Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-05-21 23:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/varlden/fran-mellanosterns-paris-till-ett-fallfardigt-hotell-som-man-inte-kan-checka-ut-ifran/

VÄRLDEN

Från Mellanösterns Paris till ”ett fallfärdigt hotell som man inte kan checka ut ifrån”

Inbördeskriget förstörde inte bara bilden av Beirut som en stad med en välmående ekonomi utan också en plats där olika religioner lever sida vid sida.
Inbördeskriget förstörde inte bara bilden av Beirut som en stad med en välmående ekonomi utan också en plats där olika religioner lever sida vid sida. Foto: Alamy Stock Photo

En gång i tiden kallades Beirut ”Mellanösterns Paris”. Det rika kulturlivet och banksystemet lockade såväl filmstjärnor som oljeshejker.

I dag är Beirut en stad som präglas av långvariga strömavbrott och där trafikljusen inte längre fungerar.

Libaneserna är desillusionerade och tror inte att helgens val kommer att förändra något.

Historien om Medelhavsstaden Beirut sträcker sig femtusen år tillbaka. Men det var först på 1800-talet som den började blomstra och växa. Det var även under det här och det kommande århundradet som de västerländska influenserna tog fart. Inte minst när Libanon löd under franskt mandat från 1916 till att landet utropades självständigt 1943.

Den politiska makten, speciellt de kristna maroniterna, var positiva till västs inflytande och ville hellre se sig som västerlänningar än araber. Många ur eliten var bankirer och affärsmän och de började marknadsföra Libanon som ”Mellanösterns Schweiz” under 1950-talet. Det handlade om att locka rika personer i utlandet att placera sina pengar i libanesiska banker som hade lika sträng sekretess som i Schweiz.

Kampanjen var framgångsrik och fick oljeshejker från gulfstater att investera. Banksystemet lockade även invånare från Syrien, Irak och Egypten. Under 1950- och 1960-talen pågick i de länderna ett förstatligande av ekonomierna. Ländernas tillgångar nationaliserades och höga skatter infördes. Detta fick investerare att dra öronen åt sig och placera sina pengar i Beirut istället.

Beirut 1958.
Beirut 1958. Foto: TT

Internationella medier lyfte fram Beirut som en turistpärla vid Medelhavet. Det spreds en bild av Libanon som ett liberalt land i Mellanöstern och Beirut som en stad där olika etniska grupper och religioner levde sida vid sida. Där öst mötte väst. Ett pulserande nattliv, västerländska klädkedjor, Medelhavets stränder lockade 1950-talets jetset. Här bodde den legendariska brittiske dubbelagenten Kim Philby och staden besöktes av världsstjärnor som den franska skådespelaren Brigitte Bardot. Allt detta gjorde att Beirut även började kallas för ”Mellanösterns Paris”.

Samtidigt som den här glamourösa bilden förmedlades fanns det orättvisor och klasskillnader

Pengar satsades på tjänste- och turistsektorn i Beirut och området vid Libanonberget medan resten av landet fick stå tillbaka, inte minst industrin och jordbruket.

– Beirut var en samlingspunkt för kultur och affärsliv under den här tiden. Men det var en stad för medel- och överklassen. Samtidigt som den här glamourösa bilden förmedlades fanns det orättvisor och klasskillnader, säger Makram Rabah, historiker vid American University of Beirut, AUB.

Han och många andra i Libanon är kritiska mot att Beirut har lyfts fram som orientens Paris eller Schweiz.

– Libanons ledare skapade en väldigt smart marknadsföringskampanj. Men problemet var att de inte såg till att utveckla landets konstitutionella och politiska system som kunde se till att landet levde upp till varumärket.

Och detta har drabbat landets invånare hårt under åren.

Strand i Beirut 1966.
Strand i Beirut 1966. Foto: TT

Beiruts glansdagar fick ett abrupt slut 1975 när Libanon slungades in i ett blodigt inbördeskrig mellan de olika religionsgrupperna. Det handlade till stor del om makt och inflytande över samhället. Såväl Syrien som Israel var under olika perioder inblandade i kriget.

Fruktansvärda scener utspelade sig på Beiruts gator. Bomber föll över staden. Prickskyttar var stationerade på taken. Familjer flydde sina hem under skottlossning.

Efter femton års krig fick libaneserna sitt efterlängtade fredsavtal. Hopp väcktes att på nytt återerövra titeln ”Mellanösterns Schweiz”. Den dåvarande premiärministern Rafiq Hariri anses vara den som byggde upp Beirut efter kriget. Det med hjälp av sina nära relationer till kungahuset i Saudiarabien.

Beirut ligger beläget på en halvö i mitten av Libanons Medelhavskust.
Beirut ligger beläget på en halvö i mitten av Libanons Medelhavskust. Foto: TT

Det fanns även kritiker mot hans återuppbyggnadsvisioner. Han anklagades för korruption och för att ha ökat landets statsskuld.

I februari 2005 mördades Hariri i ett bilbombsattentat vid den populära strandpromenaden i Beirut. Mordet kastade in landet i dess djupaste politiska kris sedan inbördeskriget.

Först femton år efter bombdådet dömde FN:s särskilda tribunal för Libanon en Hizbollah-medlem för mordet på Hariri. Hizbollah har förnekat all inblandning. Den shiamuslimska milisen har sedan mordet ökat sitt maktinflytande och dess politiska gren har suttit i alla libanesiska regeringar som följt.

Sophanteringskris i Beirut 2015.
Sophanteringskris i Beirut 2015. Foto: Bilal Hussein/AP

Och kriserna har avlöst varandra. Under 2015 rasade sophanteringskrisen. Fyra år senare, hösten 2019, bredde landsomfattande protester ut sig. Folk från mängder av religiösa och politiska grupper visade sitt missnöje över den styrande elitens korruption och vanskötsel av landet.

Bara några månader senare, i mars 2020, betalade regeringen en stor statsskuld och sedan dess har ekonomin varit i fritt fall. Beirutborna är vana vid elproblem och att den statliga elen kapas flera gånger per dag, men nu har de bara ström några få timmar per dag. De flesta gatlyktor och trafiksignaler fungerar inte längre.

Läget har förvärrats av kriget i Ukraina, pandemin och den gigantiska hamnexplosionen i hamnen – mitt i Beiruts hjärta – förra sommaren. Explosionen dödade över 200 personer och totalförstörde delar av huvudstaden.

Detta gjorde folk rasande. De gav sig åter ut på gatorna och krävde svar på frågan: Vem hade låtit så stora mängder explosivt material, 2 700 ton ammoniumnitrat, ligga i sex år i ett lastmagasin utan en tanke på farorna? Regeringen avgick och det skulle dröja 13 månader innan en ny kunde tillsättas.

Demonstranter utanför presidentpalatset i Beirut 2019.
Demonstranter utanför presidentpalatset i Beirut 2019. Foto: Anwar Amro/AFP

Fortfarande har ingen ställts till svars för explosionen och utredningen har avbrutits flera gånger.

Historikern Makram Rabah liknar dagens Beirut vid ”ett fallfärdigt hotell som man inte kan checka ut ifrån”. Många av hans kollegor på AUB och mängder av andra akademiker har lämnat landet. Själv stannar han. Än har han inte gett upp hoppet om sin hemstad.

På söndag hålls parlamentsval i Libanon. Det blir första gången libaneserna går till valurnorna efter massprotesterna 2019. Makram Rabah, likt flera andra bedömare, har små förhoppningar om att valet kommer att förbättra landets kritiska läge. Han oroas över att Iranstödda Hizbollah ytterligare stärker sitt maktinflytande.

– När folk hör om Beirut och Libanon i dag så tänker de på Hizbollah. Man tänker inte längre på nattklubbar och ett rikt kulturliv. Tyvärr är det det varumärket som gäller för tillfället, säger Makram Rabah.

Läs mer:

Ökat intresse bland utlandslibaneser att rösta

Fem kriser i skuggan av kriget i Ukraina

Ett år efter explosionen i Beirut: ”Akutläge för Libanon”

Ämnen i artikeln

Libanon
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt