är det regeringen som har sista ordet och kan stoppa utlämningen.

Riksåklagarens yttrande omfattas även det av sekretess, men Bodil Bassman, som har handlagt ärendet för Riksåklagaren, går med på att tala om det i allmänna termer.

– Man går på utlämningslagen och det är inte vi som gör förundersökningen. Förundersökningen pågår i något annat land, i detta fall Rwanda, och då prövar vi inte om han är skyldig, utan om det finns hinder för utlämning, säger hon.

Storbritannien och Norge har stoppat utlämningar till Rwanda, känner du dig säker på att den här mannen kommer att få en rättvis rättegång i Rwanda?

– De besluten känner vi ju till. Dels tar vi del av offentlig information om rättssystemet i det andra landet, dels tittar vi på rättspraxis i andra länder. Då ingår det som du sade, men där ingår också andra som har utlämnats. Det finns också beslut i FN som har prövat påståenden om tortyr i ett utlämningsärende, säger Bodil Bassman som fortsätter:

– Så sent som i juli så utlämnade Nederländerna, så det är ännu senare än det här norska, så det har skett både och.

– Vi kommer väl fram till att det inte finns något generellt hinder, utan man måste pröva det i de enskilda fallen, säger Bodil Bassman.

Ett minnemonument för de som dog i folkmordet finns i Kigali, Rwanda.
Ett minnemonument för de som dog i folkmordet finns i Kigali, Rwanda. Foto: TT

Men har ni kunnat verifiera uppgifterna som då ska ligga till grund för utlämning i detta enskilda fall?

– Ja, det beror på vad du menar. Just nu får jag nog nöja mig med att säga att vi har prövat det här fallet mot bakgrund av all offentlig information och rättspraxis i andra länder i närtid.

Thomas Bodström menar att svenska åklagare genom tidigare beslut har målat in sig i ett hörn där de, enligt honom, i sin iver att hjälpa Rwanda att göra upp med folkmordet har blivit hantlangare åt en diktator.

– Vi har ju dömt tre personer till livstid och vi har ju förlitat oss på bevisning från Rwanda. Så de sitter i en rävsax. De går från att ha varit hjältar som hjälper offren för ett folkmord till detta, säger han och fortsätter:

– Därför är det inte bara illa att en tvåbarnspappa har suttit häktad i tio månader, utan det är ju andra småbarnspappor som sitter i fängelse. Då handlar det inte längre om ett folkmord i Rwanda utan då handlar det om oskyldiga människor som sitter i fängelse.

Ämnen i artikeln

Rwanda
Göteborg
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt