Det är inte helt ovanligt att forskare hittar fossila ägg från olika typer av långhalsade dinosaurier. Oftast är äggen dock tomma. Någon gång då och då hittas ett bevarat embryo men då är problemet att de små sköra benen är svåra att få fram ur kalkstenen för att studera.

Nu har forskare, för första gången, använt extremt kraftfulla röntgenstrålar för att skapa en högupplöst tredimensionell bild av benen, både de synliga och de som är begravda i kalksten. Skanningen har genomförts vid European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Frankrike. En dator på Uppsala universitet har sedan använts för att modellera fram högupplösta, tredimensionella bilder.

– Sen kan man vrida och vända och flytta på benen i relation till varandra och liksom pussla ihop skallen, utan att riskera att ta sönder någonting. Så kan man äntligen bli klok på hur djuret egentligen såg ut, säger Per Ahlberg, professor vid institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet och medförfattare till studien.

Forskningen har genomförts under fem år av en internationell forskargrupp där flera forskare från Uppsala universitet ingått.

En fråga som forskarna försökt söka en förklaring till är den otroliga tillväxtkurva som just de långhalsade dinosauriearterna verkar ha haft. Som vuxna var de uppemot 40 meter långa och vägde 70-80 ton, tio gånger så mycket som en stor afrikansk elefant.

– Men det lustiga är att de började livet som ganska små ägg, de vägde ungefär som en grapefrukt, säger Per Ahlberg.

Studien berättar en del om den tidiga fasen av dinosauriens utveckling, den studerade ungen skulle nog kläckas mycket snart, tror Per Ahlberg.

– Vi ser flera karaktärsdrag, men det som var mest oväntat är att det lilla djuret har tydliga framåtvända ögon, vilket inte det vuxna djuret har. Det kan tyda på att ungen hade stereoskopiskt seende och man kan tänka sig att de vuxna kom med mat och la det i boet så att ungen kunde äta, berättar Per Ahlberg.

Det är bara andra gången någonsin som man studerat ett embryo från just en långhalsad dinosaurie, vid det första tillfället gick det inte att få fram så mycket information. Tack vare den nya tekniken är det nu allra första gången som man fått fram en så klar bild av djuret.

– Vi kan se hur djurets proportioner förändras, när det växer. Ögonen blir mindre och nosen blir längre. Nu får vi mycket bättre koll på utvecklingen än tidigare, säger Per Ahlberg.

Att det är intressant att studera dinosaurierna råder det ingen tvekan om för Per Ahlberg. Hänger människans framtid på att vi förstår dinosauriens embryoutveckling? Nej det gör den faktiskt inte, konstaterar han, men vissa saker är intressanta att veta bara för att det är intressant.

– Vi skulle ju kunna gå genom livet och bara äta, skita och titta på dokusåpor och vara nöjda med det. Men om vi vill veta lite mer om världen vi lever i, då kan det – bland annat – vara intressant att förstå hur de största djur som någonsin levt, åtminstone på land, fungerade.

Dessutom är dinosaurierna inte en isolerad, utdöd djurgrupp, utan den djurgrupp ur vilken fåglarna uppkom.

– Även de här enorma långhalsdinosaurierna har en del karaktärsdrag gemensamt med fåglarna.