På torsdagen meddelade den 42-åriga Ardern att hon avgår som Nya Zeelands premiärminister, efter nästan sex år. Den 7 februari blir sista dagen på posten.

Hon har försökt hitta motivation att fortsätta en mandatperiod till, sa hon, men har kommit fram till att det orkar hon inte.

Jacinda Ardern blev partiledare för Labour bara en och en halv månad innan valet 2017, då partiet låg illa till i opinionsundersökningar. Men valet gick överraskande bra och hon valdes till premiärminister vid 37-års ålder

Jacinda Arden blev den andra ledaren för en nation i världen som födde ett barn under tiden hon innehaft sitt lands högsta politiska post – efter Benazir Bhutto i Pakistan. Sex veckor senare, sommaren 2018, var Jacinda Ardern tillbaka i jobbet.

– Det är möjligt bara för att min partner tar hand om allt där hemma, sa hon till Financial Times. Jag vill inte framstå som en superkvinna eftersom vi inte ska förvänta oss att kvinnor ska vara superkvinnor.

Året därpå blev den, relativt sett unga, premiärministern en samlande kraft i nationen efter det värsta terroristdådet i Nya Zeelands historia. En ensam man sköt ihjäl sammanlagt 51 personer i två moskéer i Christchurch.

Jacinda Ardern kallade det ”en av Nya Zeelands mörkaste dagar”, men vägrade att ta attentatsmannens namn i sin mun. Hon ville, enligt BBC, förvägra honom det eventuella nöjet att bli ökänd.

Så inträffade en annan katastrof, ett vulkanutbrott på en ö, som kostade 17 människor livet. Jacinda Ardern ledde på nytt landet genom en landssorg.

Internationellt spreds ryktet om Arderns förmåga och gärningar. Hon sågs som en liberal utpost och uttalad Trumpkritiker i en värld som av växande konservativa krafter.

Hennes popularitet på hemmaplan har ofta inte varit lika stor som utomlands. Hon fick kritik för att bland annat inte ta itu med barnfattigdomen i Nya Zeeland, som varit ett av hennes vallöften.

Så kom pandemin. Och Nya Zeeland satte upp målet att ingen skulle smittas. Landet stängde sina gränser. Jacinda Ardern sa en månad efter det globala utbrottet att landet utrotat viruset, i alla fall tillfälligt.

Två månader in i pandemin såg det ut som om Nya Zeeland och många andra länder som styrdes av kvinnliga ledare dittills hade klarat sig bättre genom krisen än andra. Frågan ställdes allt oftare: fanns det ett samband mellan lägre dödstal och kvinnliga regeringschefer?

Det fanns naturligtvis också exempel på nationer ledda av män som klarade sig bra, men det signifikanta vid den tiden var att länder med kvinnliga politiker i toppen sällan råkade riktigt illa ut i pandemin.

Jacinda Ardern blev med sin nollvision den tydligaste företrädaren för den gruppen.

Den officiella statistiken i dag, tre år efter pandemins utbrott, säger att 2.437 personer avlidit av covid-19 i Nya Zeeland, mot 22.645 i Sverige (med dubbelt så stor befolkning).

När Jacinda Ardern på torsdagen meddelade sin avgång beskrev hon de senaste fem och ett halvt åren som de ”mest meningsfulla” i sitt liv, men att det varit svårt att styra landet genom kriserna.

– De händelserna har varit krävande på grund av tyngden, den rena vikten av dem och den oavbrutna raden av dem. Det har aldrig egentligen funnits ett ögonblick då det funnits tid över där det känts som att vi haft tid att bara regera.