Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-10-05 20:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/varlden/katrin-marcal-drottning-elizabeths-kanslomassigt-aterhallna-ledarstil-blev-till-slut-hennes-styrka/

VÄRLDEN | KOMMENTAR

Katrine Marçal: Drottning Elizabeths känslomässigt återhållna ledarstil blev till slut hennes styrka

1 min 11 sek. Drottning Elizabeth II är den monark som suttit längst på tronen, 70 år, längre än drottning Victoria som regerade i 63 år.

Elizabeth II såg femton premiärministrar komma. Och fjorton av dem gå. Den känslomässigt återhållna ledarstil hon en gång kritiserades för blev till slut hennes styrka.

Storbritannien har nu svårt att veta vad det är.

Utan henne.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Hon föddes den 21 april 1926 på nummer 17 Bruton Street i London. Det var ingen särskilt kunglig adress. Men ingen föreställde sig heller att Elizabeth Windsor en dag skulle bli drottning.

Hennes ansikte pryda 300 miljarder frimärken och hundratals miljoner mynt och sedlar.

Och hennes regeringstid vara i sju decennier.

Men så förälskade sig hennes farbror, kung Edvard VIII, i en frånskild amerikanska vid namn Wallis Simpson. Han ställdes inför valet att antingen avsäga sig tronen, eller avsluta sin kärleksrelation. Men utan Mrs Simpson kunde Edvard inte tänka sig att leva.

Därmed blev Elizabeths pappa kung.

Familjefoto av hertigen (senare kung Georg VI) och hertiginnan av York med sina döttrar, prinsessorna Margareth och Elizabeth.
Foto: TT

Familjen flyttade från Bruton Street till Buckingham Palace: ”det är lite som att campa inne på ett museum”, men Elizabeth fortsatte plikttroget att ta hand om sin älskade samling leksakshästar. Varje kväll tog hon av deras sadlar och gav dem vatten och hö.

Prinsessan tillbringade andra världskriget i Windsor. I slutet av kriget bar hon uniform och hade lärt sig att reparera militära fordon. Drottningen hörde till den stora brittiska generation som för alltid skulle definieras av andra världskriget.

Det var nämligen då de blev vuxna.

Och ingen glömmer den tiden i sitt liv.

Hennes kröning 1953 blev det första, stora tv-spektaklet i Storbritanniens historia. Just mediernas ökande makt kom att bli ett tema för hela hennes tid på tronen. Elizabeth II översåg inte bara nedläggningen av det brittiska imperiet. Hon översåg även såpoperifieringen av dess kungahus.

Kröningen 1953.
Foto: Terry Parker/TT

Hon såg femton premiärministrar komma. Och fjorton av dem gå.

Hon såg Storbritannien gå med i EU.

Och hon såg Storbritannien lämna EU.

När Elizabeth II kröntes ärvde hon även titeln ”drottning av Pakistan” och premiärministern hon skakade hand med (Winston Churchill) var född år 1874. När hon dog hade den tidigare kolonin Barbados precis brutit sina band med den brittiska monarkin och Jamaica funderade på att göra samma sak.

Drottningen tyckte om ”långa och stiliga män” som rådgivare sades det ofta. David Airlie som tog över den viktiga rollen som Lord Chamberlain år 1983 passade onekligen in i mallen. Många menar att han var den enskilt viktigaste rekrytering som Elizabeth II någonsin gjorde. Med hjälp av en tidigare revisor från KPMG (Sir Michael Peat) producerade Airlie nämligen en rapport på 1 383 sidor med 188 rekommendationer. Syftet med den var att som en hovtjänsteman uttryckte saken ”ta tillbaka makten över vårt öde från regeringen”. I praktiken handlade det om att kungahuset skulle ta kontroll över sina egna finanser, införa en mer professionell beslutshierarki och långsamt börja rekrytera personer med större förståelse för det moderna Storbritannien.

Rollen ”Lord Chamberlain” hade tidigare varit mer ceremoniell. Nu kom den att förändras till att bli mer som ordförandeposten i ett börsbolag. Drottningen började fungera som en vd. Och ”firman” var förstås vad prins Philip, Elizabeth II:s man, kärleksfullt kallade familjen.

Det var denna ”firma” som Elizabeth II nu styrde in i den nya tiden.

År 1992 var drottningens värsta år på tronen. Windsors slott brann, prinsessan Diana berättade intima detaljer om sitt äktenskap för journalisten Andrew Morton, prinsessan Anne skilde sig och prins Andrew separerade från sin fru. Framför allt började det brittiska folket tappa tålamodet. En stor del av drottningens arbete handlade därefter om att återuppbygga förtroendet för monarkin.

Och inte minst att säkra dess framtid bortom sin egen person.

Drottning Elizabeth tillsammans med delar av kungafamiljen, bland annat prinsessan Diana, tidigare gift med Charles.
Foto: RBO

I hög grad har detta projekt varit framgångsrikt. Kanske handlar det inte bara om skicklighet. Som en av drottningens närmaste rådgivare uttryckte saken till Tony Blairs gamla pr-man Alistair Campbell: ”Vi hade tur. Vi hade vår stora kris tidigt. Innan internet förändrade allt.”

En prinsessa Diana som berättar om sitt kraschade äktenskap på Instagram hade den brittiska monarkin med andra ord inte överlevt.

Att Elizabeth II upplevde femton brittiska premiärministrar brukade lyftas fram som en stor sak. Men det var innan Storbritannien började byta premiärminister vartannat år. Allt började ju gå snabbare efter den stora folkomröstningen om brexit 2016 och i dag kan varenda brittisk sexåring skryta med att ha sett hela fyra premiärministrar passera.

Det gjorde drottning Elizabeths rekord mindre imponerande.

Men även genom allt detta var drottningen en trygghet. När parlamentets anseende föll, premiärministern uppfattades som ett skämt, bankerna kraschade och den anglikanska kyrkan för länge sedan hade förlorat sin centrala roll lyckades monarkin hålla sig kvar.

Drottningen besökte Irland 2011, som den första brittiska monarken att besöka landet på över 100 år. Här planterar hon ett träd som en del i en ceremoni.
Foto: Tim Rooke/Shutterstock

Drottningens statsbesök på Irland 2011 var historiskt. Hon skakade hand med Martin McGuinness, tidigare medlem av den terrororganisation som hade sprängt hennes älskade kusin i luften. För många i Storbritannien blev mötet en symbol för att den blodiga Nordirlandkonflikten äntligen var över.

Och att fred måste bygga på förlåtelse.

Drottningen upplevde sorg. Hon förlorade vänner och familjemedlemmar och hon var med om sin beskärda del av äktenskapskriser. Hennes barn krisade. Sedan hennes barnbarn. Hennes älskade son Andrew har stått anklagad för sexuellt utnyttjande av minderårig och hennes barnbarn (de två bröderna William och Harry) har enligt uppgifter slutat prata med varandra. Genom allt detta har det brittiska folket inte sett en enda känsla uttryckas i drottningens ansikte.

Huvudet på vilket kronan vilade hade alltid samma uttryck.

Ibland var detta ett problem. Kritiken mot drottningens oförmåga att visa känslor efter prinsessan Dianas död 1997 ledde till en allvarlig legitimitetskris för hela den brittiska monarkin.

Men vad som uppfattades som en av Elizabeth II:s svagheter på 1990-talet blev en styrka under hennes sista två decennier. Detta var nämligen en känslornas tid pådriven av logiken i sociala medier. Och när alla var arga, kränkta, och politiskt oense började drottningens ständigt neutrala ansikte fylla britterna med trygghet.

Ingen visste vad hon tänkte. Ingen visste vad hon kände.

Därmed blev hon helt offentlig.

Och samtidigt helt och fullt privat.

När Elizabeth II låg för döden var många britter förvånade över styrkan av den sorg som de plötsligt kände. Ofta var det inte någon plötslig kärlek till monarkin som vällde fram inom dem. Snarast var det faktum att hon alltid hade varit där. Och alltid hade varit en konstant.

De visste plötsligt inte vilka de var.

Utan henne.

I tisdags träffade drottningen den nya premiärministern Liz Truss.
Foto: POOL

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt