Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-03 19:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/varlden/civila-skonas-inte-nar-kriget-atervander-till-tigray/

VÄRLDEN

Civila skonas inte när kriget återvänder till Tigray

Beriha Gebray, 15, förlorade synen på båda ögonen när hon träffades i ansiktet av skottet från en krypskytt.
Beriha Gebray, 15, förlorade synen på båda ögonen när hon träffades i ansiktet av skottet från en krypskytt. Foto: Erik Esbjörnsson

TIGRAY. Mindre än två år har gått sedan Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed fick Nobels fredspris. Nu strider hans trupper i Tigrayprovinsen där två miljoner människor tvingats på flykt och en svältkatastrof hotar. För invånarna är det en upprepning av 1980-talets inbördeskrig. Med en viktig skillnad: den här gången skonas inte civilbefolkningen från våldet.

Femtonåriga Beriha Gebray hade klarat sig undan våldet under flera dagar av strider kring hembyn Samre. Men nu ryckte soldaterna närmare och hennes farmor sade åt henne att fly med sina kusiner. Själv skulle farmodern stanna kvar i hemmet. Hon var för gammal för att springa.

Beriha och de tre andra släktingarna sprang för livet.  Men en krypskytt på en höjd stoppade deras flykt. De kastade sig på marken och spelade döda under plågsamma minuter då krypskytten avlossade totalt 26 skott mot gruppen. Ett av dessa träffade Beriha under hennes högra öra och gick ut genom hennes vänstra öga. Hon förlorade medvetandet.

Hennes pappa Gebray Zenebe, 43 år, kom hem till byn och fick höra att dottern blivit skjuten:

– Jag kom till byn när striderna avtagit. Då var Beriha fortfarande medvetslös, säger han och berättar hur han desperat försökte hitta en läkare.

Beriha Gebray, 15, förlorade synen på båda ögonen när hon träffades i ansiktet av skottet från en krypskytt. Pappa Gebray Zenebe har vakat vid hennes säng i två månader.
Beriha Gebray, 15, förlorade synen på båda ögonen när hon träffades i ansiktet av skottet från en krypskytt. Pappa Gebray Zenebe har vakat vid hennes säng i två månader. Foto: Erik Esbjörnsson

Han fann en transport som tog dem till Aydersjukhuset i provinshuvudstaden Mekele. Där har flickan nu vårdats i snart två månader. Pappan sover varje natt sittande på en plaststol intill sin dotters säng.

I sjuksängen sitter Beriha upp och fingrar på en av sina flätor. Vänstra ögat är totalförstört av den utgående kulan och läkarna har försökt laga såret med transplanterad hud från hennes axel. Det högra ögat ser fullt fungerande ut, men blicken är tom. Nerven skadades av skottet och därför kommer hon aldrig att kunna se igen.

– Men jag är bara så glad att hon är vid liv. Om de bara kunde laga nerven så hon kunde se på ett öga. Det skulle vara otroligt och göra hela skillnaden för henne.

I rummet intill leker Samrawit Gebrehiwot med en mobiltelefon i sängen. Hon är fyra år och sex månader gammal. Hennes högra ben är helt söndertrasat efter att soldater försökte skära av det med en machete. När de misslyckades, trampade de på hennes smalben som krossades på flera ställen. Hon har också ett kulhål i armen. Under massakern utanför staden Hawzen dödades i princip hela hennes familj.

Samrawit Gebrehiwot, 4,5 år gammal, överlevde en massaker som skördade åtta liv i hennes familj. Soldaterna försökte skära av hennes ben med en machete men misslyckades. Hennes pappa Gebrehiwot förlorade sin hustru och hela broderns familj. Nu har han bara Samrawit kvar.
Samrawit Gebrehiwot, 4,5 år gammal, överlevde en massaker som skördade åtta liv i hennes familj. Soldaterna försökte skära av hennes ben med en machete men misslyckades. Hennes pappa Gebrehiwot förlorade sin hustru och hela broderns familj. Nu har han bara Samrawit kvar. Foto: Erik Esbjörnsson

Samrawit tycks ovetande om att hennes syskon och mamma inte är i livet och hennes pappa Gebrehiwot är så traumatiserad av att ha förlorat sin hustru och sju andra familjemedlemmar i massakern att han knappt kan prata om det som hänt. Just nu är hela hans fokus på dotterns välbefinnande.

– Jag gör allt för henne. Det är så fruktansvärt smärtsamt alltsammans, men jag måste vara här för henne. Jag vet inte hur jag ska förklara för henne vad som hänt, säger han.

Pappan vill inte peka ut någon grupp som ansvarig för massakern för han var själv inte på plats. Grannarna sade till honom att det var eritreanska soldater.

Gebray Zenebe, Berihas pappa, säger att samstämmiga vittnen från deras by talat om att soldater från den eritreanska armén ska ha gjort sig skyldig till krigsbrotten.

– De vet att vi tigreaner inte ger upp. Det enda sättet för motståndaren att vinna är att döda våra barn och våldta våra kvinnor, så att vi inte finns i framtiden, säger Gebray.

Mer om Eritreas roll i konflikten senare.

Det var i november förra året som kriget bröt ut i provinsen Tigray i norra Etiopien. I flera år hade läget varit spänt mellan den Tigraybaserade politiska rörelsen TPLF, som dominerat etiopisk politik under det senaste kvartsseklet, och den nya eliten kring premiärminister Abiy Ahmed som försökt omstöpa landets politik från ett federalt system till ett med en starkare centralmakt i Addis Abeba.

Denna motsättning mellan centrum och periferi har existerat sedan mitten av 1800-talet och i Tigray har man två gånger tidigare rest sig mot centralregeringen i lokala uppror, en sorts intifador som kallas för ”woyane” på språket tigrinja.

En pojke som är en av de två miljoner människor som tvingats på flykt sedan stridigheterna bröt ut i november i fjol. Nu bor han i en skola som gjorts om till flyktingläger.
En pojke som är en av de två miljoner människor som tvingats på flykt sedan stridigheterna bröt ut i november i fjol. Nu bor han i en skola som gjorts om till flyktingläger. Foto: Erik Esbjörnsson

När Etiopien ställde in förra årets val med hänvisning till pandemin, valde man i Tigray att hålla sitt val. Efter valet ansåg Tigray inte längre att regimen i Addis var legitim, och i Addis underkände man i sin tur Tigrays legitimitet. Därmed var vägen mot krig utstakad.

TPLF noterade stora truppförflyttningar mot provinsen och kastade den första stenen när de attackerade en armébas utanför Mekele under natten till den 4 november. Abiy svarade med en invasion av provinsen.

Inledningsvis skördade hans federala armé stora framgångar och med hjälp av inhyrda drönare lyckades man slå ut i princip hela den flotta av lastbilar, tanks och artilleripjäser som TPLF tagit med sig från armébasen i Mekele.

Men sedan dess har krigslyckan vänt. Den etiopiska armén pressas av TPLF och dess allierade som inte bara har fördel av att strida på hemmaplan i extremt oländig terräng. TPLF har dessutom full uppbackning av civilbefolkningen som ser den etiopiska armén som en invasionsstyrka.

En TPLF-soldat går nedför en bygata i Tigray. I bakgrunden syns en bil från Läkare utan gränser, organisationen som i förra veckan förlorade tre anställda som brutalt mördades.
En TPLF-soldat går nedför en bygata i Tigray. I bakgrunden syns en bil från Läkare utan gränser, organisationen som i förra veckan förlorade tre anställda som brutalt mördades. Foto: Erik Esbjörnsson

– De hjälper oss med allt. De bär vapen och ammunition åt oss och ger oss mat, förklarar TPLF-kaptenen Haftu Hailu som DN träffar på på vägen från Mekele till den mindre orten Abiy Addi som ligger en dryg timmes bilfärd västerut.

Haftu Hailu var affärsman i huvudstaden Addis Abeba när kriget bröt ut och han begav sig genast till Tigray för att ansluta till upproret. Bakom honom syns ett femtiotal soldater i full färd med att förbereda ett bakhåll och fler gömmer sig i grönskan.

Vägen slingrar sig likt en serpentin nedför en av de dramatiska förkastningsbranterna och här, på en kort raksträcka, finns ingen flyktväg för den som attackeras. På ena sidan reser sig berget flera hundra meter upp, på andra sidan rasar branten ned i en dalgång där ett dämpat muller av artilleri redan hörs i fjärran.

Terrängen i Tigray är hopplös att strida i för de federala trupperna, som överraskats av bakhåll och lidit stora förluster under attackerna från TPLF.
Terrängen i Tigray är hopplös att strida i för de federala trupperna, som överraskats av bakhåll och lidit stora förluster under attackerna från TPLF. Foto: Erik Esbjörnsson

Haftu Hailu förklarar att förbandet hellre möter fienden här ute än inne i städerna där förstörelsen skulle bli större och där de skulle förlora sina taktiska fördelar.

– Vi väntar faktiskt på etiopiska soldater som är på väg hit, så ni ska nog inte stanna för länge här, berättar Haftu.

Bara fem minuter senare, när vi lämnat TPLF-förbandet, möter vi på den ödsliga vägen 21 lastbilar från den federala armén som i konvojen transporterar över 500 soldater i riktning mot bakhållet. Striderna som bryter ut pågår sedan i flera dagar och visar sig vara starten på en ny TPLF-offensiv.

Haftu Hailu sade till DN att han räknade med att ”detta är över om två veckor”. Men det ska dröja mindre än så innan TPLF tar över kontrollen av provinshuvudstaden Mekele.
Den federala regeringen meddelar efter bakslaget att man ensidigt utlyser vapenvila.

Självförtroendet hos TPLF grundades under ett liknande krig på 1980-talet, mot den kommunistiska Derg-juntan i Addis Abeba. Många i Sverige kanske inte minns detta krig, men de minns Live Aid-galorna samt slagdängorna ”Do They Know It’s Christmas” och ”We Are the World”, som skrevs för att samla in pengar till svältens offer i Tigray. Bilderna som kablades ut från svälten 1985 skulle i decennier framöver stärka uppfattningen om Afrika som den hopplösa kontinenten.

Arkivbild från svälten i Tigray på tidigt 1980-tal.
Arkivbild från svälten i Tigray på tidigt 1980-tal. Foto: AP

Derg-ledaren Mengistu Hailemariam anklagades då för att stoppa hjälpsändningar till området där uppemot en miljon människor svalt ihjäl. I dag är det Abiy Ahmed, mottagare av Nobels fredspris 2019, som anklagas för att använda samma taktik.

– De säger inte rakt ut att vi inte får komma igenom med mat utan hänvisar till ”säkerhetsskäl”, oavsett om det pågår strider eller ej, säger en anställd vid en stor internationell hjälporganisation i staden Abiy Addi, som är den stad den etiopiska konvojen kommit från.

– Det är precis likadant som för 35 år sedan. Så sent som i morse fick vi ställa in en hjälpsändning med 206 lådor kostersättning till ammande mödrar och småbarn, säger personen till DN.

Mileati Gebregziabher, 22, med undernärda sonen Fikadu, tre månader.
Mileati Gebregziabher, 22, med undernärda sonen Fikadu, tre månader. Foto: Erik Esbjörnsson

Enligt källan befinner sig nu 36 procent av barnen i byarna alldeles intill Abiy Addi i ett stadie av akut undernäring. På sjukstugan i staden finns en handfull undernärda barn men de flesta i nöd kan inte ta sig hit.

– Jag bor en timmes vandring västerut, berättar 22-åriga Mileati Gebregziabher som liksom sina två söner lider av akut undernäring.

Minstingen Fikadu, tre månader, har blivit apatisk och har förlorat amningsreflexen men hans krafter stärks så fort han får kostersättning på kliniken. Mileati själv säger att hon överlevt på en näve rostade vetefrön om dagen under den senaste tiden.

– Jag fick en säck vete efter gräshoppsinvasionen i fjol, det var innan kriget bröt ut. Jag har inte levt på annat sedan dess, berättar hon.

Hjälporganisationerna tvingas till en balansgång mellan rapporter om vad som sker på Tigrays landsbygd, och risken att förolämpa regeringen i Addis och premiärminister Abiy Ahmed.

I början av juni varnade FN för att 350 000 tigreaner hotades akut av svält. Två veckor senare sade USA:s biståndschef Samantha Power att denna siffra stigit till 900 000 medan ”miljoner fler är i riskzonen”.

https://twitter.com/PowerUSAID/status/1408479282784047109?s=20

Premiärminister Abiy själv har sagt till lokala medier i huvudstaden att de hjälporganisationer som kritiserat bristen på tillträde i själva verket vill nå fram till TPLF med förnödenheter. Han hävdar att samma taktik användes under 1980-talet.

– Precis som förut vill en del internationella organisationer använda samma knep för att beväpna den splittrade juntan (TPLF) genom att upprätta en humanitär korridor, sade premiärministern.

Samma dag som han sade detta dödades tre anställda vid hjälporganisationen Läkare utan gränser utanför Abiy Addi. De hade slitits ut ur sin bil och avrättats vid sidan av vägen.

Vem som ligger bakom dådet är än så länge oklart.

Men det finns en grupp soldater som ständigt pekas ut som förövare: Abiy Ahmeds nyfunna vänner, eritreanerna (se faktaruta).

För att komma tillbaka till Mekele utan att passera striderna tvingas DN ta en omväg på 35 mil runt den krigsdrabbade provinsens centrala bergsmassiv. Under denna resa står det klart varför hjälporganisationerna är så oroade över situationen.

Fälten ligger öde i stora delar av Tigray. Lokalbefolkningen håller sig inne av rädsla för de eritreanska soldaterna.
Fälten ligger öde i stora delar av Tigray. Lokalbefolkningen håller sig inne av rädsla för de eritreanska soldaterna. Foto: Erik Esbjörnsson

Fälten ligger helt öde. Byar har tömts på invånare. På en åkerlapp går en ensam gammal kvinna med en hacka, ett par småbarn leker i ensamhet på vad som en gång varit en stökig bygata. Regnen har börjat falla, grönskan spirar försiktigt, men det är ingen människa som vågar sig ut för att så. Redan har en skörd omintetgjorts av kriget och nu riskerar situationen att förvärras kraftigt av att två miljoner människor befinner sig på flykt. De har inte kunna bruka sina fält på mer än sju månader.

I en by har samtliga träd i en kilometerlång eukalyptusallé fällts och ligger som tändstickor längs vägen. Anledning: att minska risken för bakhåll.

– De eritreanska soldaterna tvingade oss att fälla dem, berättar en pojke vid vägkanten.

Bild 1 av 5 Bara i städerna pågår någon form av folkliv. Närmare två miljoner människor har tvingats på flykt på grund av kriget.
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 2 av 5 En övergiven eritreansk stridsvagn utanför Mekelle.
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 3 av 5 Landsbygden har tömts på människor och längs vägarna syns bara enstaka människor i mindre sällskap.
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 4 av 5 Några barn utanför provinshuvudstaden Mekelle har upptäckt att kanontornet till en förstörd trupptransport ännu fungerar och kan användas som karusell.
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 5 av 5 Sedan november har det inte funnits någon datauppkoppling i provinsen och därför tvingas människor köa i timmar för att kunna ta ut kontanter på centralbankens lokalkontor.
Foto: Erik Esbjörnsson

Eritrea låg i strid med TPLF-regimen i 20 år om den gudsförgätna handelsposten Badme vid gränsen i nordväst. Nu har Eritrea annekterat flera mil land i en buffertzon som sträcker sig längs i princip hela gränsen. Här vågar byinvånarna knappt röra sig utanför husen. Det råder en spöklik stämning i trakten kring staden Fatsi, tio kilometer från Eritrea, när DN kör igenom. Vid en liten handelsbod träffar vi Alemu Gegremaryam, 59, vars butik plundrades tidigt under konflikten.

– Hela området ligger under eritreansk kontroll. De har till och med utsett sin egen administration här men vi håller oss undan från dem. Så fort vi ser dem på avstånd så springer vi, berättar Alemu.

Varför springer ni?

– För att de misshandlar oss utan anledning och tar våra ägodelar.

Alemu Gegremaryam, 59, i sin butik som plundrats av eritreanska soldater.
Alemu Gegremaryam, 59, i sin butik som plundrats av eritreanska soldater. Foto: Erik Esbjörnsson

Du är gammal nog att komma ihåg kriget på 1980-talet. Vad är den största skillnaden mot i dag?

– Då stred soldater mot soldater. Nu dör civila. Kvinnor våldtas och våra egendomar plundras. Så var det inte förra gången, säger han.

Läs mer:

FN varnar för tilltagande svält i Tigray

Rebeller har tagit kontroll över Tigrayprovinsens huvudstad Mekelle

Etiopien går till val i brinnande konflikt

Jag känner ingenting inför valet - vi har redan valt vår regering”

Ämnen i artikeln

Abiy Ahmed
Eritrea
Etiopien
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt