Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-17 09:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/varlden/katrine-marcal-brittiska-labour-har-parkerat-sig-sjalv-i-opposition/

VÄRLDEN | KOMMENTAR

Katrine Marçal: Brittiska Labour har parkerat sig själv i opposition

Allt som händer i Storbritannien verkar gynna premiärminister Boris Johnson – och missgynna Labourledaren Keir Starmer.
Allt som händer i Storbritannien verkar gynna premiärminister Boris Johnson – och missgynna Labourledaren Keir Starmer. Foto: Stefan Rousseau/AP

Efter valframgångar i Tyskland och Norge är den europeiska socialdemokratin inte längre dödförklarad. Men i Storbritannien har Labour stora problem. Kommer landet någonsin att regeras av en socialdemokratisk premiärminister igen?

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Den stora trenden i europeisk politik är att stora statsbärande partier som tidigare brukade vinna över 40 procent nu ofta halkar omkring på hälften av sitt gamla väljarstöd.

Istället har nya partier kommit in.

Men med fler partier i leken har många socialdemokratiska partier lärt sig att det går att ta sig till makten trots dåliga valresultat.

I Norge tar Arbeiderpartiet nu över trots partiets sämsta resultat sedan 1924. I Tyskland ser SPD ut att bilda regering med ungefär hälften så stor andel väljare som brukade stödja dem på 1970-talet. Och i Sverige heter statsministern troligen snart Magdalena Andersson trots Socialdemokraternas sämsta valresultat sedan 1908.

Många socialdemokratiska partier har därför inte hunnit fundera så mycket på sin egen kris. Frågan om hur tusan man ska regera landet i olika svåra parlamentariska lägen har varit mer akut.

Brittiska Labour har inte det problemet.

Efter över tio år i opposition tycks partiet ha parkerat sig självt ganska permanent i opposition

Efter över tio år i opposition tycks partiet ha parkerat sig självt ganska permanent i opposition.

Det verkar inte spela någon roll hur många skandaler som drabbar Boris Johnson. Att folk köar uppemot en timme för att tanka bilen. Att Storbritannien konstitutionellt slits i sömmarna av brexit. Att en officiell utvärdering kommer fram till att den konservativa regeringens sena agerande i början av pandemin bör ses som ”ett av de största folkhälsomisslyckandena i Storbritanniens historia”.

Boris Johnson har stärkt sitt politiska grepp om landet.

Inte tvärtom.

Storbritanniens premiärminister Boris Johnson.
Storbritanniens premiärminister Boris Johnson. Foto: Ben Stansall/FAP

Det brittiska valsystemet spelar naturligtvis roll. Chansen för Labour att komma till makten via någon kreativ minoritetsregeringslösning finns inte på samma sätt.

Storbritannien har majoritetsval i enmansvalkretsar.

Det är extremt svårt för nya partier att slå sig in. Det brittiska valsystemet gynnar de två stora partierna. Det gör att Labour å ena sidan är för stort för att gå under helt. Men samtidigt i dag alldeles för litet för kunna komma till makten.

Historien om Labours svåra läge är en berättelse om oförmåga att hantera två former av nationalism: skotsk och engelsk.

I varje nationellt val mellan 1964 och 2010 vann Labour i Skottland. Men i det brittiska valet 2015 dundrade det skotska nationalistpartiet fram på allvar. Deras budskap om skotsk självständighet parat med allmän vänsterpolitik gjorde att skotska Labour mer eller mindre utraderades. Labour lyckades bara hålla fast vid en enda skotsk valkrets.

Det var med hjälp av EU-motstånd som Boris Johnson lyckades spränga det som brukade kallas för ”Labours röda mur” i norra England.

Om Labour har förlorat Skottland till skotsk nationalism har man förlorat stora delar av England till engelsk nationalism. Brexit har lett till att många vita arbetarklassväljare har vänt sig till Boris Johnson. Det var med hjälp av EU-motstånd som Boris Johnson lyckades spränga det som brukade kallas för ”Labours röda mur” i norra England.

Hela premiärministerns politiska projekt handlar nu om att behålla dessa väljare. De konservativa har under Bris Johnson gjort en rejäl vänstersväng. I våras var det till exempel Boris Johnson som ville chockhöja den brittiska bolagsskatten och Labour som var emot.

Istället för att gå mot minoritetsregeringar och olika koalitioner som stora delar av Europa går Storbritannien mot något som liknar tre enpartistater. Skottlands domineras av det skotska nationalistpartiet. Wales av Labour (i Wales har Labour varit största parti i varje val de senaste 100 åren). Och i England dominerar de konservativa.

(Nordirland är en separat historia på grund av den väpnade konflikten. Enligt fredsavtalet från 1998 måste de två stora nordirländska partierna alltid regera tillsammans).

Till saken hör naturligtvis att England är så mycket större än de andra nationerna. Det bor 56 miljoner människor i England mot 5,4 miljoner i Skottland och 3,1 miljoner i Wales.

Labour har ett enda trumfkort i England: unga väljare. Medelåldern i Labour är 45 år vilket är ungt jämfört med många andra socialdemokratiska partier. Men frågan är hur länge de unga orkar stödja ett parti som aldrig verkar komma till makten?

Det finns en idé om att politik pendlar. Efter ett antal år med högerregeringar bör ett antal år med vänsterregeringar följa. Men i Storbritannien börjar många nu ifrågasätta om detta fortfarande gäller. Kommer Storbritannien någonsin ha en socialdemokratisk premiärminister?

Å andra sidan kan allt hända i politiken. Något otippat händer och plötsligt vinner den som tidigare var helt uträknad. Fast i brittisk politik tycks samtidigt nästan allt redan ha hänt.

Det har varit ohyggligt dramatiska år rent politiskt.

Det är bara det att allt som har hänt på något sätt i slutändan verkar ha gynnat Boris Johnson.

Läs mer: Så ser det ut för socialdemokratin i Europa

Ämnen i artikeln

Labour

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt