Erik de la Reguera: Macrons beslut kan leda till långvarigt uppror – och gynna Marine Le Pen

I sista stund – strax före klockan 15 på torsdagen – kom beskedet att premiärminister Elisabeth Borne väljer att runda nationalförsamlingen och införa president Macrons pensionsreform med dekret.

Hon hade då precis kommit ut från det fjärde (4) krismötet på mindre än ett dygn med Emmanuel Macron. Det handlade om matematiken i nationalförsamlingen. Och uppenbarligen kom de båda fram till att det inte fanns någon garanti för att regeringen skulle vinna omröstningen.

Enligt tv-kanalens BFM:s sammanställning hade då bara 224 ledamöter öppet sagt att de skulle rösta ja. Någonstans mellan 260 och 287 skulle ha krävts.

Tidigare under dagen fick regeringen grönt ljus i senaten. Det var väntat, där har det sedan länge funnits en majoritet för att höja pensionsåldern från 62 till 64 år.

Men i nationalförsamlingen har vänsteralliansen Nupes och högernationalistiska Nationell samling en starkare ställning. Regeringen saknar majoritet, och har tvingats förlita sig på högerpartiet Republikanerna.

Så sent som i onsdags såg det ut som om reformen var säkrad – men bara omkring hälften av Republikanernas 61 ledamöter i nationalförsamlingen hade på torsdagen lovat att rösta ja till den kompromiss som partiledningarna nått.

Därav det drastiska beslutet att åberopa författningens paragraf 49.3 – av vissa kallad ”atombombsparagrafen” – för att trycka igenom lagen.

En folkmassa hade vid det laget samlats utanför nationalförsamlingen i Paris. Många såg vantroget ner i sina telefoner. De skrollade febrilt.

Sedan – när man började inse vad som skett – ropade någon: ”Makroniet är äckligt!”

En annan: ”Macron - avgå!”

Det var som om de gamla vanliga ramsorna och slagorden inte riktigt räckte till.

– Det här är ett direkt angrepp på demokratin! De tror att de kan tvinga igenom detta – men det är ett svaghetstecken! De lyckades inte bygga en majoritet... och jag tror att regeringen kan falla nu, säger 60-årige Patricia Pol.

Hon höjer demonstrativt näven.

En bit bort står låg- och mellanstadieläraren Veronique Mailliet, 49. Hon tror att regeringens beslut gynnar Marine Le Pen.

– Det finns en så stor vrede nu. Många vänsterväljare stöttade Macron i andra omgången i presidentvalet för att stoppa Le Pen. Men det här får ju en att undra: hade det rent demokratiskt varit bättre att rösta på Le Pen?

Några minuter efter beskedet om dekretet sa högernationalistiska Marine Le Pen att hon lägger in en misstroendeförklaring mot regeringen:

– Det här är ett personligt misslyckande för Emmanuel Macron.

Le Pen har bidat sin tid och hållit låg profil under fackförbundens och vänsterrörelsernas många och stora protester. Nu ser hon en möjlighet att få med sig rebellerna inom högerpartiet Republikanerna och fälla regeringen.

Partiledaren för Republikanerna, Eric Ciotti, avfärdade det snabbt. ”Vi vill inte bidra till mer kaos”, förklarade han. Men Ciottis oförmåga att disciplinera sina ledamöter gör saken osäker. Falangstrider präglar partiet, och en hel del ledamöter ser ett självändamål i att förnedra rivalen Macron.

Omkring 70 procent av fransmännen är samtidigt emot pensionsreformen. Samtliga stora fackförbund uppger att de trappar upp sina protester.

I Paris har de kommunala renhållningsarbetarnas strejk lett till sopkaos. På onsdagen var också flera hamnar blockerade i Frankrike. Tre mindre städer drabbades av stora strömavbrott till följd av strejkaktionerna (en del lokala politiker talade om sabotage). Sjukhusen klarade sig bara tack vare generatorer.

Mycket talar för att det nu väntar ett långvarigt uppror som kan slå mot Frankrikes ekonomiska stabilitet. Och det i ett läge då världsekonomin svajar och ett blodigt krig rasar i Ukraina.

Konkret kan det handla om blockader av raffinaderier – med risk för bensinbrist – och strejker på kärnkraftsverk, med brist på el som följd.

Det är inte första gången som den franska regeringen använder sig av möjligheten att införa lagar med dekret. Men pensionsreformen är så laddad att risken är uppenbar att detta nu leder till ett långvarigt uppror.

Rent politiskt lär extremerna gynnas, iallafall på kort sikt. I första hand Marine Le Pen, som lovar riva upp beslutet om hon kommer till makten. Men också den radikala vänster som leds av Jean-Luc Mélenchon.

Frankrikes turbulenta vår är inte över.

Läs mer: Sopor svämmar över på Paris trottoarer – efter ny protest mot Macrons reform

Läs mer: Erik de la Reguera: Så påverkar fransmännens syn på arbete protesterna