Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-12-01 06:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/varlden/erik-de-la-reguera-vem-bar-ansvaret-nar-en-migrantbat-sjunker/

VÄRLDEN | KOMMENTAR

Erik de la Reguera: Vem bär ansvaret när en migrantbåt sjunker?

Franska patrullbåten FS Flamant.
Foto: Fraser Gray/TT

PARIS. Vem bär ansvaret när en gummibåt sjunker och 27 personer drunknar?

Operatören på sjöräddningen? Makthavare högre upp i beslutskedjan? Människosmugglaren? Eller ett samhälle som låtit likgiltigheten breda ut sig?

Frågorna ställs i Frankrike efter ett avslöjande om misstänkt grovt tjänstefel vid en förlisning i Engelska kanalen förra året.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Klockan är 01.48 när det första samtalet når den franska sjöräddningen.

”Snälla, snälla! […] Vi behöver hjälp! Hjälp oss!”

33 personer, nästan alla irakiska kurder, sitter tätt samman i en gummibåt på Engelska kanalen.

Motorn har slutat fungera.

Det är mörkt. Vågorna får vatten att skvalpa in.

”Ni måste ge mig er position om jag ska kunna hjälpa er. Skicka den så sänder jag ett räddningsfartyg så snart det går”, säger den kvinnliga franska operatören.

Sjutton minuter senare lyckas någon skicka ett meddelande med positionen. Det visar att gummibåten då, klockan 02.05, befinner sig på franskt territorialvatten. Operatören svarar att hon nu kommer att skicka ett räddningsfartyg.

Den franska patrullbåten Flamant befinner sig bara 20 kilometer från platsen. Men den här gången får Flamant ingen order om att ingripa.

Denna olycksaliga natt – den 24 november förra året – kontaktar operatören i stället den brittiska kustbevakningen. Hon förklarar att en gummibåt befinner sig 1,1 kilometer från brittiskt territorialvatten, men utan att nämna att den är i sjönöd.

Flera andra gummibåtar åker samma dygn mot den brittiska kusten. Vissa enstaka dygn denna månad har fler än tusen personer gjort resan, i hopp om att få asyl. Operatören ska senare i förhören säga att migranterna brukar ringa och be om hjälp för att bli upplockade av britterna.

Klockan 02.15 kommer ett nytt samtal. Nu hörs skrik och gråt i bakgrunden.

Enligt det franska gendarmeriets förundersökning, som tidningen Le Monde fått tillgång till, hörs inget motorljud. ”För en operatör är det viktig information, och visar på att detta är en farlig situation”, skriver utredarna.

Den franska operatören säger att migranterna ska hålla sig lugna och att räddningsfartyg redan är på väg. Det är inte korrekt, konstaterar utredarna.

Hösten 2021 är de fransk-brittiska diplomatiska relationerna mycket dåliga, av flera skäl. I brittiska medier anklagas den franska gränspolisen för medveten passivitet. Från fransk sida påstås i stället att situationen är britternas fel, eftersom alla legala vägar för asylsökare stängts.

Bråket kan ha bidragit till att människoliv nu sätts i fara på Engelska kanalen.

Klockan 02.28 gör den franska sjöräddningen bedömningen att gummibåten har kommit in på brittiskt vatten. Först då kontaktar man den brittiska sjöräddningen och berättar att båten bett om hjälp.

Britterna agerar snabbt. Räddningsfartyget Valiant lämnar hamnen i Dover bara minuter senare, men det är 45 minuter till gummibåtens position – och britterna insisterar på att den franska patrullbåten ska ingripa, eftersom den är närmare.

Fransmännen vägrar. Patrullbåten är ”upptagen med annat”.

Migranterna fortsätter att ringa, alltmer desperata. Totalt 14 samtal når fram till den franska räddningstjänsten. De sitter med vatten upp till anklarna, berättar de. Båten är på väg att sjunka.

”Ja, men ni är på brittiskt vatten”, svarar operatören torrt.

Efter att ett av samtalen brutits hörs operatören säga: ”Fötterna i vattnet, bah… det var inte jag som bad dig åka.”

Britterna går ut med en uppmaning till fartyg i området att hjälpa till i sökandet. Klockan 4.16 – mer än två timmar efter det första nödsamtalet – kontaktar oljetankern Concerto den franska sjöräddningen.

Kaptenen säger att han stött på en gummibåt som verkar ha problem. ”Fortsätt vidare”, blir sjöräddningens råd. Patrullbåten Flamant uppges vara på väg. Men det är inte sant, konstaterar utredarna.

På det sista samtalet från gummibåten hörs enbart skrik.

Då är klockan 04.34.

Nästa dag hittar en fiskare 15 kroppar i havet. Sammanlagt 27 av de 33 passagerarna drunknade. Bland de döda fanns sex kvinnor och en ung flicka.

På torsdagen hålls minnesstunder för de döda i London och i Paris. Le Mondes artiklar har väckt uppmärksamhet och franska politiker har tydligt tagit avstånd från händelsen. Krav ställs på att de ansvariga ska ställas till svars.

Men vilka är de egentligen?

Den enskilda operatören?

Hennes chef?

En minister?

Eller ett helt samhälle som tillåtit likgiltigheten breda ut sig?

Fallet har lett till en debatt i Frankrike. Vi vet ju alla att detta inte är ett undantag.

Migranter utan visum riskerar sina liv varje dag, och enbart i Medelhavet har fler än 23 000 människor drunknat sedan 2014, enligt FN-organet IOM. Över Engelska kanalen är avståndet kortare än från Libyen till Italien. Men ingen sätter sig i en gummibåt utan att ha ett gott skäl.

Flyktingsmugglare har förstås ett ansvar, men deras tjänster är efterfrågade av en anledning: De som reser på detta sätt har ofta familj i Storbritannien eller vill söka asyl i ett land där de talar språket.

Och ja, varför inte? Få saker gynnar integrationen mer än att redan från början behärska det nya landets språk.

Samtidigt skriker arbetsgivarna i Storbritannien efter arbetskraft i många branscher, eftersom så många EU-medborgare lämnat landet efter brexit.

Ironin i det är svår att missa.

Premiärminister Rishi Sunak är förstås medveten om arbetskraftsbristen. Men för att inte provocera den nationalistiska högerfalangen i sitt regeringsparti talar han hellre om det nya avtal med Frankrike genom vilket britterna ska finansiera utökad fransk patrullering längs kusten.

Även i Frankrike råder arbetskraftsbrist i flera sektorer – och regeringen överväger nu att ge papperslösa arbetstillstånd, om de tar ett jobb i ett bristyrke. Samma papperslösa som, ja just det, ofta har riskerat livet i en gummibåt på Medelhavet innan de kom till Frankrike.

Läs mer:

Fördjupat brittisk-franskt samarbete ska stoppa människosmuggling

Sunak och Macron har hittat varandra – talas om ”bromance”

Ämnen i artikeln

Frankrike

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt