Den stora stenen har daterats till perioden mellan år 0 och år 250, rapporterar NRK. Stenen har både inskriptioner med varierande tjocklek, vissa smalare än vad man hittat på andra stenar, och klotterliknande bilder.

En av inskriptionerna är åtta tecken lång och tros vara namnet på en person som levde för nästan 2 000 år sedan. Forskarnas teori är att stenen restes till minne av personen i anslutningen till en grav som arkeologerna hittade.

– Det här fyndet ger oss mer kunskap om hur runor användes under den tidiga järnåldern, säger Kristel Zilmer, runolog och professor vid Kulturhistorisk museum i Oslo, till NRK.

Utgrävningarna i området pågick under 2021 och 2022, berättar projektledaren Steinar Solheim för norska Verdens Gang. Det var alltså någon gång under den tidsperioden som den stora stenen hittades och forskarna har sedan dess arbetat med att datera den.

Under utgrävningarna hittades även två andra, mindre runstenar av samma bergart som den större stenen. Den har döpts till Svingerudsteinen och kommer ställas ut för allmän beskådan på Kulturhistorisk museum en månad framåt innan forskarna fortsätter studera den.

– Det har betydelse i vad vi antagit om äldre runanvändning och hur gammal seden att resa runstenar är. Vi har antagit att de tidigaste i dagens Norge och Sverige dök upp på 300-talet, men nu visar det sig att vissa runstenar kan vara äldre, säger Kristel Zilmer till VG.

Läs mer:

Ny guldålder för svensk arkeologi när stambanorna ska byggas

Parthenonfrisen kan återvända hem: ”Konstruktiva samtal pågår”

Egypten kräver att få tillbaka Rosettastenen