Upptäckten på släktgården: Sju barn utanför samhället

När de två polispatrullerna kör mot släktgården i Halland har det ännu inte börjat mörkna. Ett tunt lager frost täcker marken. Klockan är halv två, dagen före julafton 2021.

Förvaltningsrätten har fattat beslut om att en 8-årig flicka som bor på gården ska omhändertas med stöd av LVU. Hon har inte gått i skolan och socialtjänsten får ingen insyn i familjen, enligt domen.

Poliserna har fått information om att det bor flera familjer på adressen, och att de är negativt inställda till ”socialtjänsten och samhället”.

När poliserna anländer till gården har minst en vuxen låst in sig och flickan på boningshusets övervåning. En man möter upp de första poliserna redan vid grinden.

Han säger: ”Hit men inte längre”, enligt polisens promemoria.

En stund senare uppstår tumult på gården. Flera vuxna protesterar, och ifrågasätter polisens agerande.

Patrullerna ber om förstärkning. ”Det börjar bli stökigt på platsen”, rapporterar de till ledningscentralen. Fler polisbilar anländer.

En man försöker skalla en polis, och blir snart nedlagd på marken. Han sparkar och kränger med kroppen på altangolvet.

I ett förhör efteråt ifrågasätter mannen insatsen.

”Vi blev alla chockade att det krävdes så mycket poliser”.

En dryg timme senare lämnar polisen släktgården. Den 8-åriga flickan har då fått packa en väska med sina kläder och blir förd till ett familjehem.

Drygt två månader senare, i början av mars, är polisen tillbaka på släktgården. Tio patruller är på plats, den här gången har de med sig insatsstyrkan.

En utredning från kommunens socialtjänst visar att det finns fler barn på gården som hålls utanför samhället. Bland dem en 2-årig flicka, som har fötts i hemmet. Hon existerar inte i några register.

Nu tvingas polispatrullerna att lämna släktgården med tomma baksäten.

Barnen är borta.

DN kan i dag avslöja att sju barn från samma släkt har levt avskärmade från samhället på en gård i Halland. I flera utredningar slår socialtjänsten fast att flera av barnen lever ”ett isolerat liv”.

DN:s granskning av offentliga handlingar från domstolar och andra myndigheter visar att skolförvaltningen i flera år saknat familjens skolpliktiga barn. Varken barnavårdscentralen, sjukvården eller tandvården har varit i kontakt med barnen de senaste åren. Det enda kända undantaget är när ett av barnen bröt en axel.

I socialtjänstens utredning kallas ett av barnen, 2-åringen, för ”flickebarnet”. Hon har aldrig blivit folkbokförd och existerar formellt inte i Sverige.

Flickan beskrivs vara rättslös.

Släktgården i Halland ligger inbäddad mellan åkrarna, i utkanten av ett mindre samhälle. Här bor flera familjer tillsammans, i ett slags generationsboende. Gården ägs av barnens mor- och farföräldrar.

Pappan till fyra av barnen på gården har under många år haft en offentlig och framgångsrik karriär inom spelvärlden, med sponsoravtal och miljonvinster.

Under 2010-talets början blev pappan allt mer religiöst övertygad och avslutade sin spelkarriär.

I en radiointervju berättade han:

”Mycket saker hände i mitt eget huvud. Jag började undra vad jag själv höll på med. Visst, man kan tjäna flera miljoner och ha kul varje kväll med vip-rum. Men jag började fråga mig själv: Vad är riktig lycka? Vad vill jag med mitt liv?”.

I flera brev till kommunen skriver pappan att han inte anser att skolan i Sverige är ”gynnsam”

Han har de senaste åren bott på gården tillsammans med sin fru, sina barn och släktingar.

Föräldrarna har bland annat beslutat att inte låta sina två äldsta barn, sju och åtta år gamla, gå i skolan. I flera brev till kommunen skriver pappan att han inte anser att skolan i Sverige är ”gynnsam”, att skolbarn far illa av mobbning och sexuella trakasserier.

Föräldrarna uppger att de undervisar sina barn i hemmet, utifrån vad de anser att barnen behöver lära sig.

Familjen har även avsagt sig kontakt med barnavårdscentralen och barnen har heller inte undersökts hos tandvården.

I breven beskriver pappan att familjen lever nära naturen. Han anser att sjukhusmiljön och den allmänna vården inte kan ”trygga” och ”ge säkerhet” på samma sätt som naturen.

Pappan intygar att de tar väl hand om sina barn och att de har rätt att leva som de vill. Pappan hänvisar bland annat till de svenska grundlagarna och Europakonventionens artikel 8, om rätten till skydd av privat- och familjelivet.

DN:s granskning visar att myndigheterna, vid upprepade tillfällen, har försökt få till stånd möten med familjen. De har inte dykt upp. Inte heller när skolans rektor, och socialtjänstens handläggare, sökt upp familjen på gården har de fått möjlighet att träffa barnen.

I en av socialtjänstens utredningar, som inleddes i höstas, uttrycks en särskild oro för den 2-åriga flickan. Handläggarna konstaterar inledningsvis att det inte finns några bevis för att flickan faktiskt existerar:

”Det finns inga bevis på att flickebarnet finns, utifrån att ingen har sett henne”, skriver handläggarna.

I de offentliga handlingar, som DN har gått igenom, framgår att föräldrarna har försökt att registrera barnet hos folkbokföringen efter att hon föddes på släktgården utan närvaro av sjukvårdspersonal. Både Skatteverket och förvaltningsrätten avslog ansökan, eftersom föräldrarna inte hade skickat in alla handlingar som behövdes – trots upprepade påminnelser.

Skatteverket kunde helt enkelt inte styrka att barnet verkligen hade fötts, och vilka som var hennes föräldrar.

Därför saknar flickan nu både personnummer och födelsebevis. Att hon faktiskt finns verkar socialnämnden däremot numera övertygad om.

I december förra året lämnade socialnämnden i kommunen in en ansökan till förvaltningsrätten om att tre av fyra syskon omedelbart skulle omhändertas med stöd av LVU.

I domen, som kom i början av mars i år, skriver förvaltningsrätten att det finns en påtaglig risk för att syskonens hälsa och utveckling skadas. Därför beslutade domstolen att de två skolpliktiga syskonen, och deras 2-åriga lillasyster, ska vårdas enligt LVU.

Det är centralt, skriver rätten, att den 2-åriga flickan blir folkbokförd för att få ”ta del av de rättigheter som samhället erbjuder barn som växer upp i Sverige”.

Förvaltningsrätten skriver vidare: ”Om flickebarnet existerar är hon helt utlämnad till sina föräldrar för att få sina grundläggande behov tillgodosedda”.

Ett av familjens barn, en 5-åring, omfattades inte av LVU-domen. Orsaken framgick inte av handlingarna. Först under maj månad lämnade socialnämnden in en begäran om att även 5-åringen skulle omhändertas. Nämnden hänvisade bland annat till oro för barnets hälsa.

På släktgården i Halland bor också pappans syster, med sina barn. Ett av dem är den 8-åriga flickan som hämtades av polisen och socialtjänsten, dagen före julafton i fjol.

I förvaltningsrättens dom framgår att föräldrarna håller flickan ”utanför den samhälleliga gemenskapen och hindrar alla former av insyn i familjens förhållanden”.

Socialtjänsten har träffat flickan vid ett tillfälle och uttrycker, även i det här fallet, en stark oro för att barnet inte får gå i skolan. Flickans mamma har svarat att hon inte är emot utbildning i sig, men att hon inte anser att den behöver bedrivas i skolans lokaler. Flickan har, enligt mamman, fått undervisning i hemmet.

Mamman hänvisar, precis som sin bror, till den enskilda individens fri- och rättigheter, och rätten till ett privatliv.

När kammarrätten tog upp fallet för förhandling i mars framkom att den 8-åriga flickan, som då befann sig i ett familjehem, kunde börja i samma årskurs som jämnåriga men att hon hade bristande kunskaper i flera skolämnen och en del ”luckor avseende sociala sammanhang”.

Flickan är omhändertagen med stöd av LVU, men vårdas nu i hemmet, mot kravet att hon ska gå i skolan. Hennes två småsyskon är ännu inte skolpliktiga och omfattas inte av LVU-beslutet.

DN har varit i kontakt med barnens mamma. Hon har avböjt en intervju.

Barnen på gården i Halland har levt avskärmade från samhället under flera år, trots att myndigheterna uppmärksammats om deras situation, visar DN:s granskning. Vid minst fem tillfällen har kommunens socialtjänst fått information om misstänkta omsorgsbrister.

Redan 2017 gjorde en släkting till några av barnen en orosanmälan. Personen berättar att han uttryckte oro över att ett av barnen var mycket begränsad i sitt sociala liv.

– När jag besökte gården fick jag uppfattningen att barnet inte hade någon kontakt med samhället. Det gjorde mig orolig. Det var det jag förmedlade till socialtjänsten, säger släktingen, som inte fick någon återkoppling efter sin anmälan.

Tre år senare fick kommunens socialtjänst in en anonym orosanmälan, men beslutade att inte inleda en utredning.

Samma vår, i maj 2020, slog Skatteverket larm till kommunen om att det fanns ett oregistrerat barn på familjens adress.

Vid skolstarten, i augusti samma år, anmälde grundskolechefen att ett av de skolpliktiga barnen inte kom till skolan.

Inte heller då, tre år efter den första orosanmälan, inleddes en utredning.

Ett år senare, hösten 2021, gjorde skolan på nytt en orosanmälan, då två av familjens skolpliktiga barn inte dök upp till skolstarten.

I de offentliga handlingar DN har tagit del av finns noteringar om ytterligare en orosanmälan, från kommunens egen socialnämnd.

Det var först under hösten 2021 som socialtjänsten inledde en omfattande utredning.

Den ansvariga socialnämndens ordförande vill inte svara på frågor om hur kommunen har hanterat ärendet.

– Det här rör ett individärende och då råder sekretess.

– Men det är ett hemskt fall, så mycket kan jag säga.

Klockan närmar sig åtta, en onsdagsmorgon i början av mars 2022. Tio polispatruller, inklusive insatsstyrkan, gör sig redo att inleda insatsen på gården. Tre små barn ska omhändertas, enligt domen i förvaltningsrätten. Ett av dem är flickebarnet som ”inte existerar”.

Poliserna kommer för sent.

”Bom på adressen”, konstaterar de i sin händelserapport.

Familjen är inte längre kvar på gården.

Föräldrarnas ombud, Elisabeth Scheffer, vet inte var de befinner sig.

– De gick under jorden samma dag som domen kom. Jag vet inte var de är, om de är i Sverige eller utomlands, eller hur de mår. Mitt uppdrag är vilande, säger hon.

Socialtjänsten polisanmälde föräldrarna för egenmäktighet med barn. Utredningen lades dock ned.

Kammaråklagare Eva Lotta Swahn, som lade ner förundersökningen, säger till DN att brottsrubriceringen inte är tillämpbar om föräldrarna medvetet håller sig undan LVU-domen. Brottet skulle däremot gälla om en förälder hypotetiskt skulle ta barn från ett familjehem när de redan är omhändertagna.

– De här barnen hade inte hunnit ställas under vård. Man kan betrakta det som en lucka i lagen. Man skulle kunna tänka sig att rena undanhållandet borde vara straffbart. Men så är det inte. Om lagstiftningen är tänkt att skydda barnen så kan föräldrarna ta udden av lagstiftningen just så här, genom att gå under jorden.

Polisen: Vi inte kan utreda eftersom föräldrarna inte är delgivna LVU-beslutet

Emma Ramstedt, gruppchef vid Hallandspolisen, säger att myndigheten inte har gjort några ”större utredningsåtgärder”.

– Det som gör att vi inte kan utreda det är att föräldrarna inte är delgivna LVU-beslutet. De objektiva rekvisiten är helt enkelt inte uppfyllda.

Det förefaller alltså ha uppstått ett slags ”moment 22”: Förvaltningsrätten har beslutat att barnen ska omhändertas med omedelbar verkan. Samtidigt begår föräldrarna, enligt polisen, inget brott när de väljer att hålla sig undan.

Enligt Emma Ramstedt är de inte efterlysta.

– Ni får kolla med socialtjänsten hur de tänker kring eventuell efterlysning. Vi gör inget på de förutsättningar som sker nu, säger hon.

DN har upprepade gånger sökt föräldrarna för en intervju, men de har inte gått att nå.

I flera videoinspelningar, som publicerades på nätet under april och maj, visar pappan däremot upp sig själv och sina söner. De sitter ofta i en soffa, ibland på varsin stol, och läser texter från lagboken, bibeln och koranen.

I videoklippen säger pappan att familjen befinner sig i en svår, rättslös, situation. Han framför kritik mot socialtjänsten, som han menar är okunnig och inte följer svensk grundlag.

Det framgår inte var, eller när, filmerna är inspelade. Platsen de befinner sig på går heller inte att identifiera utifrån bilderna.

I en video talar pappan om att ”hemliga sällskap vill utplåna tro från människors tanke och medvetenhet”.

”Dessa krafter har som regel inte folkets bästa på sin agenda utan de har sina egna intressen och sina sällskaps intressen”, säger han.

Pappan ifrågasätter också hur myndigheterna kan fatta beslut kring hans barn, trots att de aldrig har träffat dem.

”Vi har inte gett tillåtelse till människor som har ett hjärta av sten att träffa våra barn”, säger han.

Pappan anser att Justitieombudsmannen bör utreda socialnämndens agerande.

Under några minuter, i ett par av filmklippen, visar pappan upp den 2-åriga flickan.

Hon har ännu inte fått något personnummer.